Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedenvind-Eriksson, Gustav - Hedera - Hederaceus - Hede revir - Hedersdoktor - Hedersdomstolar - Hederslegionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDERSLEGIONEN
livssyn och bidra till att finna det
allmänmänskliga i livet. ”Tiden och en natt” (1918),
framsprungen ur samma pessimistiska stämningsläge,
var en berättelse om forbönder och äventyrare i
norrländska ödemarker. Under 1920-talet var H.
bosatt utanför Stockholm. Efter den framgång
han vunnit med sina sista böcker började han
ägna mera tid åt författarskap. Inspirerade av
1 :a världskriget voro också ”Tidens offerväsen”
(1920) och ”Järnets gåta” (1921). Den senare ger
i sin blandning av ursprunglig berättarkonst och
litterära förebilder — isländsk saga och antik
tragedi — en levande forntidsbild av hur järnets
upptäckt förändrar en folkstams liv, men
tyngdpunkten ligger i den symboliska anspelningen på
samtiden: industrialismens period är järnåldern
framför alla andra i historien, och världskriget
har visat teknikens förbannelse. Nära dessa
idéromaner står ”Orions bälte” (1924), ett försök
till analys av efterkrigstidens problem med flera
mäktigt skildrade scener. H:s ambulerande
tillvaro hade fört honom samman med många
människor och säregna miljöer. I sin stora
romantrilogi om svenska anläggningsarbetare, ”De
förskingrades arv” (1926), ”Det bevingade hjulet”
(1928) och ”På friköpt jord” (1930), lämnade han
ett betydande bidrag till den skönlitterära
inventeringen av det svenska samhället. Man får
genom ett myller av händelser och figurer följa
några arbetares öden i svenska gruvor, på danska
varv, som diamantborrare i Ural och slutl. som
arrendatorer och fria bönder. Som brukare av
jorden förenas de av den solidaritetskänsla, som
besjälat dem under ostadigare arbetsår och som
är grundtanken i H:s sociala syn på människan.
1931 blev han själv bonde. Genom en insamling
till hans 50-årsdag fick han möjligheter att köpa
den lilla gården Skäggetorp i Södermanland. Hans
bondetid blev ingen sinekur; för sin utkomst var
han fortfarande hänvisad till författarskap.
”Räls-läggarens berättelser” (1935) är ett urval av hans
rika novellproduktion vid denna tid, och 1937 kom
”En bondes dagbok”, där han med enkla och
kraftiga linjer kommenterade småbrukarens
levnadsvillkor under 1930-talet. H. lämnade sin gård
1938, därtill tvingad av en olyckshändelse, och
var under några år bosatt i Värmland och
därefter utanför Stockholm. Sedan ungdomen hade
han varit intresserad av den jämtländska
sago-traditionen, ett intresse, som urspr. väckts genom
morfadern och sedan stimulerats genom Knut
Kjellmark, i vars utgrävningar på Röstahammar
H. deltagit under folkhögskoleåret. Efter tid och
lägenhet hade han kompletterat sina kunskaper
genom omfattande arkivstudier. Djup inlevelse
i det förgångna och språklig fantasi ge
”Jämtländska sagor” (1941) en prägel av avstånd i tid
och rum, men H. har icke avsett vetenskaplig
exakthet, och han är fri och obunden i sitt
förhållande till stoffet. 1946 följde en andra saml.
”Sagofolket som kom bort”, och 1949 ”Jorms
saga”, av kritiken betraktad som H:s mästerverk.
”Det stora rusthållet” (1943) handlar om krigets
återverkan på människorna, ”Med rallarkärra mot
dikten” (1944) är en självbiogr. skiss.
Större delen av H:s författarskap har varit
ägnad hårt arbetande människor, men hans
skep
sis mot ideologier och hans starka individualism
såväl söm hans ständiga sökande efter
konstnärliga uttrycksmedel ha lett honom förbi maner och
program till en fördomsfri och fördjupad
människosyn. H. har aldrig varit populär i vedertagen
mening; sin största betydelse har han genom det
inflytande han haft på flera av de senare
arbetar-diktarna, vilka starkt understrukit hans betydelse
för deras egen livsuppfattning och stil.
Självbiogr. uppsatser av H. ingå i ”Hågkomster och
livsintryck”, 9 (1928), ”Ansikten” (1932), ”Mitt
möte med boken” (1943) och ”Avsikter” (1945).
— Litt.: ö. Lindberger, ”G. H.-E.” (1945). R.L.A.
Hed’era, se Murgrönsläktet.
Hederac’eus, -a, -um, artnamn på växter med
blad, lika dem hos Hed’era, murgröna.
Hede revir, adress Svenstavik, tillhör
Gävle-Dala distrikt och omfattar delar av Ovikens och
Myssjö socknar, Hede tingslag, delar av Bergs
tingslag, Linsälls, Svegs och Älvros socknar samt
delar av överhogdalens och Lillhärdals socknar av
Jämtlands län. Areal (1948): statsskogar 40,029 ha,
varav 27,102 ha produktiv skogsmark. Avverkning
1947 29,492 m3, motsv. 1,09 m3 pr ha produktiv
skogsmark. Medelavverkning 1941—45 1,40 m3 pr
ha produktiv skogsmark. Reviret är delat i 3
bevak-ningstrakter. F.A.Bn.
Hedersdoktor, doctor hono’ris caiisa, person,
vilken vid univ. el. högsk. som hedersbevisning
erhållit doktorsvärdighet (se Doktor) utan
föregående disputation.
Hedersdomstolar, i utlandet, särsk. Tyskland,
förekommande domstolar med särskild
sammansättning för att behandla vissa, till vanlig domstol
icke hänskjutbara frågor inom vissa kårer el.
sammanslutningar (officerare, advokater, läkare,
börsmäklare, studenter), näml, frågor, som röra kårens
anseende el. kårmedlems heder, resp,
”hederssaker” mellan kårmedl. H. uppkommo först inom
adeln och ha sedan spritt sig till andra
samhällsgrupper. De militära h. avskaffades genom 1920
års författning i Tyskland, medan h. för advokater
och läkare regleras i särsk. lagstiftning. K.
Hederslegionen, fra. La Légion d’honneur,
Frankrikes förnämsta existerande ordensdekoration,
instiftad av Napoleon Bonaparte 1802. H. har spelat
en socialt och politiskt mera framträdande roll än
de flesta andra ordnar, främst beroende på dess
från början demokratiska karaktär (Napoleon I
utdelade c:a 48,000 dekorationer av H.). Den är
öppen för alla utan hänsyn till kön, ras,
nationalitet, religion och stånd. Dess organisation har
växlat liksom de olika dekorationernas utseende.
Nu gällande statuter äro av 1852, kompletterade
av ett flertal senare lagar. 5 klasser: riddare,
officerare, kommendörer, storofficerare och
storkors. Den nuv. dekorationen är ett kors med 5
armar på en krans av lager och ekblad, varje arm
2-uddig med knoppar; däröver en mindre krans
av ekblad och lager. I korsets mitt lagerkransad
kvinnlig profil, symboliserande republiken, och
däromkring cirkelrunt, blåemaljerat band med
inskrift République Frangaise 1870-, på frånsidan 2
korsade trikolorer med devisen Honneur et Patrie
(”Äran och fäderneslandet”) i blåemaljerat,
guld-infattat band. Själva korset är vitemaljerat, i
silver för riddare, i guld för de 4 högre klasserna.
— 13 —
— 14 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
