Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hav - Bottenavlagringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAV
De marina sedimenten
indelas i två
huvudgrupper, näml, p e 1 a g i s k a
avlagringar, bildade på
djupt vatten långt från
land, och terrigena
avlagringar, bildade på
shelfen el. på djupt vatten
nära kusten och vanl. med
åtm. något inslag av
grövre material med
ter-rigent ursprung. Den
vidare indelningen är
baserad på sedimentets
sammansättning och
fysikaliska egenskaper. Den
mineralogiska och
organiska sammansättningen är
en indikator på
materialets ursprung, storleken
av alloktona mineralkorn
är en indikator på
materialtransportens effektivitet och art, och färgen
är en indikator på
redoxpotentialen i sedimentet
och därmed på sedimentationshastigheten. I
nyare försök till klassifikation hänföras till
pelagis-ka bottenavlagringar sådana med röd, brun, gul
el. vit färg, vilkas innehåll av alloktona mineralkorn
med mer än o,005 mm diam, ej överstiger en viss
gräns (c:a 20%) och som icke innehålla
lämningar av bottenorganismer i avsevärd mängd.
Till terrigena bottenavlagringar hänföras sådana,
som äro svarta, blå, gröna el. grå el. vilkas
innehåll av alloktona mineralkorn med mer än 0,005
mm diam, överstiger en viss gräns el. som
innehålla lämningar av bottenorganismer i avsevärd
mängd. Sedimenten indelas ytterligare i organiska
el. oorganiska, beroende på om halten av
skal-och skelettrester av kalk- el. kiselorganismer
över-el. understiger 30%.
Organiska p e 1 a g i s k a avlagringar betecknas
som kalk- el. kiselslam, oorganiska som röd
djup-havslera (el. enbart röd lera). Kalkslam
benämnes efter dominerande typ av organismer
globigeri-na-, kokkolit- el. pteropodslam, kiselslam
dia-tomacé- el. radiolarieslam. Inom samma huvudtyp
kunna sedimentets egenskaper variera mellan vida
gränser: kiselslam och röd lera kunna vara
kalkhal-tiga, kalkslam och röd lera kiselhaltiga, alla typer
betecknas som ferruginösa vid större
förekomst av fria hydroxider, vulkaniska vid
större förekomst av pimsten, vulkanisk aska och
glas el. detritushaltiga vid hög halt av
grövre mineralkorn. Man talar t.ex. om
kiselhal-tigt globigerinaslam, vulkaniskt diatomacéslam,
kalkhaltig röd lera. — De pelagiska
bottenavlag-ringarna täcka 74 °/o av världshavets botten. Mest
utbrett är globigerinaslam (126 mill. km2),
som utmärkes genom hög halt av skal efter i
yt-vattnet levande foraminiferer, främst
Globigeri’na-arter; det kan på gr. av foraminiferskalens
storlek (0,2—2 mm) göra intryck av sand, ehuru det
oorganiska materialet är mycket finkornigt.
Liksom i övriga sedimenttyper kunna många slag
av organismer vara representerade med skal- och
Reliefkarta över Sydatlantens botten i 100 ggr överdriven höjdskala (enl.
Meteorexpeditionen). T.v. Sydamerika, t.h. Afrika, i mitten Sydatlantiska ryggen.
skelettrester, ss. pteropoder, radiolarier och
dia-tomacéer. Kalkhalten kan överstiga 97 °/o, färgen
är vit, rosa, gul el. brun. Globigerinaslam har
anträffats på djup mellan 800 och 6,000 m; det
är mest utbrett på s. halvklotet men anträffas i
Atlanten upp till 700 n.br. Kokkolitslam är
en avart av globigerinaslam, som i stor mängd
innehåller kokkoliter, kalkplattor från små,
kalk-avskiljande alger av fam. CoccolithophoPidae.
Pteropodslam innehåller jämte skal av
pelagiska foraminiferer en stor mängd skal och
skalfragment av pteropoder (Limaci’na m.fl.), som
dock i regel ej dominera kvantitativt. Kalkhalt
45—98,5 °/o, färgen vit till ljusbrun med
anstrykning av rött el. gult. Pteropodslam anträffas på
djup mellan 700 och 3,500 m, huvudsaki. på den
högt belägna delen av Atlantiska centralryggen
mellan Ascension och Tristan da Cunha men även
på Rio Grande-ryggens grundaste parti, i
närheten av Azorerna samt i ringa utsträckning på
några andra lokaler; det täcker 1,5 mill. km2. —
Diatomacéslam karakteriseras av en hög
halt (intill 95 °/o) av kiselskal av diatomaceer
(kiselalger, ss. Fragila’ria) men innehåller i
regel även foraminiferskal. Kalkhalt o—36 °/o.
Färgen är gulgrå men mörknar i närheten av land
på gr. av inblandning av glacialt material.
Diatomacéslam förekommer på djup mellan 1,100
och 5,700 m i ett blott vid Drakes sund avbrutet
bälte runt Antarktis samt i ett område i n. delen
av Stilla havet; det täcker 31 mill. km2.
Radiolarieslam innehåller i stor mängd (30—80 °/o)
kiselskelett av radiolarier, bildas alltså i mots.
till diatomacéslam av djurplankton. Dess
innehåll av foraminiferskal är ringa och kalkhalten
därför låg, o—20 °/o, i genomsnitt lägre än den
röda lerans. Färgen är röd, mörkbrun el.
halmgul. Radiolarieslam anträffas på djup över 4,300
m, huvudsaki. i Stilla havets tropiska bälte på
ömse sidor om Fanning-ryggen; det täcker 7 mill.
km2. — Röd djuphavslera karakteriseras
— 1193 —
— 1194 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
