Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heimdall, Sällskapet - Heimdall (tidning) - Heimdall, Försäkrings-ab. - Heimer el. Heime - Heims, Else - Heimskringla - Heimwehr, Die - Hein, Piet - Heincke, Friedrich - Heine, Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEINE
skapliga, konstnärliga och sociala, för att under
angenäm samvaro vidmakthålla och befrämja
dessa intressen genom föredrag, diskussioner,
samtal och genom inköp av litteratur el. på andra
lämpliga sätt.
Heimdall, veckotidn., utg. i Stockholm 3/ä
1828—-31/i2 1832 av J. E. Rydqvist. H. behandlade
litteratur och teater, svensk och utländsk, i sakkunniga
artiklar. I de samtida litterära stridigheterna intog
H. en mera neutral hållning.
Heimdall, Försäkring s-a b., se
Försäkrings-ab. Heimdall.
Heimer el. H e i m e (isl. Heimir} omnämnes i
Ragnar Lodbroks saga som fosterfader till Aslög*
men i Volsungasagan till dennas moder Brynhild.
I en etymologiskt motsv. form uppträder namnet
även i annan forngermansk diktning.
Heims [håims], E 1 s e, tysk skådespelerska (f.
1878), från 1905 anställd vid Deutsches Theater,
där hon med sin skönhet, sin grace och sitt
muntra lynne länge var en särsk. i klassisk
komedi högt skattad konstnärinna. Bland hennes
roller märkas Portia i ”Köpmannen i Venedig”,
Beatrice i ”Mycket väsen för ingenting”, Minna
von Barnhelm, Margareta i ”Faust”, Olivia i
”Trettondagsafton”, Desdemona i ”Othello”,
Helena i ”En midsommarnattsdröm” och Amalia i
”Rövarbandet”. H. deltog i Deutsches Theaters
gästspel i Stockholm 1915 och 1917. — Tidigare
g.m. Max Reinhardt. [G.KglA.L.
Heimskringla (isl., jordens krets). 1) I sin
egentliga betydelse användes ordet av Tegnér i
Fri-thiofs saga (”H:s panna, du höga Nord”). — 2)
På gr. av de första orden i verket (”Kringla
heim-sins”) har H. i modern tid (efter Peringskiöld)
blivit den vanligaste benämningen på Snorre
Stur-lassons stora historiska arbete, eg. ”Norges
konungasagor”. Frånsett det första partiet,
”Ynglingasaga”, som delvis behandlar svenska
sago-kungar, skildrar H. Norges historia fram till kung
Sverre (1177), vilkens biografi på Snorres tid
redan förelåg skriven. Av H. finnas 3
huvudhandskrifter, av vilka den äldsta, ”Kringla”*,
tillkommit blott ett 20-tal år efter Snorres död. H.
utgavs första gången av J. Peringskiöld (1697);
kritisk uppl. av F. Jönsson (3 bd, 1893—1901). Den
senaste sv. övers, är av Emil Olson (3 bd, 1919—
26). Av andra tolkningar må nämnas G. Storms
norska (1899, 3 utg. 1930) med ypperliga
illustrationer av ett flertal norska konstnärer (H.
Ege-dius, G. Munthe, E. Werenskiold m.fl.). E.No.
Heimwehr, D i e H. [di hai’mver] (ty.,
hemvärnet), frikårsrörelse i Österrike, hade sina rötter i
de efter 1 :a världskriget lokalt organiserade och
opererande förband, som rekryterades ur
bondebefolkningen och medelklassen i syfte att efter
Österrike-Ungerns militära sammanbrott
upprätthålla ordningen och bekämpa de särsk. i Wien
mäktiga socialdemokraterna. 1927 erhöll H. en
verklig riksorganisation, samarbetade liksom
tidigare med kristligt-sociala partiet men gick
under sina rivaliserande och intrigerande ledare
tidtals egna vägar, så t.ex. vid valen 1938, då det
under namnet Heimatblock vann 8 platser.
Doll-fuss sökte 1933 inlemma H. i den av honom
skapade Fosterländska fronten, men H. fortbestod
och förblev ett oroselement, tills det 1936
upp
löstes. Bland H:s ledare märkas främst
Sta-rhemberg och Fey. — Jfr Republikanska
skydds-förbundet. B.
Hein, P i e t, dansk författare och ingenjör tjf.
1905). H. studerade vid Konsthögsk. i Stockholm
samt vid Polyteknisk Læreanstalt och univ. i
Köpenhamn, har varit verksam som förf.,
journalist, tecknare och ingenjör. H. har utg. två
dikt-saml. ”Vers i Verdensrummet” (1941) och ”Vers
af denne Verden” (1948), vilkas innehåll vilar på
en panteistisk och evolutionistisk livssyn, betingad
av H:s förtrogenhet med Bohrs och Einsteins
teorier. Formen är intellektuell, klar, ofta något
opersonlig, metriskt traditionell, uttrycken äro
ofta överraskande skarpa och precisa. Under
pseud. Kumbel Kum b el 1 har H. utg. 9
saml. ”Gruk” (1940—48), en av honom skapad
term för de små mästerliga, epigrammatiskt korta
aktualitetsdikter han från 1940 publicerat i
”Politiken” (under rubriken ”At tænke sig”) och i
utländsk press, alla illustrerade av förf. H. har
vidare skrivit bl.a. naturvetenskapliga tidn.-artiklar
och en liten bok om ”framtidens bil”,
”Helikopteren” (1947). ”5 Juni” (1949) är ett
hörspel till 100-årsdagen av Grundlovens tillkomst.
— Litt.: E. Frederiksen, ”Ung dansk Litteratur”
(1945).
Heincke [håi’nka], Friedrich, tysk zoolog
(1852—-1929), 1892—1921 prof, och dir. för
Helgo-lands biologiska anstalt, inlade stora
förtjänster om utforskningen av Nord- och Östersjöns
fiskar, särsk. sillen och dess raser. Bland H:s
skrifter märkas ”Die Varietäten des Herings” (2 bd,
1877—81, jämte K. Möbius), ”Naturgeschichte des
Herings” (2 bd, 1898), ”Untersuchungen über
Schollen” (1913).
Heine [häi’na], Heinrich, tysk-judisk
författare (1797—1856), född i Düsseldorf. Sedan H. 1815
slutat skolan och därefter misslyckats i
affärsan-ställning i Frankfurt a.M., omhändertogs han av
sin förmögne farbroder Salomon H. i Hamburg
och fick hjälp till företaget Harry H. & Co., som
dock snart råkade på obestånd. Lika illa gick det
med H:s kärlek till Salomons dotter Amalia. Han
sändes i stället att studera juridik, först i Bonn,
1819, sedan i Göttingen, 1820, där han på gr. av en
duell måste sluta, varefter han fortsatte i Berlin. I
Bonn lärde han känna romantikern A. W. Schlegel,
som invigde honom i metrikens konst och öppnade
hans ögon för den orientaliska litteraturen, vilket
blev av stor betydelse för hans diktning. I
Berlin umgicks han hos Varnhagens och träffade
romantiker som Fouqué och Chamisso. H. började
publicera dikter i ”Berliner Gesellschafter” och
utgav sin första saml. ”Gedichte” 1822. Därefter
följde de mindre lyckade tragedierna ”Almansor”
och ”W. Radcliff” (1823). Under en ferievistelse
i Kuxhaven, varunder han svärmade för Salomon
H:s andra dotter, Therese, öppnades hans ögon
för havet, som han blev den förste att besjunga i
Tyskland (”Die Nordsee”, 1826). De juridiska
studierna fullbordade han i Göttingen 1824—25, och
sistn. år lät han döpa sig. 1824 skrev han ”Die
Harzreise” (som utgavs i ”Reisebilder” 1826 jämte
diktcykeln ”Die Nordsee”), en reseskildring i
Ster-nes bisarrt nonchalanta, subjektiva, kåserande stil
med inlagda dikter. 1827 utkom ”Buch der Lieder”,
— 73 —
— 74 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
