Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hausa-språket - von Hausegger, Siegmund - von Hausen, Max - Hausen, 1. Reinhold - Hausen, 2. Hans - Hauser, Kaspar - Hauser, Heinrich - Haushofer, 1. Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUSHOFER
tikaliskt genus). Från sin hemort i n. Nigeria
användes det som handels- och umgängesspråk till
Kamerun i s. och västerut genom stora delar av
Sudan, ja, även i Sahara, på medelhavskusten och
i hamnar vid Röda havet, där h.-kolonier finnas.
Liksom suahili- och mandingo-språken har h. till
stor del islam att tacka för sin utbredning. G.Lm.
von Hausegger [haü’z-], S i e g m u n d,
österrikisk dirigent och tonsättare (f. 1872), verkade som
dirigent i Graz, München, Frankfurt a.M., Berlin
och Hamburg och förenade som sådan en extatisk
läggning med en strängt konstnärlig takt. 1920
—34 var H. direktör, sedermera president för
statliga akad. för tonkonst i München och blev
1925 dr phil. i Kiel. Som tonsättare intar han
en ställning mellan H. Wolf och R. Strauss och
har skapat operor (”Helfrid” och ”Wieland der
Schmied”), orkestervariationer, en mässa, körer
med orkester samt sånger. Som skriftställare har
han framträtt med en biogr. om A. Ritter (1907)
och ”Betrachtungen zur Kunst” (1921) samt utg.
Wagner-brev. Å.D.
von Hausen [häu’zøn], Max Klemens Lothar,
friherre, sachsisk militär (1846—1922), officer vid
inf. 1864, generalmajor 1893, generallöjtnant 1897,
chef för I2:e armékåren 1900, general av inf. 1901,
generalöverste 1910, avsked 1914. H. deltog i 1866
och 1870—71 års fälttåg, var 1902—14 sachsisk
krigsminister och 1912—14 statsminister. Vid i:a
världskrigets utbrott hade H. avsked men
återinträdde i tjänst och erhöll befälet över 3:e armén;
dock nödgades han efter Marneslaget i sept. 1914
taga avsked på gr. av sjukdom. Han har utg.
”Erinnerungen an den Marnefeldzug 1914” (1920).
— Litt.: Biogr. av A. Brabant (1926). E.Bz.
Hausen. 1) Reinhold Theodor H., finländsk
arkivman (1850—1942), fil. dr 1881, anställd vid
Finlands statsarkiv 1872, statsarkivarie 1883—
1916. H., som energiskt främjade statsarkivets
(nuv. riksarkivets) allsidiga utveckling och bl.a.
sammanbragte betydande avskriftssamlingar av
historiskt arkivmaterial rörande Finland i svenska
arkiv, gjorde sig framför allt känd som utgivare
av viktiga källpublikationer, bland dem ”Bidrag
till Finlands historia” (5 bd, 1881—1917),
”Finlands medeltidssigill” (1900) och den
monumentala serien ”Finlands medeltidsurkunder” (8 bd,
1910—35)- R-R-
2) Hans Magnus H., den föreg:s son, geolog
(f. 1884), fil. dr 1927, prof, i geologi och
mineralogi vid Åbo akad. s.å. H. har utfört geologiska
undersökningar i
Europa, Asien och
Amerika, i Balticum och
Ryssland 1910—13, i
Canada och Alaska
1913, var statsgeolog i
Argentina 1914—17,
reste i Sibirien och
Mongoliet 1917—20
samt var under olika
skeden extra geolog
vid Finlands
geologiska kommission. H.
har förf, ett stort
antal arbeten i
geo
logi, företrädesvis i praktisk geologi och
kvartärgeologi, från sina olika arbetsområden; särsk.
märkas hans arbeten om istidsbildningarna i
Balticum och transporten av de lösa blocken
genom inlandsisen (”Ueber die Entwicklung der
Oberflächenformen in den russischen
Ostseelän-dern”, 1913). H. har även behandlat
strandbildningar och stenåldersboplatser på Åland samt utg.
”Huru naturen danat Finland” (1933) och ”Ålands
natur” (1945). K.A.G.
Hauser [haü’zar], Ka spar (o. 1812—33),
befanns en dag år 1828, då sannolikt ung. 16 år,
vandrande på en gata i Nürnberg utan att kunna
angiva vem han var el. varifrån han kommit. Han
kunde nödtorftigt läsa och skriva men var i övrigt
synnerligen outvecklad. I press och broschyrer
blev H. föremål för en omfattande mytbildning
och allahanda gissningar om förnämlig börd. Bland
andra, som intresserade sig för honom, var A. v.
Feuerbach, som hävdade, att H. var en
undan-stucken arvprins av Baden, son till storhertig Karl
och Stephanie Beauharnais. Mysteriet blev än mera
uppseendeväckande, sedan H., som f.ö. utvecklat
sig i ganska osympatisk riktning, 1829 förklarat
sig ha varit utsatt för ett mordförsök av en
obekant och ånyo 1833, likaledes av en obekant,
erhållit ett knivhugg i bröstet, varav han
efter ett par dagar avled. H.-problemet kvarstår
alltjämt olöst; det har givit stoff till en mängd
kriminalistiska och psykologiska avhandlingar och
skönlitterära skildringar, än byggande på mer el.
mindre fantastiska föreställningar om H:s
furstliga härkomst, än hävdande, att han varit en, möjl.
delvis omedveten, bedragare. Bland den nyaste,
mera kritiska litteraturen märkas H. Pies, ”K. H.
Augenzeugenberichte und Selbstzeugnisse” (2 bd,
1926), A. Bartning, ”Neues über K. H.” (2 Aufl.
1928), F. Klee, ”Neue Beiträge zur K. H.-Forschung”
(1929); bibliogr. av H. Peitler och H. Ley 1927. Av
skönlitterära skildringar märkes framför allt ”C. H.
oder die Trägheit des Herzens” (1908; sv. övers.
”Sin tids gåta”, 1926) av J. Wassermann, som
fängslats av möjligheten att här kunna följa
en oberörd individualitets första möte med
kulturlivet och iakttaga, hur detta verkar nedbrytande på
hans personlighet. C.
Hauser [häu’zar], Heinrich, tysk författare
(f. 1901). Efter svåra ungdomsår som soldat,
gruvarbetare och sjöman blev H. medarbetare i
”Frankfurter Zeitung”. Han har skrivit
sjömans-romaner, t.ex. ”Brackwasser” (1928; sv. övers.
”Chiquita”, 1932), ”Donner überm Meer” (s.å.),
”Die letzten Segelschiffe” (1930) och ”Wetter im
Osten” (1932), samt gruvarbetarskildringen
”Schwarzes Revier” (1930). Av intresse är
själv-biogr. ”Kampf. Geschichte einer Jugend” (1934;
sv. övers. 1936). H:s fortsatta författarskap
omfattar bl.a. romanen ”Notre Dame von den Wogen”
(1937) och reseskildringarna ”Süd-Ost-Europa ist
erwacht” (1938), ”Australien, der menschenscheue
Kontinent” (1939) och ”Kanada” (1940). [A.Bd]E.
Haushofer [håu’shåfar]. 1) Karl H., tysk
militär och geograf (1869—1946), 1908—10
militärattaché i Japan, lärare vid Tokyos militärakad.,
företog därefter omfattande resor i Ryssland,
Syd- och Östasien. Under 1 :a världskriget var
H. artillerist och divisionschef och fick generals
— 1186 —
SU 12. — 1185 –––
38 — Red. avsl. 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
