Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedge-hog - Hedging - Hedin, släkt - Hedin, 1. Sven Anders (läkare) - Hedin, 2. Svante - Hedin, 3. Zelma - Hedin, 4. Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDIN
i början av 1942. Vapnet kom att i stor
utsträckning ersätta sjunkbomberna och säges ha varit ett
av de mest effektiva vapnen mot ubåtar. — Jfr
Mousetrap och Squid. Bg.
Hedging [hej’iD] (eng.), handelsv., se
Termins-handel.
Hedi’n, släkt, stammande från Hidingsta by,
Norrbyås sn, Närke; namnet antogs efter hembyn
av frälseinspektören vid Säbylund Lars Persson H.,
från vilken tre släktgrenar stamma; H.4) tillhörde
den äldsta grenen, övriga nedannämnda den
yngsta. H.5) adlades 1902 enl. RF §37.
1) Sven Anders H., läkare (1750—1821),
med. dr 1775, provinsialläkare 1792, i:e livmedikus
och läkare vid Medevi hälsobrunn 1798, medl. av
Medicinalstyrelsen 1813, var en utomordentlig
läkare och en flitig förf. Bland hans skrifter
märkas ”Anmärkningar i den practiska
läkarevetenskapen” (1787) samt ”Om de dödande sjukdomar,
som under och efter krigstog til sjös mäst pläga
angripa svenska besättningar” (1794).
2) Sven Anders (Svante) H., den föreg:s
sonson, skådespelare (1822—96), blev 1840 student i
Uppsala och var 1845—92 anställd vid de kungl.
teatrarna, där hans helt och hållet personliga, av
humor och älskvärt gemyt burna
framställningskonst särsk. i samtida fransk komedi var ytterst
populär. H. var en inom alla kretsar känd och
uppburen stockholmsfigur, berömd för sina roliga
tal och sin kvicka, slagfärdiga replik. — Litt.: L.
A. Hedin, ”S. H.” (1898).
3) Z e 1 m a Carolina Esolinda H., f. Bergnéhr,
den föreg:s svägerska, skådespelerska (1827—74),
elev vid Kungl. teatern 1840—45, anställd där 1845
—68, som tillfällig gäst till 1872. H:s intelligenta
och temperamentsfulla framställningskonst gjorde
sig gällande i såväl skådespelet som lustspelet.
Bland hennes roller märkas Lady Macbeth i
”Mac-beth”, drottningen i ”Hamlet”, Volumnia i
”Co-riolanus”, Portia i ”Köpmannen i Venedig”,
Amalia i ”Rövarbandet”, drottning Elisabet i ”Maria
Stuart”, Adrienne Lecouvreur och Margit i ”Gillet
på Solhaug”. — G. 1) 1845—47 m. G. Kinmansson,
kallade sig sedan Bergmansson; 2) 1854 m.
revisor L. Hedin. G.Kg.
4) Sven Adolf H., skriftställare, politiker
(1834—1905), blev efter skolstudier i Örebro och
Strängnäs 1851 student i Uppsala. Här avlade han
1861 fil. kand.-examen, började i ”Upsala-posten”
sin publicistiska verksamhet och deltog på ett
uppmärksammat sätt i den skandinavistiska rörelsen
På hösten 1864 överflyttade han till Stockholm
som medarbetare i ”Aftonbladet”. I denna
egenskap och som en av stiftarna av Nordiska
nationalföreningen sökte han både före och efter 1864
års krig verka för skandinavismens sak. Han vann
hastigt insteg i den liberala kretsen kring A.
Blanche, deltog i bildandet av Nyliberala
sällskapet 1867 och publicerade i ”Fäderneslandet” s.å.
en märklig artikelserie, som vid årsskiftet 1867/68
utkom i broschyrform med titeln: ”Hvad folket
väntar af den nya representationen. Femton bref
från en demokrat till svenska riksdagens medl.”.
Häri framlades med skarpt kritisk och polemisk
motivering ett vittgående och detaljerat program,
innefattande krav på allehanda politiska och
sociala reformer. Ehuru denna konsekvent genomförda
Adolf Hedin.
grundritning till ett radikalt demokratiskt
statsskick bär H:s personliga signatur, kan den även
betraktas som Nyliberala partiets program. Men
medan detta parti snart försvann, förblev H. en
politisk faktor av betydenhet, och han stod genom
alla år kvar på den plattform, han härmed timrat
åt sig. 1869 insattes H. i A.k., som han med få
avbrott tillhörde till sin död (1870—74, 1877-—87 A,
1889—1905). Han var 1874—76 efter Aug. Sohlman
red. för ”Aftonbladet” och ägnade sig då
uteslutande åt denna krävande uppgift. Därefter
återgick han till den frie litteratörens liv. Han
medverkade flitigt i tidskr. och tidn., särsk. i ”Dagens
nyheter”, som ej sällan innehöll vidlyftiga,
omsorgsfullt utarbetade, betydelsefulla och stilistiskt
lysande artiklar el. artikelserier av hans hand.
Först och sist var H. dock politiker. Obunden av
varje krav, som ämbete el. fast tjänst ställer på
en man, liksom även av familjelivets förpliktelser
gick han helt upp i det kall, han kände sig fullgöra
som folkombud i A.k. Att han härigenom kom
att sitta trångt i ekonomiskt avseende och i viss
mån blev beroende av vänners hjälpsamhet hade
för honom mindre att betyda. Även i politiken
stod han fri på ett sätt, som numera knappast
skulle vara möjligt. Sedan Nyliberala partiet
snabbt försvunnit, gick H. ej, som åtskilliga dess
medl., till Lantmannapartiet; snarare närmade han
sig då Centern. Orsaken var ej minst hans
ursprungliga och konsekvent vidhållna nitälskan för
ett förbättrat och demokratiserat försvar på den
allmänna värnpliktens grund. Under tullstridens
dagar var han ivrig frihandlare utan att försvära
sig till något av de partier, som verkade för
frihandelns sak. Detsamma blev förhållandet även
sedan den liberal-radikala flygeln i A.k. avsevärt
tillvuxit och sedan slutl. Liberala samlingspartiet
— 17 —
— 18 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
