Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedmark fylke - Hednakristna - Hednalagen - Hednamission - Hedningar - Hedonal, metylpropylkarbinoluretan - Hedonism - Hedqvist, Ivan - Hedqvist, Birger - Hedqvist, Paul - Hedrén, släkt - Hedrén, 1. Johan Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDNAKRISTNA
endast till 770 km2 (3 °/o av landarealen) och
naturlig äng till 172 km2. De viktigaste
kulturväxterna äro havre, korn, potatis och grönfoder.
Städer: Hamar och Kongsvinger. G.N.
Hednakristna, under den första kristna tiden
benämning på till kristendomen omvända
”hedningar”, d.v.s. personer, tillhörande andra religioner
än judendomen. H:s frihet från judiska lagen
erkändes på apostlakonventet* i Jerusalem.
Hednalagen, ett av Olaus Petri upptecknat
brottstycke ur en nu förlorad laghandskrift från
Västergötland (jfr Västgötalagen) och 1200-talets
början. H. handlar om envig som medel att avtvå
beskyllning för feghet. Lagstället förutsätter en
hednisk livsåskådning och är tydl. mycket
gammalt. — Litt.: ”Vitterhetsakad:s månadsblad”,
1879-
Hednamission, det kristna arbetet bland
icke-kristna folk, som ej äro judar el. muhammedaner.
Hedningar, se Hedendom.
Hedona’1,
metylpropylkarbinolure-t a n, ett svagt sömnmedel. Dos: 1 å 2, högst 3
g åt vuxen. H. verkar efter 20—30 min; i regel
inga efterverkningar. Framkallar dessutom ökad
urinavsöndring. Användes föga. H. är svårlöst i
vatten.
Hedonism’ (av grek. hedone’, lust), fil., varje
åskådning, som i lusten och njutningen ser
tillvarons grundvärde och målet för all mänsklig
strävan. Inom både etik och estetik framträder h.,
inom den förra tydligast hos Aristippos och
kyre-neskolan samt hos epikuréerna och vissa av de
franska upplysningsfilosoferna (Helvétius,
Hol-bach, La Mettrie) m.fl. På estetikens område ha
bl.a. Grant Allen och C. Lange fört dess talan. —
Litt.: J. Watson, ”Hedonistic theories” (1895); H.
Gomperz, ”Kritik des Hedonismus” (1898). — Jfr
Esteticism och Utilitarism. N.
Hedqvist, Carl Ivan Engelbert, skådespelare
(1880—1935). H. började sin bana 1901 hos Hj.
Selander och kom följ, år till Svenska teatern i
Helsingfors, där han särsk. gjorde lycka som
Erik XIV i ”Karin
Månsdotter” (A. Paul).
1904 kom han till
Stora teatern i Göteborg,
där han gjorde sig
bemärkt som Vilhelm av
Oranien i ”Egmont”.
Han kvarstannade där
två år och framträdde
såväl i älskarfacket
som i det komiska
facket. Bland hans
roller från denna tid
märkas bl.a. Peter i
”Floden” och Golaud i
”Pelléas och Méli-
sande”. 1906 engagerades H. till Svenska
teatern i Stockholm, där han framträdde som
Konung Volmer i ”Gurre”, Mäster Olof, Jago
i ”Othello” och Octavius i ”Mannen och hans
överman”. Fullständigt slog han igenom med sin
fint tecknade och komiskt verkningsfulla
karakteristik av kammarherre von Lindencrona i
”Moral” (L. Thoma). 1909 övergick H. till
Drama
tiska teatern, där han skulle komma att utföra
sin väsentliga livsgärning. Hans dr Tokeramo i
”Taifun” var en virtous och kraftfull rasstudie;
hans tolkning av passionens förödande utbrott
hos den asiatiske gentlemannen var en gripande
prestation och visade också hans teknik:
förmågan att återhålla och att släppa lös. Med
denna prestation steg H. fram i första ledet bland
svenska scenkonstnärer. För en hel generation
har H. framför allt blivit identisk med onkel
Teodor i ”Dunungen”, åt vilken han gav manlig
styrka, värme och naturlig nobless utan att dock
förfalla till faddhet el. sentimentalitet. Inom det
historiska dramat, kultur- och kostymstycket
firade H. stora triumfer. Holofernes i ”Judith”
var en praktbild av historisk intuition och
psykologisk konst. Konung Claudius i ”Hamlet”
var Holbeins Henrik VIII livslevande nedstigen
ur ramen, den praktfulla masken är bevarad i
Nils v. Dardels fascinerande porträtt. Shylock i
”Köpmannen i Venedig” lade han upp på grundval
av det judiska rasproblemet. 1920—27 var H. dels
knuten till Svenska teatern, dels gästspelade han
vid olika svenska scener och i grannländerna.
Från denna tid kan man nämna en av hans
kanske finast utmejslade figurer, Fadern i
”Graven under triumfbågen”. H. kunde som få ge
uttryck för den spec. manliga ömheten. H. var
anställd vid Dramatiska teatern 1927—32,
varefter tilltagande sjuklighet tvang honom att dra
sig tillbaka. Bland hans sista roller kunna
nämnas Rembrandt i ”Rembrandts son” (T.
Hedberg) samt Mefistofeles i ”Faust”. — Som
filmskådespelare och regissör gjorde H. en betydande
insats i den svenska stumfilmens utveckling
genom de av honom iscensatta filmerna ”Dunungen”,
”Carolina Rediviva” och ”Vallfarten till Kevlaar”.
— Litt.: Y. Hedvall, ”1. H. som skådespelare och
människa” (1918). A.L.
Hedqvist, Karl Birger, militär (f. 1894),
officer vid Norrlands art.-reg. 1913, kapten vid
Artilleristaben 1926, överstelöjtnant vid
Fälttyg-kåren 1937, överste och fälttygmästare 1939,
generalmajor och generalfälttygmästare samt chef
för Arméförvaltningens tygavd. 1949.
Hedqvist, Paul Gunnar, arkitekt (f. 21/t 1895),
utexaminerades från Tekniska högsk. 1918, var
1929—31 tf. prof, där, 1931—38 byggnadsråd och
1938—48 prof, vid Konsthögsk. Sedan 1924
utövar H. privat verksamhet i Stockholm, där han
byggt ett flertal skolor, ss. Katarina realskola
(tills, med D. Dahl, 1931), Bromma läroverk
(1936) och Tekniska läroverket på Kungsholmen
(1947), som alla kännetecknas av en klar
linje-och volymverkan. Dessutom har H. varit
arkitektonisk formgivare vid Tranebergsbron och
Västerbron samt Bromma flygfält. Han har även
utfört betydande stadsplanearbeten, ss. planen för
Nedre Norrmalm i Stockholm (1936—38). S.Re.
Hedrén, släkt, stammande från kyrkoherden i
Högsäter, Dalsland, Johan Jonsson Hedræus (d.
1666).
1) Johan Jakob H., biskop (1775—1861),
mag. i Uppsala 1797, doc. i praktisk ekonomi s.å.,
prästvigd 1803, reg.-pastor och hovpredikant 1807,
teol. dr 1809, kyrkoherde i Jakobs och Johannes
församlingar i Stockholm 1810, överhovpredikant
— 3i —
— 32 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
