Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hauge, 1. Hans - Hauge, 2. Andreas - Hauge, Christen - Hauge, Johan - Hauge, Jens - Hauges synod - Haugesund - Haugianer - Haugland, Baard - Haugwitz, Christian August Heinrich - Hauho - Haukdölingarna, Haukdalingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUKDÖLINGARNA
år levde han i stillhet, sysselsatt med
författarskap. ”Skrifter” (1947 ff.). — Litt.: A. Chr.
Bang, ”H. N. H. og hans samtid” (4 Opl. 1924);
V. H. Günther, ”H. N. H.” (1928); N. Dahlberg,
”H. N. H.” (1937). A.Mn.
2) Andreas H., den föreg:s son, präst (1815
—92), kyrkoherde i Skien 1857, framstående
predikant och själasörjare, verksam för hednamissionen
samt led. av stortinget 1865—66. H. är mest känd
som utg. av ”Psalmebog for Kirke og Hus”
(auktoriserad för kyrkligt bruk 1873).
Hauge [hau’-], Christen Nielsen, dansk
politiker (1870—1940), urspr. snickare, övergick till
journalistik och var 1898—1902 medarbetare i
”Vestjyllands Socialdemokrat” och
socialdemokratisk medl. av Esbjergs stadsråd. 1902 blev han
red. för ”Bornholms Socialdemokrat” och 1920
för ”Fyens Socialdemokrat”. 1909—10 och från
1913 var H. socialdemokratisk medl. av
Folke-tinget, under i:a världskriget medl. av den
utomordentliga kommissionen, ordf. 1919—21. 1924—
26 var H. inrikesminister i 1 :a ministären
Stau-ning, 1929—35 minister för handel och industri
(1933—35 även för sjöfart och fiske) i 2:a
ministären Stauning. H. organiserade och
genomförde en rad av kristidens stora statsregleringar,
främst valutacentralens upprättande 1931—32 och
tillrättaläggandet av de följ, årens handelspolitik
gentemot England och Tyskland. J.D.
Hauge [hau’-], Johan Kristian, norsk
skådespelare (f. 1879). H. debuterade 1900 på Sekondteatret
i Kristiania, var 1900—03 och 1905—24 anställd
vid Den nationale scene i Bergen, från 1910 även
som regissör, 1903—05 vid Centralteatret i
Kristiania och 1924—26 chef för Trondheims teater.
Efter att 1926—27 ha gästspelat vid Det norske
teatret och Chat noir, var han 1927—28 knuten
till den förstn. scenen som skådespelare och
regissör. 1928—32 var H. engagerad vid Det nye
teater och har härefter haft anställning vid olika
Oslo-scener. Sina främsta insatser har H. gjort
inom de starka, särpräglade uppgifternas område.
Med sällsynt psykologisk sanning har han format
gestalter som Johan Ulfstjerna, Brand, Noak (A.
Obey), Sang i ”över förmåga”, Absalon Pederson
i ”Anne Pedersdotter” och Johannes i ”1
begynnelsen var Ordet”. A.L.
Hauge [hau’-], Jens Christian, norsk
politiker (f. 1915), anställd vid Oslos polisväsen 1940
—41, en av ledarna för motståndsrörelsen mot
tyskarna och chef för dess militära organisation
1944—45. H. var statsminister Gerhardsens sekr.
1945 och blev i nov. s.å. försvarsminister i dennes
2:a regering. Vid återuppbyggandet av det
reguljära norska försvaret kom H. i skarpa
konflikter med flera av dess högsta chefer.
Hauges synod [häu’-], se Ellingianer.
Haugesund [hau’gasun], stad i Rogaland fylke,
s.v. Norge, på fastlandet vid Karmsunds n.
mynning; 18,119 inv. (1946). H. är en av
huvudpunkterna för sillfisket, har flera fabriker för tillverkning
av fiskkonserver och är Norges 4:e rederistad med
268 fartyg på sammanlagt 208,772 nettoregisterton
(1938). Skeppsvarv. H., vars utveckling
sammanhänger med vårsillfisket, som påbörjades här på
1850-talet, blev köpstad 1866. Harald Hårfager,
som 872 enade Norges rike, är enl. kungssagan
begravd vid H. Vid 1000-årsminnet av rikets
enande restes 1872 ett monument omedelbart n. om
staden. H. har bussfärjeförbindelse med den
tätbefolkade Karmöy och står sedan 1942 i obruten
bilvägförbindelse med ö. Norge. [S.]F.I.
Haugia’ner [hau-], anhängare till H. N. Hauge”,
hade från början en lagisk prägel, medan en
utveckling i evangelisk riktning kan påvisas hos
senare h., t.ex. den inflytelserike Anders Nielsen
Haave (d. 1867); beröringen med svenska
väckelsekretsar kan här ha inverkat. Sedan
konventikel-plakatet upphävts 1842, kunde h., som aldrig visat
separatistiska tendenser, gå upp i den
ortodoxt-pietistiska riktningen inom kyrkan och genom sin
aktiva lekmannafromhet ge kraft åt dess inre och
yttre mission. Praktisk företagsamhet, intresse
för folkbildning och demokratisk självständighet
utmärka h:s fromhetstyp. Om h. i Amerika se
Eielsen, E. — Litt.: L. N. Dahle & E. Sverdrup,
”Hauge och haugianismen” (1925); J. A. Fibiger,
”Hans Nielsen Hauge i Danmark” (1924); H.
Mustorp, ”Haugianere i östfold” (1930). A.Mn.
Haugland [håu’glan], Baard Madsen, norsk
politiker (1835—96), lanthandlare, stortingsman
1871—84 och 1892—95 (moderat vänsterman),
finansminister 1884—89 (den förste bonden i
statsrådet), led. av statsrådsavd. i Stockholm 1895—96.
Haugwitz [hau’gvits], Christian August
Heinrich, greve, preussisk statsman (1752—
1832). Efter att ha varit preussiskt sändebud i
Wien utsågs H. 1792 av konung Fredrik Vilhelm
II till minister för utrikesärenden. Hans
utrikesministertid kom att omfatta de betydelsefulla åren
i Preussens historia, då Polens 2:a och 3:e
delningar genomfördes och kampen mot Frankrike
och Napoleon började. H. insåg mycket tidigt
den fara, som hotade från Napoleons sida, och
var från början motståndare till eftergifter
gentemot denne. Sedan han emellertid på sin konungs
direkta order tvingats att sluta fred och förbund
med Napoleon 1805—06, kom han i onåd hos de
preussiska patrioterna och fick träda tillbaka
för Hardenberg. Sina sista år tillbragte han i
Italien. JrR.
Hauho [hau’hå], kommun i Tavastehus län,
Finland; n. om staden Tavastehus, 381 km2, 5,650
inv. (1946; 17 inv. pr km2), finsktalande. Åkern
upptar 74 km2 (19% av arealen), skogsmarken
248 km2. Kyrkan är från 1400-talet. Bland större gods
märkes Hahkiala, tillhörigt släkten Charpentier.
Haukdölingarna [hau’k-],
Haukdalingar-n a, isländsk storbondesläkt, vars stamfar var
Gizurr Vite på Mosfell. Dennes son I s 1 e i f r
Gizurrsson blev 1056 Islands förste infödde
biskop och efterträddes i ämbetet 1082 av sin
son Gizurr Isleifsson (1042—1118), som
utvecklade den kyrkliga organisationen och
införde tionde. Dennes bror Teitr Isleifsson
uppfostrades hos Hallr Thorarinsson på Haukadal
(nära Geysir) och ärvde 1090 gården efter sin
fosterfar. Där fingo alltjämt under långliga tider
en mängd framstående mäns söner sin uppfostran
i kristen anda. Den sistn:s sonsons sonson var
stormannen Gizurr Thorvaldsson (1209
—68), vanl. kallad Gizurr Jarl, som gifte sig
med en dotter till Snorre Sturlasson* och i sin
ungdom vistades vid Håkon Håkonssons hov i
— 1177 —
— 1178 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
