Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Hartmansdorff, August - de Hartog, Jan - Hartolankoski - Hartryffel - Harts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARTOG
även bankofullmäktig. 1841 inträdde H. som svensk
ordf, i den 1839 tillkallade svensk-norska
unionskommittén, vilken avgav sitt betänkande 1844. Han
arbetade där för en allmän revision av riksakten, som
skulle ge unionen ökad styrka, och ansåg att detta
borde vara förutsättningen för eftergifter gentemot
norska strävanden efter mera markerad
likställighet. Under Oskar I:s båda första riksdagar var
H. det konservativa partiets obestridde ledare:
förberedde riksdagarna tills, med meningsfränderna,
övade avgörande inflytande på adelns utskottsval
och dominerade riddarhusdebatterna i de
partipolitiska huvudfrågorna. Han var under många
riksdagar adelns flitigaste talare. Tills, med
övriga konservativa kom han 1844 i utpräglad
motsatsställning till konung och statsråd; särsk. den
lika arvsrättens införande på landet bekämpade
han som en fara för jordägarståndens ställning.
I representationsfrågan hindrade han liberala
förslag att vinna riksdagens bifall men lyckades ej
få någon positiv lösning till stånd. Vid 1848 års
oroligheter blevo H:s fönster ånyo inslagna. Sedan
det vilande kungl. representationsförslaget 1850
fallit, ingav och offentliggjorde H. ett stort eget
förslag, enl. vilket ståndsvalen i princip skulle
bibehållas men adeln upphöra som stånd. Fem stånd
skulle finnas: ämbetsmän, lärostånd, borgare,
godsägare och bönder. Förslaget, som byggde på
studier över förändringarna i jordfördelningen och
ämbetsmannakårens sammansättning, väckte
våldsam förbittring bland riddarhusets konservativa,
vilkas jämte H. ledande män, C. O. Palmstierna,
H. Hamilton, G. Lagerbielke, vägrade att
diskutera det och uteslöto H. från partiets ledning
(se Junkerpartiet). Förslaget sköts därefter åt
sidan, och H. spelade i fortsättningen icke
någon förstaplansroll i riksdagspolitiken, ehuru
de konservativa icke helt kunde undvara hans
sakkunskap. H., som även tidigare varit
verksam som publicist, övade emellertid inflytande
på den av hans vän J. A. Hazelius redigerade
oberoende konservativa ”Svenska tidningen”. —
I ekonomiska frågor blev H. med åren
alltmer konservativ. Detta torde ha varit ett led i
hans partipolitiska taktik; hans motstånd mot
näringsfriheten orsakades delvis av försök att stärka
det konservativa elementet i borgarståndet. Men
även i princip var han ivrig försvarare av den
gamla, patriarkaliska ordningen. Bl.a. ansåg han
järnvägar onödiga i ett land med Sveriges
ekonomiska struktur. Skulle sådana byggas, borde de
hellre vara statsbanor än enskilda företag. — Som
politiker och ämbetsman utmärktes H. av saklighet,
enastående arbetsförmåga och moraliskt mod. Han
hade emellertid en böjelse för konstruktioner,
sche-matisering och principrytteri, som verkade
frånstötande även på politiska meningsfränder. Hans själv
ständighet var också så utpräglad, att han kunde
inordnas i ett parti endast så länge han fick
dominera dess ståndpunktstaganden. Att han detta
oaktat var en av förgrundsfigurerna i Sveriges
politiska liv under 1800-talets förra hälft, visar bäst
hans hövdingeegenskaper. Hans efterlämnade
papper ütgöra en huvudkälla till tidens politiska
historia. — Litt.: H. Almquist i ”Hist. tidskr.” (1916,
1918); H. Brulin, ”Hartmansdorffska saml.” (i
”Meddelanden från sv. riksarkivet”, 1909); G.
Heckscher, ”Svensk konservatism före
representationsreformen”, 2 (1943); G. Hornwall i
”Statsvetenskaplig tidskr.” (1943). Hkr.
de Hartog [da har’tå/], Jan, holländsk
författare (f. 1914). H., som är son till en teol.
prof., drogs tidigt till sjön och kom efter en
tids anställning på en bogserbåt till en
navigationsskola för att avlägga styrmansexamen, men
han fullföljde icke studierna utan gick åter till
sjöss, denna gång på långtur. Han debuterade
1934 som förf, och skrev bl.a. under pseud. F. R.
E c k m a r en rad detektivromaner. Han slog
igenom med sjöromanen ”Hollands glorie” (1940;
sv. övers. 1944), en skildring av det specifikt
holländska systemet att bogsera båtar över
världshaven. H. deltog under den tyska ockupationen
av Holland under 2:a världskriget i det illegala
antinazistiska arbetet, blev upptäckt av tyskarna
men lyckades undkomma till England, där han
sedan varit bosatt. Av H:s övriga arbeten kunna
nämnas skådespelen ”De ondergang van de
vrij-heid” (1937), ”Mist” (1938), ”Skipper next to
God” (1946), ”Death of a rat” (s.å.) och ”The
fourposter” (s.å.) samt den stora romanen ”Gods
geuzen” (3 bd, 1947—48). E.
Haritolankoski, vattenfall i Kumo älv, Finland,
fallhöjd 6 m. H. kraftverk, ägare W. Rosenlew &
co. och Yhtyneet paperitehtaat, började uppföras
1946. Den genererade vattenkrafteffekten är 14,600
kW, energimängden 60 mill. kWh pr år.
Hartryffel, art av svampsläktet Rhizopo’ gon*.
Harts (ty. Harz, harts, kåda). Tekniskt el.
”vanligt harts” avser i dagligt tal produkten k
o-1 o f o n i u m, som erhålles ur kådan av barrträd,
där den förekommer som balsam, d.v.s. löst i
eterisk olja, i detta fall i terpentin. Denna
avdestilleras med vattenånga, och återstoden torkas
med högtrycksånga av c:a 2000, då ett brunfärgat,
amorft, vattenfritt h. erhålles, som vid vanlig
temp. är sprött och glasartat men som mjuknar
vid c:a 700 och bildar en klar smälta vid 1350.
Största mängden h. kommer från Amerika och
Frankrike. H. har vidsträckt industriell
användning huvudsaki. för framställning av hartsolja*,
hartstvål* och fernissor samt för limning av
papper. Sulfatharts är det vid framställning
av sulfatcellulosa genom destillation av
talloljan som återstod erhållna h. —
Bryggeriharts erhålles genom hastig uppvärmning av
h. till 300—3250, varigenom h.-olja bortgår och
en lättsmältare återstod erhålles, som användes
till impregnering av ölfat. — Om h. i vidsträcktare
bemärkelse se Hartser. Hundratals dylika med
synnerligen varierande egenskaper äro kända,
varav följ, äro de i tekniken, framför allt i
lack-och fernissindustrien, vanligast förekommande:
akaroid-h., aloe, dyvelsträck, bensoe, bärnsten,
dammar-h., drakblod, elemi, guajak-h.,
gummi-lacka, kopal, mastix, myrra, perubalsam, sandarak
och storax. — Konstharts el. syntetiskt
h. vinnes genom kondensation och polymerisation
av enkla kemiska föreningar, t.ex. genom inverkan
av formaldehyd på fenol (karbolsyra) i närvaro
av en stark syra el. alkali. L. H. Baekelands
forskningar över den alkaliska
kondensationsme-toden voro banbrytande på detta område och
ledde till upptäckten av det tekniskt synnerligen
— 1123 —
— 1124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
