Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heftye, Thomas - Hegar, Friedrich - Hegel, 1. Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEGAR
Målning av Jakob Schlesinger. National-Galerie, Berlin.
jörsofficer, svensk-norsk militärattaché i Paris
1900—-02, militär rådgivare hos norska
statsråds-avd. i Stockholm 1903—05, försvarsminister
juni-okt. 1903 och mars-april 1908, generaldir. och
chef för Norges telegraf- och statstelefonväsen
1905—2I- H. omkom vid en järnvägsolycka i
närheten av Trondheim 19/» s.å. H., som betytt mycket
för utvecklingen av telegraf, telefon och radio
m.m. i Norge, var 1919—20 Norges representant
i den internationella kommissionen för
Sönderjyl-land. Th.
Hegar, Friedrich, schweizisk tonsättare och
dirigent (1841—1927), från 1863 i Zürich, först
som konsertmästare, sedan som dirigent, till 1914
dir. för den 1876 av honom grundade musikskolan.
H:s rykte som tonsättare är huvudsaki. knutet vid
manskörerna (”Totenvolk”, ”Rudolf von
Werden-berg”, ”Schlafwandel” m.fl.), vilka med sin
virtuosa, starkt måleriska hållning anvisade denna
konstart nya vägar.
Hegel. 1) Georg Wilhelm Friedrich H.,
tysk filosof (27/s 1770—14/u 1831), född i Stuttgart,
där fadern var sekr. i räntekammaren och
sedermera avancerade till exp.-råd. Intrycken från
föräldrahemmet med dess gammalprotestantiska
religiositet och traditionsbundna livsföring blevo i
hög grad bestämmande för H:s
karaktärsutveckling. Vid hemstadens gymnasium, en konservativ
”lärd skola” med luthersk teologi och klassiska
språk som huvudämnen, fick han sin första
veten
skapliga fostran. Dagboksanteckningar från denna
tid visa honom som en yngling med brådmogen
intelligens och törst efter kunskaper på alla
områden; historien synes ha varit huvudföremålet för
hans studier och reflexioner. 1788—93 studerade
han teologi i Tübingen; under denna tid rycktes
han med av studenternas allmänna entusiasm för
Rousseau och de franska revolutionsidéerna,
medan han samtidigt fördjupade sig i
religionsfilosofiska studier och dyrkade antikens skönhetsvärden
tills, med sin nära vän, den blivande diktaren
Höl-derlin. Under de 7 följ, åren var han informator
först i Bern hos en patricierfamilj, sedan i ett
köpmanshem i Frankfurt a.M. Denna tid var av
stor betydelse för H:s utveckling till
självständig tänkare. Under inflytande av Schelling
inriktade han sig på filosofiska problem, och hans
försök att bestämma kristendomens väsen förde
honom till närmare studier av den religiösa mystikens
tankevärld. I tron på en gudomlig enhet, som
framträder i stridens och motsättningens form för
att åter försonas med sig själv, såg han
kristendomens ledande idé och på samma gång klaven
till tydningen av universums gåta. — 1801 blev H.
doc. i Jena, där Schelling vid denna tid verkade,
och i sina skrifter försvarade han
identitetsfilo-sofien gentemot angripare från olika läger.
Samtidigt arbetade han med outtröttlig energi på att
utforma sitt eget system; i hans förstudier kan man
följa hans mödosamma strävan att vinna ett uttryck
för sin andliga egenart. Hans egentliga
genom-brottsskrift var ”Phänomenologie des Geistes”
(1807), vars företal riktade sig mot den
romantiska filosofiens godtyckliga improvisationer och
innebar en självständighetsförklaring gentemot
Schelling. — Efter en tids journalistisk
verksamhet blev H. 1809 rektor vid gymnasiet i Nürnberg,
där han verkade under 8 år och utarbetade sitt
stora verk ”Wissenschaft der Logik” (1812—16).
Hans vetenskapliga insatser blevo alltmer
uppmärksammade; han kallades först till prof, vid
univ. i Heidelberg och 1818 till Berlins univ.
Hege-lianismen blev nu en betydande social maktfaktor
icke minst på gr. av H:s nära förbindelser med
den preussiska regeringen, vilka gåvo honom en
ställning av officiell statsfilosof. Men framför allt
verkade H. genom sin förmåga att framställa ett
utomordentligt rikt tankeinnehåll i en
arkitektoniskt fulländad form. Hans lärjungar ha ofta
vittnat om den intellektuella entusiasm, som hans
föreläsningar framkallade; man upplevde, hur alla
motsättningar förenades till allt högre synteser,
hur alla problem löstes med den dialektiska
metodens precisionsinstrument. Bland dessa trogna
lärjungar, som sutto i hans auditorium sida vid
sida med generalstabsofficerare och högre
ämbetsmän, befunno sig studerande från de mest skilda
nationer, överallt i europeiskt tankeliv från
Ryssland till Storbritannien, från de skandinaviska
länderna till Italien, finner man, att hegelska idéer
på olika sätt påverkat ledande andar.
Vill man förstå H:s tänkesätt, kan man
lämpligen utgå från hans metod, det s.k. dialektiska
förfaringssättet med de tre stadierna tes, antites och
syntes. Enl. H. måste varje tanke, som fattas i
sin isolering, upphäva sig själv och slå över i
sin motsats. Men de motsatta begreppen förenas
— 43 —
— 44 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
