Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harb - Harbardsljod - Harbin, Charbin, Kharbin - Harbitz, Alf - Harbo - Harbord, James Guthrie - Harbour Grace - Harburg-Wilhelmsburg - Harcourt, Sir William - Hardanger - Hardangerfele - Hardangerfjord - Hardangerjökeln, Hallingjökeln - Hardangersöm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARBARDSLJOD
Mekka och Medina. I Mesopotamien och i Syrien
leva några mindre, för något el. några årh. sedan
från huvudstammen lösbrutna grupper, vilka
nödgats uppgiva sin självständighet och ansluta sig
till främmande stammar.
Har’bardsljod (isl. Härbarösljöö), en av den äldre
Eddans gudadikter, avhandlar på ett unikt,
konstlöst versmått ett möte mellan Tor och den till
färj-karlen Harbard (”gråskägg”) förklädde Oden, som
vägrar att föra Tor över ett sund. En allt
häftigare träta utspinner sig, varunder vardera parten
i ofta drastiska vändningar skildrar sina bedrifter.
Tor drar slutl. det kortaste strået och får gå runt
vattnet. Avsikten med H. har säkerligen varit att
roa genom grovt skämt och ovett.
Harbin, Charbin, Kharbin, stad i n.
Manchuriet, vid Sungari (biflod till Amur),
knutpunkt för Transsibiriska och Sydmanchuriska
järnvägarna. H., som ända fram mot 1900
endast var en liten obetydlig by, har efter
järnvägarnas tillkomst undergått en mycket hastig
utveckling och hade 1940 662,000 inv. H. är n.
Manchuriets industri- och handelscentrum.
Handel med sojabönor. Kvarnar, brännerier m.m.
Harbitz, Alf, norsk författare (f. 1880). H.,
som medarbetat i en rad tidn., bl.a. i ”Verdens
gang” 1914—17, ”Aftenposten” 1918—19 och
”Morgenbladet” 1920—31, och sedan 1931 varit
anställd i Gyldendal Norsk forlag, har varit
verksam som litteraturkritiker och kåsör i
konservativ anda. Han har också framträtt som
skönlitterär förf, med dikter, romaner, noveller
och skådespel, bl.a. ”Vennerne” (1923), ”Bundet”
(T93o), ”Blod og blekk” (1934), ”Tre komedier
om kunst, kapital og kjærlighet” (1946).
”Boken om de menneskelige svakheter” (1922) och
”Motgift” (1927) innehålla ”epistlar”. E.
Harbo, socken i Våla hd i Uppland,
Västmanlands län, och pastorat i Fjärdh-undra kontrakt av
Uppsala ärkestift, vid länsgränsen närmast s.v. om
sjön Tämnaren; 132,42 km2, därav 126,0 land; 1,339
inv. (1948; 11 inv. pr km2). Huvudbygden ligger
norrut kring kyrkbyn, f.ö. uppfylles H. av plana
skogsmarker med mossar (Römossen i ö.). Åkern
utgör 22 ft/o av landarealen, skogsmarken 58%.
Snickerifabriker och marmorbruk. Egendomar:
Hässelby (Uppsala univ:s), Harbonäs, Viby och
Vida. Järnåldersgravfält med högar och
stensätt-ningar; en runsten är känd. Kyrkans skepp är
från senare medeltiden, kor och sakristia
tillbyggdes 1776. Klockstapel. I skeppets valv finnas
kalkmålningar från 1400-talets senare del. —
Namnet, o. 1312 skrivet Harir och De harum, är
urspr. plur. av dialektordet har, stengrund,
klippgrund av uppstående stenar; i socknen finns
mycken moränmark (se O. v. Friesen i ”Upsala nya
tidn.”, julnr 1915, sid. 4). Senare har tillagts bo,
boplats, gård. 1346 skrevs namnet harabo. P.;Er.
Harbord [ha’bad], James Guthrie,
amerikansk militär (f. 1866), officer vid kav. 1891,
brigadgeneral 1917, generalmajor 1919, avsked
1922, generallöjtnant 1942. H. blev vid USA:s
inträde i 1 :a världskriget 1917 generalstabschef
vid den amerikanska expeditionsarmén. I maj
1918 erhöll han befälet över marinbrigaden och
i juni s.å. över 2:a fördelningen, som han ledde
under Soissons-offensiven. Juli 1918—maj 1919
var H. chef för underhållsväsendet vid armén,
varefter han återgick till
generalstabschefsbefatt-ningen. Efter kriget var han 1921—22 stf.
generalstabschef i hemlandet. H. har utg. ”Leaves
from a war diary” (1925). E.Bz.
Harbour Grace [ha’ba gréVs], stad på s.ö.
Newfoundland, vid v. sidan av Conception Bay 40 km
från S:t John’s; 2,215 inv. (1945). Katolskt
biskopssäte. H. har rymlig men ganska exponerad
hamn. Många atlantflygningar ha startat från H.
Ha’rburg-Wil’helmsburg [-bork], del av
Hamburg (se d.o., sp. 855 och 858).
Harcourt [ha’kat], Sir William George
Granville Venables V e r n o n, engelsk
politiker (1827—1904), advokat i London 1854, prof,
i internationell rätt i
Cambridge 1869,
invaldes 1868 i underhuset
och anslöt sig här till
det liberala partiet,
inom vilket han strax
uppmärksammades på
gr. av sin talarkonst
och polemiska kraft.
Med tiden blev han
Gladstones närmaste
man. I dennes
ministärer var H.
Solicitor-General 1873—74,
inrikesminister 1880—85
samt finansminister
1886 och 1892—94. När Gladstone 1894 lämnade
politiken, utsågs Lord Rosebery till regeringschef,
och finansminister H., som representerade en mer
radikal och anti-imperialistisk riktning, blev
underhusets ledare. Stark spänning rådde mellan
dem, och denna ökades efter regeringens avgång
1895. Detta ledde till svåra brytningar inom det
liberala partiet, 1896 lämnade Rosebery
partiledningen, som övergick till H.; 1898 drog sig även
denne tillbaka som partichef. — Litt.: Biogr. av A.
G. Gardiner (2 bd, 1923). B.
Hardang’er, området kring Hardangerfjorden i
Hordaland fylke, s.v. Norge.
Hardang’erfele, mus., se Hardingfela.
Hardang’erfjord, c:a 120 km lång fjord i
Hordaland fylke, s.v. Norge; 908 m djup. H. har en
utpräglad n.ö. riktning, följande bergskedjans
veck-axelriktning; dess yttre del, Bömlafjorden,
begränsas på s.ö. sidan av fastland, mot n.v. av öarna
Bömlo, Stord och Tysnesöy. I det inre delar sig
H. i en n.ö. gren, Eidfjord, och en s., Sörfjord.
Halvön mellan denna senare och huvudfjorden
täckes delvis av platåglaciären Folgefonna H. är
vida berömd för sin storslagna natur.
Hardang’erjökeln, Halling jökeln,
platå-glaciär i Hordaland fylke, s.v. Norge, ö. om
Har-dangerfjordens n.ö. arm, Eidfjorden, och nära
Finse station på Bergenbanan; 122 km2; högsta
punkt 1,876 m ö.h.
Hardang’ersöm, en art av vitbroderi, som
syddes i breda bårder på förkläden, huvuddukar
och skjortor, tillhörande den gamla folkdräkten
i Hardanger i Norge. I likhet med den skånska
utskårssömmen och många andra bygdebetonade
linnebroderier härstammar h. från det italienska
reticellabroderiet under renässansen. Karakteris-
— 1063 —
— 1064 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
