Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harts - Hartselektricitet - Hartser - Hartsessens - Hartsfenoler - Hartsfernissa - Hartsgall - Hartsgallmygga - Hartsgallvecklare - Hartsgångar, hartskanaler - Hartshorne, Richard - Hartskitt - Hartsolja - Hartsoljafernissa - Hartssprit - Hartssyror - Hartstvål - Hartsvin - Hartung, Fritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARTUNG
användbara materialet bakelit*. Som överlägsen
ersättning för naturlig kopal användes som första
konstharts den tyska a 1 be r t o 1 en. Till de
äldsta konsthartserna höra också de amerikanska
gardlite och santolite. Sedan dess ha hundratals
nya konsthartser uppfunnits och fått teknisk
användning. Se Konstmassor. [U.Bd]El.
Hartselektricitet, se Elektricitet, sp. 317.
Hartser, kem., amorfa, i vatten olösliga men i
vanliga organiska lösningsmedel lösliga ämnen,
vilka som sekret förekomma i de flesta växter,
i sht i barrträd (jfr d.o., Elemi, Harts, Eucalyptus
m.fl.). H., som äro föga utforskade, äro icke
enhetliga föreningar och ha uppkommit genom
oxidation av eteriska oljor och terpener.
Huvudmängden utgöres ofta av syror, hartssyror,
vilka med alkali bilda resinat, s.k. hartstvål*. Vid
smältning med alkali ge h. bl.a. fenoler och
oxi-syror av bensolserien. Huvudbeståndsdelarna i h.
äro 1) resinotannoler, hartsfenoler med
garväm-neskaraktär, 2) resinoler, hartsalkoholer el.
-fenoler utan garvämneskaraktär, 3) resinolsyror el.
hartssyror, 4) resener, indifferenta syrfattiga
ter-penliknande ämnen, 5) glukoresiner, hartsestrar,
vilka vid hydrolys ge socker, och 6) resiner,
högmolekylära estrar. Efter sin sammansättning
och konsistens indelas h. i mjuka h. el. balsamer,
hårda h. el. egentliga h. och gummi- el.
slem-hartser. Med hänsyn till åldern särskiljer man
recenta och fossila h. (t.ex. bärnsten). Lj.
Farm. Flera h. ha medicinsk användning och ingå
som beståndsdelar i farmaceutiska preparat, t.ex.
kolofonium i häftplåster, ammoniakgummi och
gal-banum i gummiplåster, jalapaharts i
kolokvintpil-ler, aloe, gummigutta och galbanum i aloepiller
med gummigutta, myrra i myrratinktur och
myrra-piller med järn, dyvelsträck i dyvelsträckdroppar
Hartsessens, se Hartsolja.
Hartsfenoler, kem., se Hartser.
Hartsfernissa, se Hartstvål.
Hartsgall, nötstor, huvudsaki. av utfluten
hartsmassa bildad ansvällning på yngre tallgrenar,
förorsakad av hartsgallvecklaren.
Hartsgallmygga, art av fam. gallmyggor*.
Hartsgallvecklare, Evet’ria resinelVa, en
vecklar-fjäril, vars framvingar, som ha en spännvidd av o.
20 mm, äro svartbruna med talrika, tättställda,
blyglänsande tvärlinjer. Bakvingarna äro brungrå.
Den gulbruna el. rödaktiga larven äter sig ända
in till märgen i unga tallskott. Kring ingångshålet
avges ett starkt utflöde av kåda, som formar sig
till en gallartad, ihålig knöl av ung. en hasselnöts
storlek, i vilken larven åtm. tidvis uppehåller sig.
Larven övervintrar två gånger, varefter den
för-puppar sig, vanl. i hartsgallbildningen. Tallskotten
bli genom larvens åverkan försvagade och brytas
lätt. H. har träffats ända upp i Lappland. E.lVn.
Hartsgångar, hartskanaler, hos barrträd,
Anacardia’cae m.fl. förekommande långsträckta
behållare med innehåll av harts. Detta avsöndras från
h. omgivande celler.
Hartshorne [ha’tshån], Richard, amerikansk
geograf (f. 1899), prof, vid Univ. of Wisconsin
i Madison sedan 1941. H., som är en av USA:s
mest kända geopolitiker, har publicerat
tidskriftsartiklar om spec. Europas geopolitiska
förhållan
den samt dessutom en del större arbeten, t.ex.
”The nature of geography” (1940).
Hartskitt är en blandning av harts, kolofonium
el. sulfatharts, och salter, ev. med tillsats av
terpentin, fett, vax el. beck. Vissa h. bestå enbart
av hartsfernissa. H. är vid vanlig temp. fast och
måste därför vid bruket uppvärmas. H. tätar för
vatten.
Hartsolja, pyroVeum colopho’nii, den produkt,
som erhålles vid torrdestillation av kolofonium
(se Harts). Under processens gång erhålles först
pinolin (hartssprit, hartsessens), en
tunnflytande vätska med låg kokpunkt, och sedan
de högre kokande egentliga h.: ljus, blå,
grön och röd h. H. renas genom behandling
med svavelsyra, tvättning med vatten samt
om-destillering. Pinolin användes som brännolja,
lösningsmedel för hartser och som billig
ersättning för terpentin. De egentliga h. användas
som smörjoljor, till billig trycksvärta samt i
blandning med pinolin, linolja, harts och
färgstoff till s.k. h.-färger. Med kalk ger h. en
kalksåpa, som användes till konsistensfett och löst i
mineralolja till bl.a. fluglim. U.Bd.
Hartsoljefernissa, se Hartstvål.
Hartssprit, se Hartsolja.
Hartssyror, kem., se Hartser.
Hartstvål äro salter av hartssyror, resinat.
Alkaliföreningarna äro vattenlösliga och
framställas genom värmning av vanlig harts i
natron-el. kalilut och sedan avkylning, ev. under
tillsats av salt, då h. avsätter sig som en seg, brun
massa. Sådan h. användes som tillsättning till
billig tvål samt inom pappersindustrien till
limning av papper. Kalk- och
aluminiumföreningarna användas till konsistensfett och lösta i
terpentin och linolja el. kinesisk träolja till fernissa
(hartsoljefernissa). Genom smältning av harts
med metalloxider erhållas metallresinat, t.ex. bly-,
mangan- och koboltresinat, vilka användas som
sickativ. U.Bd.
Hartsvin, framställes särsk. i Grekland genom
att skaka ungt vin med kottar från aleppotallen.
Den därvid lösta terpentinen förhindrar vinets sura
jäsning och gör det sålunda hållbarare.
Hartung
or)l, Fritz, tysk historiker (f. 1883),
1915 prof, i Halle, 1922 i Kiel, 1925 i Berlin.
Efter att från början ha sysslat med tysk [-för-fattningshistoria har H. senare ägnat sitt intresse
åt den politiska historien under nyare tid. H:s
historieskrivning under 1930- och 40-talen står
under intryck av händelserna i samband med
nationalsocialismen och 2:a världskriget. Han
hävdar energiskt de preussiska insatserna i tysk
historia. Bland hans skrifter kunna nämnas
”Har-denberg und die preussische Verwaltung in
Ans-bach-Bayreuth” (1906), ”Karl V. und die deutschen
Reichsstände 1546—55” (1910), ”Deutsche
Ver-fassungsgeschichte vom 15. Jahrhundert bis zur
Gegenwart” (1914, 3 Aufl. 1928), ”Deutsche
Ge-schichte von Frankfurter Frieden bis zum Vertrag
von Versailles 1871—1919” (1920, 3 Aufl. 1930),
”Volk und Staat in der deutschen Geschichte"
(1940), ”Die Krone als Symbol der monarchischen
Herrschaft im ausgehenden Mittelalter” (1941),
”Studien zur Geschichte der preussischen
Verwaltung”, 1—3 (1942—48). JrR.
— 1125 —
— 1126 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
