Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hauptmann, 2. Gerhart - Haupt- und Staatsaktion - Haura, Howrah - Hauraki Gulf - Hauran - Haurida - Haus, Anton - Hausa, haussa - Hausa-språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUPT- UND STAATSAKTION
munisterna som den store ”folkdiktaren”; på ett
kommunistiskt förlag utkom 1946 ”Neue Gedichte”.
— H. erhöll Nobelpriset 1912. — H:s samlade
skrifter ha utkommit i flera upplagor, senast ”Das
gesammelte Werk” (17 bd, 1942). — Ur den
redan vidlyftiga litteraturen om H. förtjänar
framhållas följ, biogr.: P. Schlenther (3 Aufl. 1898),
U. C. Wörner (2 Aufl. 1901), E. Wulffen (1908),
K. Sternberg (1910), E. Sulger-Gebing (2 Aufl.
1916) och H. v. Hülsen (1927). Vidare kunna
nämnas V. Ludwigs H.-bibliografi (1932) samt F. A.
Voigt, ”Antike und antikes Lebensgefühl im
Werke G. H:s” (1935), ”H.-Studien” (1936) och
”Gerhart-H.-Jahrbuch” (1936—37, 1948 ff.). [St.A.JE.
Haupt- und Staatsaktion [håu’pt- ont [-fta^sakt-siån],-] {+fta^sakt-
siån],+} (ty., eg. huvud- och utstyrselhandling),
kallades o. 1650—1750 i tysk teater det skådespel,
som utgjorde programmets huvudnummer, till
skillnad från det kortare efterspel, som med Hanswurst
som rumormästare hade till uppgift att utplåna
H:s vanl. något blodiga intryck. H. har senare
med orätt kommit att beteckna tidens pompösa
och högtravande tyska drama i genren. Detta var
vanl. av historisk karaktär och byggt kring någon
populär historisk personlighet. Det lyckliga slutet
på det tragiska spektaklet är typiskt. Det hela
lättades f.ö. gärna upp av ett komiskt inslag.
Hol-bergs ”Ulysses von Ithacia” är en lysande parodi
på detta slags drama. — Litt.: C. Heine, ”Das
Schauspiel der deutschen Wanderbühne vor
Gott-sched” (1889); K. Mantzius, ”Skuespilkunstens
Hi-storie” (6 bd, 1897—1916); R. Payer v. Thurn,
”Wiener H.” (2 bd, 1908—10). G.Kg.
Haura, H o w r a h, stad i Indien, se Calcutta.
Hau’raki Gulf [gnlf], bred vik på n. kusten av
Nordön, Nya Zeeland.
Haura’n [hau-], landskap i Syrien, se Djebel
ed-Duruz.
Haurida, socken i N. Vedbo hd i Småland,
Jönköpings län, och församling i Vireda och
Haurida pastorat i N. Vedbo kontrakt av
Linköpings stift, n.ö. om Huskvarna mellan sjöarna
Bunn och Ylen; 39,56 km2, därav 35,83 land; 358
inv. (1949; 10 inv. pr km2). H. är en starkt
kuperad skogstrakt med mossar; i v. uppnås
343 m ö.h. Åkern utgör 12 °/o av landarealen,
skogsmarken 63 °/o. Kyrkan, av trä men med kor
och sakristia av sten, visar flera olika
byggnadstider; under 1600-talet tillkom en förlängning av
liggande timmer i nedre delen, resta stolpar med
plankbeklädnad i den övre. — Sockennamnet är
övertaget från kyrkbyn. Förleden är hage el. det
därmed besläktade hag, inhägnad; efterleden är
plur. av ryd, röjning, med långt y av äldre iü
(se Hj. Lindroth, ”En småländsk
ortnamns-grupp”, i ”Meddelanden från N. Smålands
forn-minnesfören.”, 6, 1922, sid. 53, 55). Namnet skrevs
1292—1312 hagrydh. P.;E.W.;Er.
Haus [haus], Anton, österrikisk sjömilitär
(1851—1917), konteramiral 1905, amiral och chef för
krigsministeriets marinavd. 1913, generalinspektör
för marinen 1914 och storamiral 1916. Vid i:a
världskrigets utbrott var H. högste befälhavare
över Österrike-Ungerns sjöstridskrafter och
lyckades trots ententens överlägsenhet bibehålla
rörelsefriheten för flottan inom Adriatiska havet
samt skydda hemlandets kuster för anfall.
Hausa [hau’-], haus sa, negerblandfolk i
mellersta Sudan, huvudsaki. inom engelska Nigeria.
De utgöra något över 3 mill. Antropologiskt är
folket ej enhetligt. H. äro mycket mörkhyade men
ha ofta finare drag än negrerna och äro blott svagt
prognatiska. Det negroida elementet torde dock
utgöra deras kärna. — H.-kulturen är en säregen
blandning av äktafrikanskt och orientaliskt. H.
ha varit utsatta för skilda inflytanden, från de
indiska, arabiska och gammalmediterrana
(föris-lamska) högkulturerna. De ha sålunda en
egenartad arkitektur, helt och hållet i lera. Städerna äro
omgivna av väldiga murar, vilka omsluta icke
blott olika stadsdelar utan även åkerfält och
betesmarker, för att hela traktens befolkning skall
kunna taga sin tillflykt därinnanför. Husen bestå
av kubformiga celler och uppfördes förr endast
i en våning men äro nu ofta genom inflytande
norrifrån tvåvåningshus. Murarna äro
krenelera-de, husen ofta prydda med i leran utarbetade
reliefer. Sedan gammalt bedriva h. en blomstrande
industri, smide, läderberedning, vävning, färgning
(med indigo) o.a. H. äro ett driftigt handelsfolk,
produkterna från deras land spridas av
h.-handlare över hela v. Afrika, och hausaspråket*
har blivit ett v. Sudans lingua franca. I h:s land
hållas stora marknader, av vilka särsk. den i Kano
är bekant. Man vet, att denna för c:a 1,000 år
sedan ägde rum på samma ställe och under samma
former som nu. Dit samlas alltjämt infödingar
från snart sagt hela n. och v. Afrika till ett antal,
som kan uppgå till 100,000. H. äro likaledes
driftiga jordbrukare. De odla bl.a. jordnötter —
numera en viktig exportartikel — och bomull. Det
främsta njutningsmedlet, kolanötter, importeras
från Guinea-länderna. Bland h. leva de
boskaps-skötande ful*, med vilka h. ha avtal beträffande
mjölkleveranser och fulhjordarnas beten på h:s
mark. H:s dräkt är liksom byggnadsstilen
orientaliskt influerad, dock äldre än islam. De bära
långa blå el. vita mantlar och turbaner samt runda
mössor, ofta krönta av bredbrättade halmhattar.
H. äro till största delen muhammedaniserade.
Hedningar finnas dock ännu. På gr. av sin intelligens
och anpassningsförmåga ha h. använts av
engelsmännen och andra kolonialmakter, ej minst som
soldater, ehuru de icke äro något egentligt
krigar-garfolk. — H.-staterna grundades under medeltiden
mellan Niger och Benue av h., som urspr. torde varit
bosatta strax v. om Tsadsjön. På 1300-talet trängde
islam hit. Sokoto är alltjämt dessa nejders andliga
huvudstad, medan Kano är den viktigaste
handelsplatsen. I början av 1800-talet ryckte ful till sig
väldet över h.-staterna. Engelsmännen
annekterade området som protektorat 1900, och dessa
stater synas nu gå en ny blomstring till mötes. —
Litt.: P. Staudinger, ”Im Herzen der Haussaländer”
(1891); C. H. Robinson, ”Dictionary of the Hausa
grammar" (2 bd, 1913—14); C. K. Meek, ”The
Northern tribes of Nigeria” (2 bd, 1925); G.
Bolin-der, ”Svarta folk i Västafrika” (1931). [G.Br]G.Lm.
Hausa-språket (jfr Hausa), jämte mandingo
Väst-afrikas viktigaste och mest spridda språk, ansågs
länge isolerat men sammanföres nu med en del
andra språk inom området till den s.k.
tsadohami-tiska gruppen (Lukas) el. kotokogruppen
(Wester-mann), som anses ha ett hamitiskt inslag (gramma-
— 1183 —
— 1184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
