Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Harald Hårdråde (norsk konung) - 5. Harald Gille (norsk konung) - 6. Harald (norsk prins) - Harald (Guld-Harald, dansk hövding) - Harald (bildhuggare) - Harald Blåtand - Harald Godwinson - Harald Gormsson - Harald Grenske - Harald Harfot - Harald Hein - Harald Hildetand - Harald Hårdråde - Harald Kesja - Harald Klak - Haraldsbo - Harald Skrænk - Haraldsted - Haram - Harambašić, August - Haran - Harang - Harappa - Harar - Harar, Harrar (stad) - Harauti - Harb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARB
stiftet Hamburg-Bremen och lät viga sina biskopar
i England och Normandie. Han efterträddes i
Norge av sönerna Olav Kyrre och Magnus
Haralds-son. B.
5) Harald Gille, konung (d. 1136), var
född på Irland men kom till Norge under
Sigurd Jorsalafares regering och styrkte sig genom
järnbörd vara son till konung Magnus Barfot.
Efter Sigurds död 1130 genomdrev han, att
Norge delades mellan honom och Sigurds son,
Magnus den blinde. När strid utbröt mellan dem,
segrade H., och han blev 1135 konung över
hela Norge men mördades 1136 av en ny
tron-krävare, Sigurd Slembe. H. var g.m. Ingrid, den
svenske konungen Inge d.ä:s sondotter. B.
6) Harald, prins (f. 21A 1937), son till
kronprins Olav och kronprinsessan Märtha, följde vid
det tyska anfallet mot Norge 9 A 1940 sin mor
till Sverige. Efter den norska kapitulationen i
juni s.å. hoppades vissa norska kretsar kunna
utverka tyskt medgivande till att H. om någon
tid erkändes som konung. Sedan H. jämte mor
och systrar i aug. s.å. lämnat Sverige för att
under kriget mestadels vistas i USA, förföll
planen av sig själv.
Harald (G u 1 d-H a r a 1 d), dansk hövding
(900-talet?). Enl. den sena, i detta fall högst osäkra
isländska traditionen skall H. ha varit son till
Harald Gormssons broder Knut och fått
tillnamnet Guld-Harald på gr. av sin rikedom. Han skall
ha deltagit i det av Håkon jarl och Harald
Gorms-son mot Harald Gråfäll av Norge bedrivna
intrigspelet och dödat denne vid Hals i Limfjorden,
varpå han själv blivit mördad av Håkon jarl. Huru
mycken verklighet som ligger bakom detta, är
ovisst, liksom H:s existens över huvud torde kunna
ifrågasättas. H.Bg.
Harald, bildhuggare, verksam i Västergötland
vid mitten av 1100-talet, har signerat ett antal
gravvårdar, kännetecknade av ett ornament av
kvastformade palmetter mellan repstavar. Även
andra ornament och figurer förekomma. Under
H:s inflytande stod den funtsnidare, som utfört
en stor grupp dopfuntar i Västergötland, Dal och
Värmland, vilka upptagit kvastpalmettornamentet.
— Litt.: E. Fischer, ”Västergötlands kyrkliga konst
under medeltiden” (1920).
Harald Blåtand, konung, se Harald,
Danmark 3).
Harald Godwinson [gåd’Qins3n], konung, se
Harald, England 2).
Harald Gormsson, konung, se Harald,
Danmark 3).
Harald Grenske, konung, se Harald, Norge 1).
Harald Harfot, konung, se Harald, England 1).
Harald Hein, konung, se Harald, Danmark 5).
Harald Hildetand (”stridstand”), dansk
sago-konung, enl. Hyndluljod dotterson till Ivar
Vid-famne, nämnd utom i västnordiska källor, t.ex.
”Spgubrot”, hos Saxo, som dock här bygger
på isländska berättelser. H. var Odens specielle
skyddsling, och som sådan segrade han i alla
strider, varför han underlade sig hela Danmark.
Vid hög ålder ville han erövra även götariket
men föll i det väldiga Bråvallaslaget* mot kung
Ring. Om dessa sagor innehålla en historisk kärna
och i så fall vilken, är ovisst. E.No.
Harald Hårdråde, konung, se Harald. Norge 4).
Harald Kesja, konung, se Harald, Danmark 6).
Harald Klak, konung, se Harald, Danmark 2).
Haraldsbo, samhälle i Stora Kopparbergs* sn
i Dalarne.
Harald Skrænk, tronpretendent, se Harald,
Danmark 7).
Haraldsted [-Ö], by i Själland, 5 km n. om
Ring-sted. Vid H. mördades 7/i 1131 hertig Knut Lavard,
Danmarks nationalhelgon. Kapell och minnesmärke
på platsen.
Haram (arab. ha’ram, förbjudet, heligt) betecknar
dels Mekkas och Medinas heliga områden, ofta
dualis al-Haramäni i betydelsen Mekka och Medina,
dels liksom harim det för en främling stängda
kvin-nogemaket och dess inv., harem*.
Harambasic [-baj’ic], August, kroatisk skald
och politiker (1861—1911), framför allt känd som
lyriker. I H:s diktning återspeglas kroaternas
fri-hetssträvanden. H. var även känd översättare från
ryska och bulgariska.
Haran, se Harran.
Harang’ (av fra. harangue, motsv. ital. aringo,
talarplats, av fhty. hring, bl.a.: krets, församling,
eg. etymologiskt identiskt med sv. ring och låneordet
rang), högtidligt och uppstyltat tal, grant
ordsvam-mel, ordramsa; särsk. förr även: högtidligt tal (i
sht om hyllning) utan nedsättande bibetydelse. —
Harangera [-Qge’-], högtidligt tilltala, hålla
hälsnings- el. hyllningstal till.
Harappa, ort i Indien, vid mellersta Indus, se
Induskulturen.
Harar, se Hare.
Harar, H a r r a r, huvudstad i prov. Harar i
ö. Etiopien, c:a 1,850 m ö.h. och 30 km s.ö. om
Dire-Daua vid järnvägen Djibouti—Addis Abeba;
c:a 25,000 inv. H., som är landets förnämsta
centrum för arabisk och muhammedansk kultur,
omges av tornförsedda murar och har orientalisk
prägel. I betydelse har det nu distanserats av
Dire-Daua men är alltjämt en livlig handelsort
och vägknut. Kaffe, som i förträffliga kvaliteter
odlas i prov., har här en huvudmarknad. 1936
vållade det italienska bombflyget stora skador på
staden. P.
Harauti, indoarisk dialekt, se Rajasthani.
Harb (Harb), betydande beduinstam i Hidjaz, där
den sedan tidig medeltid levat i området mellan
t
Torg i Harar.
— 1061 —
— 1062 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
