Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Hase, Karl August - Hase, Conrad Wilhelm - Hašek, Jaroslav - Haseloff, Arthur - von Hasenauer, Karl - Hasenclever, Johann Peter - Hasenclever, Walter - Hasgalla - Hashimoto, Gaho - Hasidéer, chassidéer - Hasjisj - Haskala - Haskell, Arnold - Haskovo, Cháskovo, Khaskovo - Hasle - Hasled - Hasledalen - Hasledsgalla, hasgalla - von Hasler (Hassler), Hans Leo - Haslev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASLEV
1885—92) med glänsande framställningskonst och
intuitiv förmåga att karakterisera fromhetstyper
och personligheter. — H:s ”Gesammelte Werke”
utkommo i 12 bd, 1890—93. — Litt.: Biogr. av
R. Bürkner (1900). A.Mn.
Hase [ha’za], Conrad Wilhelm, tysk
arkitekt (1818—1902), verksam i Hannover, där han
1849 blev lärare vid polytekniska läroanstalten och
som sådan en verksam förkämpe för den nygotiska
stilen. Han utförde en rad restaureringar samt
nybyggnader av kyrkor, där han särsk. använde
tegel som material.
Hasek [haj’äk], J a r o s 1 a v, tjeckisk författare
(1883—1923), ryktbar framför allt genom den
dråpliga skildringen ‘‘Den gode krigsmannen Svejks
öden under världskriget” (1921 ff.; sv. övers. 1930
—31), vilken givit stoff till dramatiseringar och
filminspelningar, som vunnit stor popularitet.
Haseloff [ha’zalåf], Arthur Erich Georg,
tysk konsthistoriker (f. 1872), har utbildat sig
särsk. i Berlin och Rom, där han 1905—20 var
sekr. i preussiska historiska inst., blev 1920 prof,
vid univ. i Kiel; har särsk. framträtt på den
medeltida miniatyrforskningens område och utg.
bl.a. ”Codex purpureus Rossanensis” (1898) och
”Der Psalter Egberts von Trier” (1901; jämte
H. V. Sauerland); han har vidare förf. ”Die
Bauten der Hohenstaufen in Unteritalien” (1920)
m.m. EW.
von Hasenauer [ha’zanauar], Karl, österrikisk
arkitekt (1833—94), vann sin första ryktbarhet
ge-som sin medverkan vid byggandet av
Parisutställningen 1867, men hans största verk äro de till
Hofburg anslutna hovmuseerna och Burgtheater i
Wien. Den väldiga anläggningen, som H. utförde
under samarbete med Semper, kännetecknas av en
detaljrik, pompös stil i den romerska
högrenässansens anda.
Hasenclever [ha’zanklefar], Johan n Peter,
tysk målare (1810—53), elev av Schadow, verksam
i Düsseldorf, gjorde uteslutande humoristiska, ofta
satiriska småbilder med utsökt ljusbehandling,
särsk. i interiörerna, ”Weinprobe im Keller”,
”Le-sekabinett” (båda i National-Galerie, Berlin), m.fl.
Hasenclever [ha’zanklefør], Walter, tysk
diktare (1890—1940). Med det individualistiska
dramat ”Der Sohn” (1914), som i psykoanalytisk anda
behandlar motsättningen far—son, inledde H.
expressionismens dramatik. Världskriget
förvandlade honom till social diktare: hans ”Antigone”
(1917) är en omdiktning av Sofokles’ drama i
pacifistisk och socialistisk riktning. Av H:s övriga
skådespel märkas ”Die Menschen” (1918),
”Jen-seits” (1920), ”Mord” (1926), ”Ein besserer Herr”
(1927) och ”Ehen werden im Himmel geschlossen”
(1928). Som lyriker hörde H. till de främsta inom
den expressionistiska generationen (diktsaml. ”Der
Jüngling”, 1913, ”Tod und Aufstehung”, 1916). H.,
som levde som emigrant i Paris, begick självmord
efter tyskarnas intåg i staden 1940. St.A.
Hasgalla, veter., se Hasledsgalla.
Hashimoto [-Jimå’tå], G a h o, japansk målare
(1835—1908), verksam i Tokyo, var en förnäm,
ehuru föga personlig konstnär, som företrädde den
äktjapanska traditionen gentemot europeiskt
influerade riktningar. 1898 grundade han jämte Okakura
en konstskola, Bijutsuin, som hade till uppgift att
— 1141 —
vårda det gammaljapanska arvet men som
ned-lades efter ett par års verksamhet. I sin
behärskning av penseltekniken nådde han de stora
klassikernas nivå.
Hasidéer, chassidéer (hebr. chasidim, de
fromma), allmän benämning på de fromma
riktningarna inom judendomen under hellenistisk tid,
särsk. från 4æ till 2:a årh. f.Kr.
Hasjisj, se Haschisch.
Haskala’ (hebr. haskälä’, upplysning), en
rörelse, som bland judarna sökte sprida europeisk
bildning för att befordra deras emancipation. H.
uppstod i Tyskland i slutet av 1700-talet och
hade där sin främste målsman i M. Mendelssohn,
spred sig sedan till Österrike, Polen och i sht
Ryssland. Se Hebreiska språket och litteraturen.
— Litt.: J. Meisl, ”Haskalah” (1919).
Haskell [häs’kal], Arnold Lionel, engelsk
författare och balettkritiker (f. 1903), en av
grundarna (1930) av The Camargo Society, ett
av Englands ledande balettsällskap och
föregångare till Ballet Rambert och Sadler’s Wells
Ballet. Sedan 1947 är H. ledare för den sistn.
balettens elevskola. Han var balettkritiker 1
”Daily Telegraph” 1935—38 och har utg. en rad
böcker över balett och dans. Han är även
grundare och utg. av en årsbok för dans och balett,
”Ballet Annual” (sedan 1947). B.Hgn.
Haskovo [/a’-], Chåskovo, K h a s k o v o,
stad i s. Bulgarien, 15 km från Marica; 26,516 inv.
(1934). Tillverkning av maJtor och yllevaror.
Hasle, stad på Bornholms v. kust, 10 km n. om
Rönne; 1,560 inv. (1945). Stort tegelbruk, fiske,
sillrökeri, kimröksfabrik.
Hasled, se Has.
Hasledalen, ty. Hasle-(Hasli-)tal, se Haslidalen.
Hasledsgalla, hasgalla, veter., en serös
inflammation i hasleden, vilken kännetecknas av att
leden är utspänd av ledvatten, så att ledkapseln
buktar ut såväl på hasens främre inre kontur som
baktill framför hälbenet. Den senare utbuktningen
kan dock även utgå från en här löpande senskida
till djupa böjsenan el. från en vid hälbensspetsen
liggande slemsäck, i vilka senare fall ansvällningen
benämnes genomgående h. Blir lidandet,
som ofta är fallet, kroniskt, förtjockas ledkapseln,
och ben- och bindvävsbildningar avsätta sig omkr.
leden, vilket i sin ordning medför minskad
rörlighet och hälta. V.Mr.
von Hasler (H a s s 1 e r), Hans Leo, tysk
tonsättare (1564—1612), elev av Andrea
Ga-brieli i Venedig, en tid anställd vid kejsar Rudolf
II :s hov i Prag, verkade även i Augsburg,
Nürnberg och Dresden. H. är jämte M. Praetorius den
tyska högrenässansens störste mästare. Hans stil
är folklig, fakturen klar och harmoniken ljust
dur-artad. H. var känd i Sverige redan under
1600-talet, och många av hans verk, ”Madrigali” (1596),
”Nya tyska sånger” (1596), ”Cantiones sacrae”
(i597) och ”Sacri concentus” (1601), förvaras i
svenska bibi. — Litt.: Biogr. av R. Schwartz
(1893). b.l.
Haslev, stationssamhälle i Sorö amt, Själland,
mellan Köge och Næstved, vid stambanan
Köpenhamn-—Gedser; 5,020 inv. (1945). H., som har
stadskaraktär, präglas av sina många
undervisningsanstalter, ss. seminarium, teknisk skola,
hant
— 1142 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
