Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haushofer, 1. Karl - Haushofer, 2. Albrecht - Hausmann, Johann Friedrich Ludwig - Hausmann, Manfred - Hausmannit - Haussa - Hausse (stigande) - Hausse (d’archet) (musik) - Haussmann, Georges Eugène - Haussmann, Conrad - Haussoullier, Bernard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUSMANN
rang. Under påverkan av F. Ratzel och svensken
Rudolf Kjelléns vetenskapliga arbeten (H.
översatte Kjelléns ”Stormakterna”) blev H. grundare
av den geopolitiska skolan i Tyskland. Han var
från 1921 prof, i München och grundade det
geopolitiska inst. 1924 grundade han den
inflytelserika ”Zeitschrift für Geopolitik”. H:s
livsrums-teori spelade en betydelsefull roll för
nationalsocialismens ideologi och Hitlers politik (jfr
Geopolitik). Bland H:s arbeten, som äro mer
politiska än vetenskapliga, kunna nämnas
”Gren-zen in ihrer geographischen und politischen
Be-deutungen” (1927), ”Jenseits der Grossmächte”
(1932), ”Raumüberwindende Mächte” (1934) samt
en rad arbeten om Japan. J.B.
2) Albrecht H., den föregis son,
vetenskapsman och politiker (1903—45), prof, vid
faderns geopolitiska inst. i München 1930, spelade
en viss roll i de tysk-engelska förhandlingarna om
flottavtalet 1935 och sudetfrågan 1938. Under 2:a
världskriget lär H. ha använt sin ställning vid
geopolitiska inst. som camouflage för
antinazis-tisk verksamhet och deltog i
Stauffenberg-kom-plotten mot Hitler 1944.
Hausmann [hau’s-], Johann Friedrich
L u d w i g, tysk mineralog (1782—1859), 1811 prof,
i teknologi och bergsvetenskap vid univ. i
Göttingen. H. företog i vetenskapligt syfte en resa till
Skandinavien (”Reise durch Skandinavien in den
Jahren 1806 und 1807”, 5 bd, 1811—18). Urspr.
anslöt han sig till Werners neptunism men
övergick i sitt arbete ”Ueber die Bildung des
Harz-gebirges” (1843) till plutonismen.
Hausmann [hau’s-], Manfred Georg, tysk
författare (f. 1898). H. deltog i i:a världskriget
1918, studerade därefter vid univ. i Göttingen och
München och blev fil. dr 1922. Efter några år
som journalist ägnade han sig från 1927
uteslutande åt litteraturen. Han skrev först noveller,
t.ex. ”Frühlingsfeier” (1924) och ”Die Verirrten”
(1927), samt skådespel, t.ex. ”Marienkind,
Le-gendspiel” (s.å.) och ”Lilofee, Spiel von Liebe”
(1929). Först med ”Lampioon küsst Mädchen und
kleine Birken” (1928; sv. övers. 1933) slog han
dock igenom. I ”Kleine Liebe zu Amerika” (1931)
har han i en älskvärt skalkaktig ton skildrat en
resa till USA. Sitt rykte som intelligent och
underhållande berättare har han befäst genom
romanerna ”Salut gen Himmel” (1929), ”Abel mit
der Mundharmonika” (1932; sv. övers. 1936),
”Ontje Arps” (1934), ”Die Begegnung” (1936),
”Abschied von der Jugend” (1937) och ”Demeter”
(s.å.). 1938 debuterade H. som lyriker med ”Jahre
des Lebens” och utgav sedan ”Alte Musik” (1941).
”Geheimnis einer Landschaft — Worpswede” (1940)
och ”Einer muss wachen” (1941) äro essäböcker.
Utan förkunnarlater el. anspråk på djupsinne
intog H. genom sin individualistiska, respektlöst
friska omedelbarhet en plats för sig i hitlertidens
likriktade tyska litteratur. Efter 2:a världskriget
har H. utg. bl.a. diktsaml. ”Füreinander” (1946),
kärleks- och naturdikter i en ren, graciös och
svårmodig ton. [A.Bd]E.
Hausmanni’t, miner., Mn2MnO4,
mangan-manga-nit, tetragonalt med halvmetallisk glans, svart el.
svartbrun färg samt mörkbrunt streck.
Förekom
mer i korniga el. täta aggregat bl.a. i de
värmländska järn-mangangruvorna.
Haussa, negerblandfolk, se Hausa.
Hausse [fra. utt. ås, sv. hås el. håss] (fra., av
haut, hög, av lat. altus, hög), stigande, uppåtgående
rörelse, i sht om prisrörelser; kursstegring på
värdepapper (se Fondbörs, sp. 1263) — Haus
sespekulation, se Spekulation.
Hausse (d’archet) [å’s darjä’] (fra.), mus., se
Frosch.
Haussmann [åsmann’], Georges Eugène,
baron, fransk ämbetsman och politiker (1809—91),
1853 prefekt för dep. Seine, 1857 senator. H:s
namn är förknippat med Paris’ ombyggande. Med
outtröttlig energi grep han sig an med en radikal
förändring av Paris’ stadsplan. Under hans
ledning omdanades Boulogneskogen och
Vincennes-skogen. De stora trädgårdarna kring
Luxembourg-palatset höggos ned för utläggande av moderna
gator, Boulevard Sébastopol, vars s. del
benämnes Boulevard
Saint Michel, drogs
fram, nya broar
byggdes över Seine, och ett
flertal monumentala
byggnader uppfördes,
bland dem Stora
operan. För att
finansiera alla dessa arbeten
upptogs ett lån på 848
mill. frcs. H:s
hand-havande av allmänna
medel ådrog honom
stark kritik av bl.a.
Ferry. 1870 av Ollivier
avsatt som prefekt
val
des han 1877 till deputerad för Korsika. Under sina
sista levnadsår nedskrev H. sina memoarer. G.Lw.
Haussmann [häu’s-], Conrad, tysk politiker
(1857—1922), 1889 medl. av Württembergs lantdag,
1890 av riksdagen, där han representerade
Süd-deutsche Volkspartei, vilket 1910 uppgick i
Fort-schrittliche Volkspartei. H. var före och under i:a
världskriget en av riksdagens mest idérika och
impulsgivande gestalter, var bl.a. medl. av det 1917
tillsatta s.k. interfraktionella utskottet samt i sept.
1917 ”författningsutskottets5’ rapportör. H.
tillhörde prins Max’ av Baden förtrogna och
beklädde även i dennes regering 1918 posten som
statssekr. utan portfölj. Han var medl. av
nationalförsamlingen och ordf, i det utskott
(författnings-utskottet), som utarbetade Weimarförfattningen.
Bland hans skrifter märkes ”Schlaglichter.
Reichs-tagsbriefe und Aufzeichnungen” (utg. 1924), av
stort intresse för förståendet av händelserna i 1 :a
världskrigets Tyskland. Arrh.
Haussoullier [åsolje’], Bernard, fransk
arkeolog (1853—1926), kom efter studier vid École
normale och École des hautes études som doc.
till Caen och sändes 1880 till Aten för att bistå
vid franska arkeologskolans arbete, bl.a. i Delfi,
där H. gjorde en grundläggande insats genom
upptäckten av bl.a. atenarnas skattehus. 1882 blev
han prof, i Bordeaux, 1895—96 ledde han
grävningarna i Didyma vid Miletos. Bland H:s
arbeten märkas ”La vie municipale en Attique”
(1883), ”Recueil des inscriptions juridiques grec-
— 1187 —
— 1188 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
