Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heby (Södermanland) - Hechaluz - Hechingen - Hecht, Ben - Heck, Ludvig - Heckel, Erich - Heckelfon - Hecker, Johann Julius - Hecker, Justus Friedrich Karl - Hecker, Isaac Thomas - Hecker, Max - Heckmann, Otto - Heckscher, 1. Edvard - Heckscher, 2. Isidor - Heckscher, 3. Eli F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HECHALUZ
vudgården höra 300 ha, därav 127 åker.
Huvudbyggnaden av tegel i två våningar uppfördes
efter ritningar (1777) av E. Palmstedt. H., varmed
förenats bl.a. det angränsande Ytterby, köptes
av landshövdingen friherre S. Liljencrantz, som
1797 gjorde det till fideikommiss. Genom gifte
har det övergått till ätten v. Engeström och
innehas nu av prof. S. v. Engeström. — Namnet
är sammansatt av gen. sing. el. plur. av fsv.
hedh, i uppsvenska ortnamn vanl. med bet. skog
el. skogig sandås, och by, gård (se B.
Hessel-man, ”Från Marathon till Långheden”, i
”Nordiska texter och undersökningar”, 7, 1935, sid. 128
och karta). Det skrevs 1366 i öfra Hedeby. P.;Er.
Hechaluz, se Chaluz.
Hechingen [häx’-], stad i Hohenzollern i s.
Tyskland, vid randen av Schwäbische Alb; 5,340
inv. (1933). H. blev stad 1266 och var 1576—
1850 residens för furstarna av Hohenzollern-H.
Staden har flera gamla kyrkor samt rådhus i
vackert korsvirke från 1400-talet.
Hecht [häkt], Ben, amerikansk författare av
judisk börd (f. 1894), journalist i Chicago 1910—
23, korrespondent i Berlin 1918—19, utgav
”Chicago Literary Times” 1923—24. H., som tog
intryck av europeisk litteratur, främst Th. Gautier,
Dostojevskij och M. Proust, gjorde sig känd som
en av de ledande företrädarna i litteraturen för
den desillusionerade amerikanska ungdomen efter
1 :a världskriget, med utsökt stilkonst och
inträngande psykologi skildrande erotiska konflikter i
storstadsmiljö. H. har bl.a. utg. ”Erik Dorn”
(1921), ”Fantazius Mallare” (1922), ”Gargoyles”
(s.å.), ”1001 afternoons in Chicago” (1923),
”Humpty dumpty” (1924), ”The kingdom of evil”
(s.å.), ”Count Bruga” (1926), ”Broken necks”
(s.å.), ”A jew in love” (1930), ”Champion from
far away” (1931), ”Actor’s blood” (1936), ”A
book of miracles” (1939) och ”1001 afternoons in
New York” (1941). Jämte Ch. MacArthur har H.
skrivit skådespelen ”The front page” (1928),
”Twentieth century” (1933) och ”Fun to be free:
patriotic pageant” (1941). E.
Heck, Ludvig, tysk zoolog (f. 1860), dir. för
Kölns zoologiska trädgård 1886, för Berlins 1888—
1932, har skrivit den allmänna inledningen och
däggdjuren i ”Das Tierreich” och bearbetat samma
djurgrupp i Brehms ”Tierleben”, 4 Aufl. (1912—16;
jämte M. Hilzheimer), ”Tiere, wie sie wirklich sind”
(1934) m.fl. H. är numera bosatt i Baden-Baden.
Heckel, E r i c h, tysk målare och grafiker (f.
1883). H. hörde tills, med E. L. Kirchner och
K. Schmidt-Rottluff till grundarna av gruppen
”Die Brücke” i Dresden (1906), ett av de
viktigaste centra för tysk expressionism (se d.o.,
sp. 26) med van Gogh och E. Munch som
utgångspunkter. H:s konst har icke kamraternas
våldsamhet i uttrycket utan präglas i sin
dekorativa förenkling av en lugn, svårmodig lyrism.
Denna tog sig under i:a världskrigets press
uttryck i innerligt religiösa verk. K.Re.
Heckelfon [-å’n], barytonoboe (se Oboe),
uppfunnen av W. Heckel i Biebrich 1904. H. har använts
i bl.a. R. Strauss’ ”Salome” och ”Alpensinfonie”
och M. Schillings ”Moloch” och ”Mona Lisa”.
Hecker, Johann Julius, tysk pedagog (1707
—68). Efter studie- och lärarår hos Francke i Halle
upprättade H. 1747 det första kombinerat lärda och
tekniska gymnasiet (”ekonomisk-matematisk
realskola”) och förband det 1748 med ett
folkskolese-minarium. H. utarbetade det preussiska
folkskole-regl. av 1763, som i stort sett följdes över ett sekel.
Den berömda realskolan gjordes känd i Sverige av
J. F. Kryger och hovpredikant N. Thenstedt samt
efterliknades av den senare i vårt första
yrkesbeto-tonade reallärov. i Stockholm (1765). [B.R.H.]E.Bng.
Hecker, Justus Friedrich Karl, tysk
läkare (1795—1850), 1834 prof, i medicinens
historia i Berlin. H. är med sina epidemiologiska
skrifter den egentlige grundaren av den ”historiska
patologien”. Bland hans skrifter märkes ”Geschichte
der Heilkunde” (2 bd, 1822—29).
Hecker, Isaac Thomas, katolsk präst (1819
—88). Född i New York av tyska protestantiska
föräldrar gick H. 1844 över till katolicismen. H.
grundade paulisternas orden med huvudsyfte att
vinna protestanter för katolicismen. Ur H:s
strävanden för en reformerad katolicism framväxte den
s.k. amerikanismen*. — Litt.: Biogr. av W. Elliott
(1891).
Hecker, Max, tysk filolog (f. 1870), arkivarie vid
Goethe-Schillerarchiv i Weimar, har huvudsaki.
varit verksam på Goethe-filologiens område som
utgivare och har bl.a. redigerat flera delar i den stora
Weimaruppl. av Goethes skrifter samt ”Jahrbuch
der Goethe-Gesellschaft”.
Heckmann, Otto, tysk astronom (f. 1901),
assistent vid observatoriet i Bonn 1925, i Göttingen
1927, doc. vid univ. i Göttingen 1929, dir. för
Hamburger Sternwarte i Bergedorf 1942. Bland H:s
arbeten märkas en noggrann fotometri av den
öppna stjärnhopen Praesepe samt teoretiska
undersökningar över stjärnsystemets dynamik och
kosmologi.
Heckscher [häk’Jar]. 1) Edvard H.,
dansksvensk bankman och donator (1831—1910), dir. för
Industrikredit-ab. 1870—1907. Såväl under sin
livstid som i testamente donerade H. och hans hustru,
S o p h i e H., f. Rubenson (1841—1918), stora
summor till Stockholms högsk., Handelshögsk. i
Stockholm och Centralförbundet för socialt arbete.
Stockholms högsk. erhöll 1905 385,000 kr och efter
Sophie H:s död c:a 1,5 mkr.
2) I s i d o r H., den föreg:s brorson,
nationalekonom och jurist (1848—1923). 1895 blev H. dansk
generalkonsul i Sverige med säte i Göteborg, från
1900 i Stockholm. H. utövade ett omfattande
ekonomiskt och juridiskt författarskap.
3) Eli Filip H., den föreg:s son,
nationalekonom och historiker (f. 24/n 1879), fil- lic. i
Uppsala 1904, fil. dr där 1907 (”Till belysning
af järnvägarnas betydelse för Sveriges
ekonomiska utveckling”), doc. vid Stockholms högsk.
s.å., prof, i nationalekonomi med statistik vid
Handelshögsk. i Stockholm 1909, innehavare av
personlig professur i ekonomisk historia där
1929—45. — Bland det stora antal offentliga
uppdrag H. innehaft kan nämnas, att han var sekr.
i statistiska kommittén 1906—09, sekr. i
krigsbe-redskapskommissionen 1915—17 samt dess ordf.
1917—18, led. av tull- och traktatkommittén 1921
—24, vars betänkande han utarbetat, samt ordf,
i Nat. förb:s kommitté för Rhen-trafiken 1926—33.
— I sin forskargärning har H. alltmer övergått
— 1267 —
— 1268 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
