Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedenlunda - Hedensberg - Hedenstierna, Alfred - Hedensö - Hedenvind-Eriksson, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDENSBERG
land, vid Hedenlundasjöns n. strand 7 km s. om
Flen, omfattar c:a 700 ha, därav 210 åker, med ett
taxeringsvärde av 366,000 kr. Slottet av sten i
två våningar med två äldre flyglar uppfördes på
1700-talet och har restaurerats under ledning av
I. G. Clason och S. Scholander. Det inrymmer
bl.a. en dyrbar porträttsaml. Ståtlig park. H.,
som nämnes redan på 1300-talet, har i nyare tid
tillhört bl.a. ätterna Stuart, Hamilton, Bonde,
Adelswärd och v. Rosen. Nuv. ägare är greve
A. v. Rosen. — Namnet, som 1336 skrevs in
Hen-dalundum, innehåller möjl. gen. hedhna av fsv.
plur. hedhnir, de på heden boende, hedborna (hed
betyder sannol. sandås; jfr Hedemora) samt plur.
av lund (jfr B. Hesselman, ”Från Marathon till
Långheden”, i ”Nordiska texter och
undersökningar”, 7, 1935, sid. 129). P.;Er.
Hedensberg, gods i Tillberga sn i Västmanland,
13 km n.n.ö. om Västerås, omfattar med
underlydande i Tillberga, Björksta, Sevalla, Hubbo
och Tortuna socknar 2,199 ha, därav 909 åker,
med ett taxeringsvärde av 1,136,100 kr; till
huvudgården höra 675 ha, därav 276 åker.
Huvudbyggnaden av sten med brutet tak och mittparti
i två våningar är uppförd o. 1750 och inrymmer
en stor och värdefull saml. porträtt o.a.
målningar av svenska och utländska mästare. H. har
ägts av bl.a. Kristina Gyllenstierna. 1776 inköpt
av friherre C. De Geer till Leufsta blev H.
fideikommiss för dennes dotter Charlotta, gift Du
Rietz. Fideikommisset övergick genom gifte 1798
till ätten Piper och 1824 till Hamilton. Nuv.
innehavare är greve A. Hamilton. — Namnets
förra led är gen. av fsv. mansnamnet Hidhin.
Orten skrevs 1326 hidhinsbergh. P.;Er.
Hedenstierna, Karl Josef Alfred, författare
(1852—1906), red. för ”Smålandsposten” 1890—
98. Under sign. Sigurd utgav H. en lång rad
humoresker, noveller
och romaner,
utkomna i talrika uppl. och
övers, till ett tiotal
utländska språk, bl.a
”1 svenska bondehem”
(1885), ”Svenska
bilder och vrångbilder”
(1888), ”Fru
West-bergs inackorderingar” (1890), ”Patron
Jönssons memoirer”
(1894), ”Lifsbilder ur
svenska hem” (1902—
03). H. var av
samtidens breda publik
mycket uppskattad för sin intima kännedom
om Smålands fattiga befolkning och dess
original. B.Lz.
Hedensö, gods i Näshulta sn i v. Södermanland,
vid Näshultasjön, omfattar med underlydande
2,350 ha, därav 435 åker, med ett taxeringsvärde
(inkl, kvarnar, sågar och kraftverk) av 991,000 kr;
till huvudgården höra 2,176 ha, därav 264 åker.
Huvudbyggnaden av tegelklätt trä i två våningar
uppfördes 1806—09; två flyglar stamma från
1700-talet. Stor engelsk park. H. tillhörde 1359—1493
ätten Fargalt, 1587—1783 ätten Kurck, därefter har
det (utom 1809—20) innehafts av släkten Arfwed-
son; nuv. ägare är kapten N. L. Arfwedson. —
Namnet, 1295 skrivet hithinzø, är en sms. av
mansnamnet fsv. Hidhin, fvnord. Heöinn, i gen.,
samt ö. Godset ligger numera på en halvö med
mycket smal landförbindelse. Se M. Lundgren,
”Svenska personnamn från medeltiden”, 1892—
1934, sid. 100. P.;Er.
Hedenvind-Eriksson, Gustav, författare (f.
17/s 1880). H., som är född i Alanäs sn, Jämtland,
härstammar från norrländska bönder och finska
nybyggare. Han växte upp under den tid, då
skogsindustrialismen bröt fram över uråldrig,
nedärvd bondekultur. Morfadern, i vars gestalt
gammalt och nytt förenades, väckte hans håg för
dikten. Hans skolgång blev kortvarig och
resultatet bristfälligt. Fadern, en praktisk och
mångsidig bonde, ehuru disharmonisk och våldsam,
sökte genom hårt arbete kväva sonens intresse
för läsning, vilket ledde till en tvär och varaktig
brytning. H. började nu, efter ett läsår vid Birka
folkhögskola, sin vandring som timmerhuggare,
rallare el. gruvarbetare. Han upprördes av de
sociala missförhållandena, särsk. skogspatronernas
och deras hantlangares godtyckliga utnyttjande
av arbetarna, samt tog verksam del i agitationen
för bättre löner och arbetsförhållanden. Trots
ekonomiska svårigheter fick han tid över för
författarskap. över 10 år arbetade han på
debutromanen ”Ur en fallen skog” (1910), som handlar
om hur en representant för skogsindustrien driver
befolkningen i en norrländsk socken in i
ekonomiskt beroende och moraliskt fördärv. H:s följ,
böcker, ”Branden” (1911) och ”Från öde gårdar”
(1913), som ha samma motivkrets, präglas av
ett sunt förhållande till verkligheten trots tendens
och en viss romantisering. ”Vid Eli vågor” (1914),
som skildrar ett kraftstationsbygge, är en
hyllning till rallarnas solidaritetskänsla; konstnärligt
betecknar boken ett
steg framåt. När i:a
världskriget utbröt,
arbetade H. i Norge,
där han stannade
under krigsåren. Den
aktivistiska
atmosfären i hemlandet och
den tyska
arbetarrörelsens uppslutning
kring kejsarregimen
voro svåra
missräkningar för hans tro på
fred och utveckling
genom internationell
arbetarorganisation och
lamslogo hans litterära 5
”En dröm i seklets natt” (1919), skriven 1918,
där han med stark koncentration sökte överföra
på samtida förhållanden de visioner av tragik
och ödslighet, som han upplevt i feberdrömmar
under en sjukdom, inledde en ny epok i H:s
diktning. Den symbolik, som i sin blandning med en
icke därför mindre påtaglig realism gett H:s prosa
dess originalitet, fanns redan här, icke utan
förfång för lättillgängligheten. Hans syn på dikten
hade förändrats. Dikten saknar enl. H. värde
som agitator för politiska idéer el. sociala krav
och bör i stället tjäna som vägledare till vidgad
— 11 —
— 12 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
