Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hauck, Albert - Haud - von Hauen, Lambert - Hauer, Jakob - Hauer, Josef Matthias - Hauff, Wilhelm - Haug, Martin - Haug, Émile - Haugard, Joel - Haugastöl - Hauge, 1. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUD
sitt område. H. utgav även 3:e uppl. av
”Realen-cyklopädie für protestantische Theologie und
Kirche” (24 bd, 1896—1913). 1916 höll H.
Olaus-Petri-föreläsningar i Uppsala: ”Tysklands och
Englands kyrkohistoriska förbindelser” (1916, tysk
uppl.1917). — Litt.:G. Seeliger, ”A.H.” (1918). A.Mn.
Haud [häud], förk. för lat. haud illauda’bilis, d.v.s.
”ej oförtjänt av beröm”, ung. = Ba; betygsgrad
i danska och norska examina.
von Hauen [hau’an], L a m b e r t, dansk
konstnär (1630—95), fick sin utbildning särsk. på resor
i Italien, blev 1671 generalbyggmästare i
Danmark och fick dels åtskilliga uppdrag att själv
utföra, dels kontrollera utförande och
utsmyckningen av offentliga byggnadsverk; Vor Frelsers
kirke på Christianshavn (Köpenhamn), påbörjad
1682 och invigd 1696 (tornet dock senare), är
väsentligen hans verk.
Hauer [häu’ar], Jakob Wilhelm, tysk indolog
och religionshistoriker (f. 1881), prof, i Marburg
1925, i Tübingen 1927—46. H:s huvudintresse går
ut på att skapa gynnsamma förutsättningar för
de religiösa krafter, som utan att kunna
tillfredsställas av de nuv. kristna konfessionerna kunna
bidraga till uppbyggandet av den ”kommande
församlingen”. I detta syfte bildades i juli 1933
Tyska trosrörelsen, vars förste ledare H. blev.
Då denna rörelse emellertid snart nog urartade,
så att huvudvikten inom den kom att falla icke
på det religiöst uppbyggande, utan på ett rent
negativt kristendomsbekämpande, utträdde H. ur
densamma. Bland H:s skrifter märkas ”Die
Religionen, ihr Werden, ihr Sinn, ihre Wahrheit”, l
(1923) samt ”Deutsche Gottschau” (1934), där
H. ställer den arisk-indogermanska tron i skarp
motsats mot den semitisk-kristna. H. utgav fr.o.m.
1934 tidskr. ”Deutscher Glaube”. A.Ngn.
Hauer [häu’ar], Josef Matthias,
österrikisk tonsättare (f. 1883), känd för sitt rent
ato-nala ”kompositionssystem”, där den ”tonala”
innebörden uppstår genom tonkombineringar inom
olika grupper (”troper”) av den tempererade
skalans 12 toner. H., som förkastar den europeiska,
i sht den polyfona tonkonsten och söker anknyta
till den österländska musiken, har framställt sina
idéer i ”Vom Wesen des Musikalischen” (1920),
”Zwölftontechnik” (1926) m.fl. skrifter. Av hans
kompositioner har en orkestersvit uppförts i
Stockholms konsertförening 1929. [F.SHS.E.S.
Hauff [hauf], Wilhelm, tysk författare (1802
—27). Sin största berömmelse vann H. genom
”Lichtenstein” (3 bd, 1826; sv. övers. 1890), en
historisk roman i Walter Scotts maner. Som
sagoförtäljare hämtade han sitt stoff från Tusen
och en natt och medeltidens sagoskatt. Hans
noveller visa intryck från bl.a. E. T. A. Hoffmann,
t.ex. humoresken ”Phantasien im Bremer
Ratskel-ler” (1827). Postumt utkommo ”Novellen” (3 bd,
1828) och ”Phantasien und Skizzen” (s.å.).
Senaste uppl. av H:s ”Sämtliche Werke”, utg. av C. G.
v. Maassen (5 bd 1923). — Litt.: H. Hofmann, ”W.
H.” (1902); H. Mosapp, ”W. H.” (1903). A.Bd.
Haug [haug], Martin, tysk orientalist (1827
—76), 1859—66 prof, i Poona, 1868 i München.
Genom sin intima bekantskap med bramanerna
lyckades H. förvärva större förtrogenhet med den
indiska ritualtraditionen, än som hittills varit
möj
ligt för någon europé. H:s vetenskapliga
verksamhet rörde sig på indiskt område, t.ex. i
”Aita-reya Brahmana” (2 bd, 1863) och den lilla men
viktiga skriften ”Ueber das Wesen und den Werth
des wedischen Accents” (1873), och till mycket stor
del på parsismens område, ss. i de i flera
avseenden grundläggande arbetena ”Essays on the sacred
language, writings and religion of the Parsees”
(1862), ”An old Pahlavi-Pazand glossary” (jämte
Destur Hoshangji Jamaspji Asa, 1870, med inl.
”Essay on the Pahlavi language”, separat 1871)
samt ”The book of Arda Viraf” (jämte E. W.
West, 1872—74). C.F.
Haug [åg], É m i 1 e Gustave, fransk geolog
(1861—1927), prof. 1904 vid univ. i Paris. H:s
arbeten behandlade först paleontologi och stratigrafi,
men senare ägnade han sig åt mera teoretiska
spörsmål. 1907—11 utkom hans utmärkta verk
”Traité de géologie”, vari det moderna
geosynkli-nalbegreppet utvecklades, ävensom sambandet
mellan tektonik och sedimentens facies och fauna.
Haugard [hau’-], Joel, publicist, författare
(1892—1949). H. var född i Askersund och
verkade efter univ.-studier i Uppsala som red. för
”Askersunds tidn.” 1915—47. Han framträdde först
med ett par romaner, ”Ann Dayot” (1918) och
”Syskonen Karel” (1920), samt novellsaml.
”Porträttet” (1925) och utgav sedan en rad
kulturhistoriska arbeten, vanl. med ämne från
hembygden, ”Om Vättern” (2 bd, 1922—29),
”Asker-sundiana” (1940), ”Promenader i en liten stad”
(1942), ”Några blad ur Askersunds äldsta
domböcker” (1943), ”En belgisk gruva vid norra
Vättern” (1944), ”Från 1700-talets Askersund”
(1946) och ”Gustaf Kierrman, ett fantastiskt
levnadsöde under frihetstiden” (1947). E.
Haugastöl, station vid Bergenbanan på
högfjället, 988 m ö.h.; bilväg mot s.v. över
Hardanger-vidda till Eidfjord och österut till Hallingdal.
Hauge [hau’-]. 1) Hans Nielsen H., norsk
lekmannapredikant (1771—1824). Hans fromhet hade
sin grund i den ortodoxa pietismen. Omvändelse
och helgelse blevo
huvudpunkterna i hans
förkunnelse. Han
reagerade mot den
urartade herrnhutismen
såväl som mot den bland
prästerskapet
förhärskande rationalismen.
Genom enskilda
samtal och brevväxling,
traktatspridning och
folklig predikan under
vidsträckta
vandringar framkallade H. en
religiös väckelse över
nästan hela Norge
(se Haugianer). 1801 slog sig H. ned som
köpman i Bergen. Redan förut arresterad upprepade
gånger anklagades han 1804 för överträdelse av
konventikelplakatet (från 1741), smädelser mot
prästerskapet samt ekonomiska oegentligheter. Med
vissa avbrott hölls han fängslad till 1811;
därunder bröts hans hälsa. Undersökningen, som
åda-galade H:s personliga oförvitlighet, drog ut till
1814, då han ådömdes bötesstraff. Sina återstående
— 1175 —
— 1176 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
