Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Heidenstam, 3. Verner - von Heidenstam, 4. Carl - von Heidenstam, 5. Hugo - von Heidenstam, 6. Rolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEIDENSTAM
nella och humanistiska ideal. 1912 invaldes han
i Svenska akad. efter Wirsén, vars minne han
behandlade med stor värdighet; under den
politiska krisen 1914 uppträdde han som varm
för-svarsvän. Men även för H:s diktning blev
konflikten med Strindberg fruktbar. I ”Nya dikter”
(1915), som inleddes med ”Ett folk”, är det
trots pågående världskrig icke de nationalistiska
stämningarna, som förhärska, och även den
polemiska bitterheten träder tillbaka för en
upphöjd humanism, där vördnaden för det stora,
goda och sköna blivit sig själv medveten som
religiös tro. Det negativa är övervunnet, och
mot den klassiskt enkla formen svarar en anda
av försonlighet och vis ro. Det Nobelpris, som
1916 tillföll H. som ”ett erkännande av hans
betydelse som målsmannen för ett nytt skede i
vår vitterhet”, kunde också ha motiverats med
testamentets föreskrift om belöning för den, som
”under det förlupna året inom litteraturen har
producerat det utmärktaste i idealistisk riktning”.
Med ”Nya dikter” var H:s litterära bana
väsentligen avslutad. Under de följ. 20 åren, då
Kate Bang stod vid hans sida, behärskades han
av en oavlåtlig strävan att i handling
förverkliga det goda livet i den estetiska idealismens
anda, först under nya rese- och vallfartsår, som
återigen förde honom till Rivieran, Schweiz och
Italien samt till Danmark, därefter, från 1925,
på övralid, som han byggde på en höjd vid
Vättern mittemot sin barndoms Olshammar.
Offentligen framträdde han ännu med de
ypperliga talen vid Svenska akad:s
högtidssamman-träde 1922 och vid invigningen av Stockholms
stadshus 1923, då han hyllade Gustav Vasas
minne. De stora lyriska diktverk, som föresvävade
honom, ”Den bedagade Prometevs” och
”Guldets ande” (”Sista dikter”, 1942), förmådde han
icke fullborda, och även de hänförande
barndoms- och släktminnena ”När kastanjerna
blommade” (1941) blevo fragment, men hans
filosofiska och religiösa grubbel fick uttryck i de
prosaaforismer, som han efterlämnade (”Tankar
och utkast”, 1941). H:s sista år förmörkades av
en alltmer tilltagande åderförkalkning; han dog
på övralid, där han ligger begraven.
H. är den siste store företrädaren för den
svenska herrgårdskulturen och den aristokratiska
levnadsstilen, med det starka och levande
intresset för det förflutna och den djupa
förbundenheten med det nationella arvet. Historicismen
och den ensidigt estetiska inställningen utgöra
hans begränsning — det är betecknande, att
ingen praktisk fråga intresserade honom mer än
kampen mot pietetslös restaurering av
kulturminnesmärken (”Modern barbarism”, 1894) —,
men klassegoismen var övervunnen hos ”Ett
folks” diktare, hans fosterlandskärlek var helt
fri från förhävelse och hätskhet, och hans
vördnad för det förgångna var förenad med
fördomsfrihet. H:s estetiska idealism innebar ett
fasthållande vid oförgängliga humana värden.
Kärleken till det upphöjda, den lyriska fantasien
och bildskapande förmågan samt det ädla antika
skönhetssinnet förena honom med den klassiska
traditionen i svensk diktning, med Tegnér och
Rydberg.
H:s skrifter ha utgivits av Kate Bang & F.
Böök (23 bd, 1943—44); ett urval av hans ”Brev”
(1949). H:s efterlämnade papper finnas på
övralid; brevväxlingen med Strindberg tillhör Sveriges
författarförening och förvaras av Svenska akad.;
i Örebro stadsbibl. finns en saml. tavlor och
teckningar från ungdomsresorna; S. Hedin
utgav 1939 ”V. v. H:s skissbok”. Enl. H:s
testamente tillföll hans kvarlåtenskap en stiftelse,
Stiftelsen övralid*. — Litt.: W. Wolf, ”Dagar
på övralid” (1940); H. Kamras, ”Den unge H.”
(1942); F. Böök, ”V. v. H.” (2 bd, 1945—46);
Kate Bang, ”Vägen till övralid” (1945),
”övralid” (1946); S. Björck, ”H. och sekelskiftets
Sverige” (s.å.); I. Holm, ”V. v. H. och bildkonsten”
(i ”Dikt och konst”, 1948). Minnesbilder av flera
förf, finnas samlade i ”Mårbacka och övralid”
(2 bd, 1940—41). F.B.
4) Carl Gerhard von H., son till H.2),
diplomat (1876—1939), attaché i Utrikesdep. 1901,
lega-tionsråd i Petersburg 1910, led. av Statens
handels-kommission och chef för Utrikesdep:s B-avd. 1916
—17, privat affärsverksamhet 1918—23, chef för
Sveriges allm. exportfören:s handelsdelegation i
Moskva 1923—24, envoyé i Moskva 1924—30
(jämväl i Teheran 1929—30), i Ankara och Sofia 1930
—31, i Helsingfors 1931—39.
5) August Werner Hugo von H., kusins
son till H.3), vattenbyggnadsingenjör, diplomat
(f. "A 1884), examinerades från Tekniska högsk.
1905, var 1905—08 anställd vid
Vattenbyggnads-byrån i Stockholm, 1910—28 chefsingenjör för
Shanghais flod och hamn samt 1917—28 led. av
kinesiska regeringskommissionen för reglering av
Yang-tsi-kiang, av Chili-provinsens floder m.m.
H. var chef för Vattenbyggnadsbyråns
London-kontor 1926—30, delägare och konsulterande i
dess svenska moderföretag 1930—36, Sveriges
sändebud i Persien och Irak 1936—42. I ett
flertal skrifter har H. behandlat
flodreglerings-problem, bl.a. i ”Report on the Yangtse estuary”
(1917). Sedan 1936 är H. överstelöjtnant i
Väg-och vattenbyggnadskåren. A.Lg.
6) Rolf Magnus von H., bror till H.4),
industriman, kabinettskammarherre (f. 28/s 1884),
underlöjtnant vid flottan 1905, löjtnant 1907, i
reserven 1912, kapten 1914. H. anställdes 1912
vid ab. Gasaccumulator (AGA) och var där dir.
1917—37, verkst. dir. sedan 1937. Företaget har
under H:s ledning expanderat kraftigt, särsk. på
gr. av den vidgade exportmarknad H. kunnat
skaffa det genom sina internationella
förbindelser, omfattande
språkkunskaper och sin
förhandlingsvana. H.
har varit ledare för
ett stort antal
officiella handels- och
industridelegationer till
utlandet (London 1939,
Sovjetunionen 1940,
USA 1943—44,
Sydamerika 1946—47,
Havanna 1947—48); hans
diplomatiska förmåga
togs särsk. i anspråk
vid de känsliga för-
— 63 —
— 64 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
