Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hegelska skolorna - Hegemann, Werner - Hegemoni - Heger, Jens Stephan - Hegermann, Diderich - Hegermann-Lindencrone, 1. Cai (militär) - Hegermann-Lindencrone, 2. Johan Henrik - Hegermann-Lindencrone, 3. Cai (teaterchef) - Hegesias - Heggelund, Georg Andreas - Hegi, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEGEMANN
Dopfunt av Hegvald. Halla kyrka, Gotland.
nen. Hos tänkare som Strauss och Feuerbach
utvecklar sig panteismen under denna frontställning
till en naturvetenskapligt orienterad åskådning,
som har nära beröringspunkter med den
franskengelska positivismens tankevärld. På det
politiska området intager ”högern” en konservativ
ståndpunkt, medan ”vänstern” söker omsmida den
dialektiska metoden till ett angreppsvapen mot
bestående inst. Dess liberala samhällskritik
utmynnar hos Max Stirner i radikal anarkism, medan
den å andra sidan utvecklas till revolutionär
socialism hos Marx och Engels. Centerriktningen åter
söker att inom religions- och statsfilosofien intaga
en moderatliberal mellanståndspunkt. G.A.
He’gemann, Werner, tysk arkitekt (1881—
1936), utgav flera arbeten behandlande
stadsbygg-nadskonst, bl.a. ”Amerikanische Architektur und
Stadtbaukunst” (1924) och ”Das steinerne Berlin”
(1930).
Hegemoni’ (grek, hegemoni’a), ledning,
anfö-rarskap, ledande ställning. — Hist., i det forntida
Greklands historia beteckning för det politiska
ledarskap, som tillerkändes viss stat (Sparta,
Aten, Tebe, Makedonien efter varandra i nämnd
ordning) i förh. till andra, med denna förbundna
stater och mer el. mindre ohöljt tenderade att
övergå till ett allgrekiskt herravälde över
undersåtar.
Heger, Jens Stephan, dansk skådespelare
(1769—1855), blev 1788 student och var 1796—1817
en såväl i skådespelet som i lustspelet
framstående kraft vid Det kongelige Teater. Hans hustru
Ellen Marie H., f. Smidth (1774—1842)
var 1793—1831 anställd vid Det kongelige Teater,
där hon på ett lysande sätt uppbar det högre
dramats hjältinneroller. H. var genom sina systrar
svåger med K. Rahbek och A. Oehlenschläger.
Hegermann, D i d e r i c h, norsk militär (1763
—1835), skapare av Landkadetkorpset, den
norska krigsskolans förelöpare, 1814 dess chef; 1811
överste, 1814 generalmajor, 1814—15 statsråd och
chef för armédep. I kriget mot Sverige 1814
kommenderade H. den norska centrumbrigaden,
med vilken han slog svenskarna vid Onstadsund
9/s. Delegerad vid riksförsamlingen på Eidsvoll
stod han prinsen-regenten nära.
Hegermann-Lindencrone. 1) C a i Ditlev H.,
dansk militär (1807—93), officer vid kav. 1823,
reg.-chef 1852, överste 1857, generalmajor 1858,
generalinspektör för kav. och generallöjtnant 1863,
avsked 1867. H. deltog med utmärkelse i
1848—-50 års fälttåg och förde under 1864 års krig
befälet över 4:e divisionen, med vilken han lyckligt
genomförde återtåget genom Jylland. Efter
kriget var han 1865—67 kommenderande general på
Själland. Han användes även i flera diplomatiska
uppdrag, var 1861—64 led. av Folketinget och 1862
—66 ordf, i stuterikommissionen. Han har utg.
”Om Krigsaaret 1864 og dets Indflydelse paa vort
Hærvæsen” (1874). E.B2.
2) Johan Henrik H., den föreg:s son,
diplomat (1838—1918), efter diplomattjänst i olika
huvudstäder 1880 danskt sändebud i Rom, 1890
i Stockholm, 1897 i Paris och 1902—12 i Berlin.
Hans hustru Anna L i 11 i e H., f. Greenough
(1844—1928), utg. även till sv. övers, minnen
från diplomatlivet (2 bd, 1916—17).
3) Ca i Ditlev H., den föreg:s son,
ämbetsman, teaterchef (1881—1947), cand. jur. 1905,
1908—38 anställd i undervisningsministeriet, från
1931 som kontorchef. 1938 utnämndes H. till
chef för Det Kgl. Teater, vilken befattning han
innehade till sin död. Under den tyska
ockupationen av Danmark under 2:a världskriget ledde
han den danska nationalscenen med både klokhet
och fasthet.
Heges’ias (grek. Hegesi’as), grekisk filosof (3æ
årh. f.Kr.), verksam i Alexandria. H. omsvängde
Aristippos’ och Kyreneskolans lustlära i starkt
pessimistisk riktning. I skriften ”Självmördaren”
och i sina föredrag hävdade han, att om livets
mening ligger i lusten, så måste döden föredragas,
då i livet lidandet och olusten vida överväga;
därav H:s tillnamn Peisithan’atos, ”dödsövertalaren”.
Av rädsla för en självmordsepidemi sägas
myndigheterna ha förbjudit hans föreläsningar.
Heggelund, Georg Andreas, norsk
skulptör och keramiker (1860—1916), utställde 1898 sitt
första plastiska arbete, ”Fruen fra Havet”. H:s
utpräglade färgbegåvning förde honom emellertid
snart över till keramiken, och 1908 upprättade han
en fabrik för keramiska bruksföremål.
Hegi, Gustav, schweizisk botanist (1876—
1932), fil. dr i Zürich 1900, doc. i München
1905, e.o. prof, där 1910, från 1927 åter bosatt i
Schweiz. H. utgav ”Alpenflora” (1905, 7 Aufl.
1930) och ”Illustrierte Flora von Mittel-Europa”,
1—7 (13 bd, 1906—31, 2 Aufl., 1—2, 2 bd, 1936
—39). — Litt.: H. Schinz, ”G. H.” (i ”Viertel-
— 47 —
- 48 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
