Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heiberg, 2. Johan Ludvig (författare) - Heiberg, 3. Johanne Luise - Heiberg, 4. Peter Andreas Christian (botanist) - Heiberg, 5. Johan Ludvig (filolog) - Heiberg, 6. Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEIBERG
arbete: ”Marionettheater” (2 skådespel, 1814),
”Dristig vovet halvt er vundet” (skådespel i
Cal-deréns stil), ”Tycho Brahes Spaadom” (romantiskt
lustspel, 1819), ”Digte” (el. ”Poetisk Kalender”,
1819) samt en doktorsavh. om Calderön 1817; mest
betydande är komedien ”Julespög og
Nytaarslö-jer” (1817), en forts, av Oehlenschlägers ”S:t
Hans Aften Spil”. 1819—21 uppehöll han sig i
Paris hos fadern, var därefter lektor i danska i
Kiel men vantrivdes och bosatte sig åter i
Köpenhamn som teaterförf. och tidskr.-utg.
Betydelsefull för H. blev bekantskapen med den hegelska
filosofien, som präglar hans inlägg i den
deterministiska fejden, ”Om den menneskelige Frihed”
(1824). De följ, åren författade han under
inflytande av tyska och franska sångspel och Bellmans
diktning sina vådeviller ”Kong Salomon og
Jörgen Hattemager”, ”Aprilnarrene”, ”Recensenten og
Dyret” m.fl., som bilda epok i det danska
lustspelets historia. 1827 ff. utgav han ”Den flyvende
Post”, där bl.a. H:s epokgörande kritiska artiklar
sågo ljuset. En verklig renässans för det
romantiska dramat åstadkom han med ”Elverhöi”, det
oftast uppförda danska skådespelet, och
”Prind-sesse Isabella”. Intill 1840 var H. obetingat den
dominerande gestalten i Köpenhamns
intellektuella liv, icke minst genom sina kritiska avh. I dessa,
som inleddes redan 1826 med ”Om Vaudevillen”,
genomför han ett strängt tekniskt bedömande av
samtidens diktverk, utvecklar ett estetiskt system
på hegeliansk basis och kämpar för en modern
och nationell smak (”poetisk realism”). Av hans
produktion från 1830-talet böra framhållas
sago-komedien ”Alferne” och det spekulativa dramat
”Fata Morgana”. Festspelet ”Syvsoverdag” och
”Nye Digte 1841” vittna om en ytterligare
utveckling. H., som ännu i ”Om Philosophiens
Betyd-ning for den nærværende Tid” (1833) anslutit sig
närmast till den hegelska vänstern och bekänt sig
till en djärv panteism, närmar sig nu kristendomen
och förkunnar i ”En Sjæl efter Döden”, ”De
Nygifte”, ”Protestantismen i Naturen” etc. en allt
mer och mer världsföraktande platonism. På
1840-talet tar han närmast parti mot det litterära
bor-gerskapet, som är föremål för hans satir i
dikt-saml. ”Danmark” (1842), den aristofaneska
komedien ”Nöddeknækkerne” (1845) och lustspelet
”Val-gerda” (1847). Även hans astronomiska årsbok
”Urania” och tidskr. ”Intelligensblade” kämpa mot
publikens realism och ensidiga politiska intressen
och framställa en religiös personlighetsfilosofi.
Under kriget skrev han friska patriotiska dikter
(”Gadeviser”), och efter den fria författningens
införande blev H., som länge varit knuten till Det
kongelige Teater som bearbetare, översättare och
censor, dess enväldige chef (1849—56). Det var
år fulla av motgångar och ändade med bitter
besvikelse. Sina sista år sysslade H. mest med
optiska och akustiska monografier. — H:s inflytande
på danskt, särsk. köpenhamnskt tankeliv har varit
utomordentligt stort; han var under årtionden en
smakens diktator, och en hel diktarskola växte upp
i hans spår. — ”Breve fra og til J. L. H.” utgåvos
1862, ”Fra det Heibergske Hjem”, H:s och hans
hustrus brevväxling, utgavs 1940 av Aage Friis,
”Heibergske Familiebreve” (1943), ”Breve og
Akt-stykker vedrörende J. L. H.”, utg. av M. Borup
(hittills 3 bd, 1946—49). — Litt.: F. Böök,
”Hol-bergs visdom” (1942); M. Borup, ”J. L. H.” (3 >bd,
1947—49). P.Rw.
3) Johanne Luise H., f. Pätges, den
föreg:s hustru, skådespelerska (1812—90). H:s
föräldrar voro inflyttade tyskar, modern av
judisk börd. I deras
marknadstält på
Dy-rehavsbakken dansade
H. som barn, var
1821—26 elev vid Det
Kgl. Teaters balett
och 1826—29 vid dess
dramatiska skola,
spelade från 1823
barnroller och var 1829
—56 och 1859—64
anställd vid Det Kgl.
Teater samt 1867—
74 instruktris vid dess
talscen. H. var sin
epoks stora
skådespelerska på dansk scen. I skådespelet var hon
en lidelsefull anhängare av den romantiska
skolan, vars stil hon uppbar med plastisk och
deklamatorisk glans, i komedien och vådevillen
lät hon sitt kvicka huvud och sitt sunda
verklighetssinne bryta igenom all förkonstling och
segra med naturens egna vapen. Bland hennes
roller märkas Julia i ”Romeo och Julia”, Ofelia
i ”Hamlet”, Lady Macbeth i ”Macbeth” och
Maria Stuart. H. var från 1831 g.m. H.2) och
fyllde på ett lysande sätt sin plats som värdinna
i det hem, som under nära tre årtionden var
medelpunkten för det konstnärliga, vetenskapliga
och litterära Köpenhamn. H. skrev 1848 den
sedan 1855 även i Sverige populära vådevillen
”En Söndag paa Amager” och utgav 1882 en
bok om svärföräldrarna ”Peter Andreas H. og
Thomasine Gyllembourg”. Postumt utkommo
hennes memoarer, ”Et Liv, gjenoplevet i
Erind-ringen” (4 bd, 1891—92; 4 Udg. 1944), där en viss
självöverskattning dock kommit henne att se
mindre klart. — Litt.: R. Neiiendam, ”J. L. H.” (1917);
J. Rahbek, ”Omkring J. L. H.” (1948). G.Kg.
4) Peter Andreas Christian H., dansk
botanist (1837—75), fil. dr 1863, doc. i Köpenhamn,
red. för ”Botanisk Tidsskr.” 1866—68, utgav en
kritisk översikt över danska kiselalger (1863).
5) Johan Ludvig H., brorsons sonson till
H.i), filolog (1854—1928), dr phil. 1879
(”Quaesti-ones Archimedeae”), prof, i klassisk filologi i
Köpenhamn 1895. Grundläggande äro H:s textuppl.
av grekiska matematiker (bl.a. Arkimedes, 3 bd,
1880—81, Euklides, 8 bd, 1883—1916, Appollonios,
2 bd, 1891—93, Ptolemaios, 2 bd, 1898—1907), där
han på ett lyckligt sätt förenar matematisk
skolning med filologisk kritik. Bland H:s skrifter
märkas vidare ett flertal avh. inom grekisk
religions- och kulturhistoria (urval: ”Fra Hellas og
Italien”, 2 bd, 1929), alla präglade av hans varma
övertygelse om grekisk kulturs stora betydelse
för vår tid. Som akademisk lärare skattades H.
högt för sin väckande undervisning och
charmerande personlighet. W.N.
6) Gunnar Edvard Rode H., norsk författare
och teaterman (1857—1929). H. är det typiska
— 5T —
— 52 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
