Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haukdölingarna, Haukdalingarna - Haukelifjell, Haukeli - Haukivesi - Haukland, Andreas - Haukr Erlendsson - Hauksbók - Haupt, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUKELIFJELL
Georg Haupt. T.v. byrå, 1780. Nationalmuseum. T.h. golvur, målat trä. Nationalmuseum. Se även bild 6 och 7
å pl. vid Gustaviansk stil
Norge. Efter sin fars död ansågs Gizurr som den
främste hövdingen på Sydlandet i Island. Han
låg i fejd med Sturlungarnas familj, först med
svärfaderns brorson Sturla Thordsson, därefter
med Snorre Sturlasson själv. Gizurr vållade
bägges död. I de inre striderna på Island sökte han
stöd hos kung Håkon, varigenom han blev ett
redskap för denne att underlägga sig Island. 1258
blev Gizurr kung Håkons jarl, och 1262 framlade
han förslag om förlikning mellan konungen och
Island, vilket ledde till öns underkastelse. Kort
före sin död var Gizurr besluten att gå i
kloster. E.Lö.
Haukelifjell [hau’-], H a u k e 1 i, fjälltrakt i s.v.
Norge, i hörnet mellan Rogaland, Hordaland och
Telemark fylken. över H. går den sydligaste
fjällvägen (mellan Dalen i Telemark och Odda i
Hordaland fylke); högsta punkt 1,133 m ö.h. ö. om
passpunkten ligger Haukeliseter, statens
fjällstuga, hotell.
Haukivesi [hau’-], del av Saimas* sjösystem.
Haukland [hau’klan], Andreas Elias, norsk
författare (1873—1933). I sina starkt lyriskt
betonade skildringar av primitiv naturkänsla och
primitiv erotik hade H. tagit starka intryck av
Hamsun (”Ol-Jörgen”, 1—4, 1902—05; ”De store
skoger”, 1905, ”Havet”, 1906, ”Nybyggerhistorier”,
1907, och ”Eli Svartvatnet”, 1909). H. skrev också
romaner med motiv ur modernt liv (”Gunnar
Rabéns ægteskab”, 1908, ”Gunnars lykke”, 1910,
”Ormungerne”, 1912, ”Til Rom”, 1915) och
historiska romaner med motiv från Norges forntid. E.
Haukr Erlendsson, isländsk lärd, norsk riddare
(d. 1334), var 1294—99 lagman på Island och 1303
—22 i Gulathingslagen och Oslo. Jämte en del
andra norska herrar underskrev han 1319 den
överenskommelse, enl. vilken Magnus Eriksson
blev Norges konung. H. samlade och bearbetade el.
avskrev, oftast med egen hand, de många isländska
litteraturalster, som finnas bevarade i den s.k.
”Hauksbök” i Arnamagneanska samlingen i
Köpenhamns univ.-bibl. Denna innehåller bl.a. en
viktig variant av ”Voluspå” samt dessutom
”Fost-brcedrasaga”, ”Eiriks saga hins rauöa”,
”Hervarar-saga” m.m. (utg. 1892—95). E.H.
Hauksbök, se Haukr Erlendsson.
Haupt [haupt], Georg, möbelkonstnär (1741
—84), tillhörde en från Tyskland inflyttad
snickar-släkt, arbetade 1754—59 i J. C. Ecksteins verkstad
i Stockholm; därefter på resor i Frankrike och
England, 1769 hovschatullmakare, 1770 mästare i
Stockholms snickarämbete. Under sina läroår
arbetade H. i verkstäder, där uteslutande möbler i
rokokostil utfördes. I Paris kom han i beröring
med de klassicistiska strömningarna och lärde sig
träinläggningens konst. Man har antagit, att J. F.
Leleu varit hans lärare i Paris. Också förete H:s
möbler i början av hans verksamhet en slående
likhet med dennes i sin egenartade blandning av
klassiskt stram uppbyggnad och rokokodetaljer
(ss. t.ex. de böjda benen). Med åren bli
emellertid hans möbler helt klassiska i formen. H. var
sin tids främste svenske möbelkonstnär, och hans
arbeten karakteriseras av en klar uppbyggnad och
en med denna samspelande utsmyckning av
bronsbeslag och träinläggning. Bland hans mera
betydande arbeten må nämnas ett mineralieskåp, som
beställdes av Gustav III och 1774 skänktes till
— 1179 —
— 1180 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
