Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedin, 5. Sven (forskningsresande)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDIN
Kun-luns forts, åt ö., Arka-tagh, korsades efter
flera linjer och kartlades. Sedan ett försök att
i förklädnad framtränga till Lhasa nära målet
misslyckats, gick H. med karavanen västerut till
Leh och efter övervintring där över
Karako-rumpasset till Kashgar, där expeditionen
upplöstes. Under något mer än 2 år av träget
arbete i hemlandet hann H. sammanfatta resultaten
av dessa forskningar under titeln ”Scientific results
of a journey in Central Asia 1899—1902” (1904
—07) i 6 bd jämte en atlas i 2 bd,
sammanfattande det kartografiska materialet.
Den tredje resan, 1905—08, inleddes med
jämförande forskningar inom Persiens ökentrakter
under V2 år, varefter H. hösten 1906 från Leh
bröt upp för en sista, väl förberedd framstöt
mot det svårutforskade Tibet. Under 2 års
oavbrutet fältarbete utforskades och karterades nu
stora delar av den tibetanska högplatåns v. och
centrala regioner, och en klar bild av dess
topografi, höjdförhållanden, sjösystem och klimat
skapades; det omfattande, systematiskt insamlade
materialet av bergarter gav en första inblick i
dess geologiska byggnad. Som främsta resultat
och en av alla tiders största forskningsbragder
står upptäckten av det mäktiga bergsystem, som
bildar den tibetanska platåns s. rand och vilket
H. gav namnet Transhimalaya, på kartorna ofta
kallat Hedinbergen. H. korsade denna närmare
2,000 km långa randkedja på 8 ställen och kunde
visa, att den även geologiskt representerar ett
huvudelement i Centralasiens byggnad, skilt från
Himalayas bergskedjesystem genom en geologisk
gränslinje av första ordningen längs
Brahma-putras och Indus’ längsdalar. Dessa forskningar
ledde även till upptäckten av de nämnda
flodernas samt floden Sutlejds källor. Hösten 1908
avvecklades expeditionen i Simla. Bearbetningen
av det ofantliga material, som hopbragtes under
denna resa, tog nära 20 år. Som resultat utkom
1916—22 det 9 bd omfattande verket ”Southern
Tibet. Discoveries in former times compared
with my own researches in 1906—08” jämte en
atlas i 2 bd med kartor och panoramor.
Resultaten av forskningarna i Persien publicerades
1918—27 under titeln ”Eine Routenaufnahme
durch Ost-Persien” (2 bd text, 1 bd atlas).
Hittills hade H:s forskning varit pionjärens
att avslöja Centralasiens väldiga, okända
områden, vilkas systematiska vetenskapliga
undersökning måst förbehållas fackmän. Genom H:s vän
prof. H. Junkers och flygkoncernen Deutsche
Lufthansa öppnades 1926 en möjlighet att
förverkliga en gammal dröm att organisera en stor
vetenskaplig expedition, i vilken forskare inom
de geografisk-biologiska vetenskapernas alla
grenar medverkade, och med utnyttjande av de nya
hjälpmedel flygtekniken erbjöd genomföra en
allsidig undersökning av främst de
centralasiatiska ökenområdenas naturförhållanden och
geografi. Expeditionens officiella namn blev The
Scientific Mission to the North-Western
Provin-ces of China men vanl. benämnd The
Sino-Swedish Expedition*. Expeditionens praktiska
syfte var att undersöka förutsättningarna och
möjligheterna för en flygförbindelse mellan
Centraleuropa och Kina. Ehuru på gr. av motstånd
Sven Hedin.
Se även pl. vid art. Autograf.
från de lokala kinesiska myndigheterna i
öst-turkestan den planerade flygrekognosceringen
icke kunde realiseras, utforskades 1927—33 under
H :s direktiv av en stor stab av svenska,
kinesiska och tyska forskare stora delar av Inre
Mongoliet, Nanshan, Tsaidam, Tarim-bäckenet,
Tien-shan och n.v. Tibet. Ett oerhört
omfattande material av saml. av skilda slag, geologiska,
botaniska, zoologiska, arkeologiska och
etnografiska, hopbragtes, en noggrann kartering av de
undersökta områdena utfördes, och Centralasiens
kli-matologi klarlades genom årslånga
observations-serier vid 10 fasta meteorologiska stationer.
Bearbetningen av detta material, som ännu pågår,
omhänderhas av ett stort antal specialister. De
hittills (1949) i expeditionens publikationsserie
”Reports of the Sino-Swedish Expedition”
tillgängliga resultaten omfatta 37 bd, av vilka 3,
”History of the Expedition”, 1—3, äro författade
av H. själv.
Sedan expeditionen 1933 avslutats, företog H.
ytterligare en resa, denna gång i kinesiska
regeringens uppdrag att tills, med kinesiska
ingenjörer studera möjligheterna för byggande av
automobilvägar längs de urgamla
karavanlederna genom Gobi-öknen. Denna den mest
farofyllda och äventyrliga av alla H:s
forskningsfärder genom det av inbördeskrig härjade
öst-turkestan har H. målande skildrat i trilogien
”Stora hästens flykt” (1935), ”Sidenvägen” (1936)
och ”Den vandrande sjön” (1937). Även under
denna färd utfördes omfattande, rent
vetenskapliga forskningar, bl.a. utförde H. personligen en
kartering av Tarims nya lopp från Yü-li-hsien
ned till den nya ändsjön.
— 21 —
— 22 —■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
