Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helén, Gunnar - Helena (Montana) - Helena (namn) - Helena (mytologi) - Helena (Elin) av Skövde - Helena (helgon) - Helena (exdrottning av Italien) - Helena (drottning av Rumänien) - Helena (rysk furstinna) - Helena (kejsarinna av Östromerska riket) - Helenium - Helenius-Seppälä, Matti Oskari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELENIUS-SEPPÄLÄ
och kransar i stilhistorisk belysning” (1946). H.
har vidare utg. ”Sex berättare och deras
landskap” (1947). H. är sedan 1949 led. av styrelsen
för Folkpartiets ungdomsförbund. E.
Helena [helKina], huvudstad i Montana, USA,
på östsluttningarna av Rocky Mountains’
huvudkedja, 1,267 m ö.h.; 15,056 inv. (1940). H. daterar
sig från 1864, då guld (placerguld) upptäcktes
här.
He’lena [i sv. även -le’-], kvinnonamn, av grek.
(h)elen’e, eg. fackla. Namnet ligger till grund för
sv. Elin, Elina, Ellen och Elna.
Helena (grek. Helen’e), grek, myt., dotter av
Tyndareos och Leda el. av Zeus och Leda,
vilken, sedan Zeus i gestalten av en svan famnat
henne, frambragte ett ägg, varur H. (jämte båda
el. en av dioskurerna) föddes. En annan
sago-version gör Nemesis till H:s moder samt låter
Leda finna ägget och ta sig an de därur födda
barnen. Prisad för sin skönhet och förmäld
med Spartas konung Menelaos enleverades H.
till Troja av Paris*, som tilldömt Afrodite
skön-hetspriset och av denna blivit lovad jordens
skönaste kvinna. Följden av detta kvinnorov
blev trojanska kriget*, efter vars slut H., som
efter Paris’ död äktat dennes broder Deifobos,
följde sin förste make tillbaka till Sparta. Enl.
Stesichoros och Euripides var den till Troja
bortförda H. endast en skenbild; den verkliga
H. stannade i Egypten,
där hon återfanns av
Menelaos. I Sparta och
annorstädes dyrkades
H. som gudinna. H.Sj.
Helena (Elin) av
Skövde, ett av
Sveriges och särsk.
Västergötlands skyddshelgon.
Enl. legenden förde hon
efter sin makes död ett
fromt och asketiskt liv.
När hennes måg
dräptes av sina tjänare, föll
misstanken på henne,
och hon lämnade landet
för att göra en vallfärd
till Heliga landet.
Efter sin återkomst
mördades hon och blev
begraven i Skövde kyrka,
som hon låtit bygga.
Ärkebiskop Stefan (av
Alvastra) lär ha
skrinlagt henne. —
Legenden är relativt sen och
till stora delar
samman-skriven ur äldre
hagio-grafisk litteratur. När
H. levat, är ovisst. Hon
el. rättare hennes
festdag ”Ælinærmæssa”
nämnes tidigast i
biskop Brynolf Algotssons
stadga 1281. Samma
biskop skall ha avfattat
rimofficiet till hennes
ära och har trol. givit
Helena av Skövde. Målning
på ett altarskåp i N. Ny
kyrka, Värmland, från
slutet av 1400-talet el. omkr.
1500.
legenden dess kända form. H:s dyrkan har i
huvudsak varit inskränkt till Sverige, där hon vid
medeltidens slut allmänt firades. Festdag: 31/7, i
Skara stift 30/7. Legenden bl.a. i ”Legender från
Sveriges medeltid” (1917). — Litt.: Toni Schmid,
”Den helige Sigfrid” (1931). T.Sd.
Helena, helgon (d. b. 330), Constantius
Chlo-rus’ älskarinna el. gemål och moder till
Konstantin den store, blev kristen efter dennes
omvändelse, företog en pilgrimsfärd till Palestina. Legenden
förbinder henne med fyndet av Jesu kors (se
Korsfester). Hon lät bygga flera kyrkor och
framställes som ett mönster för kvinnlig fromhet.
Centrum för hennes kult blev klostret Hautvillers
nära Reims, där hennes reliker bevarades (nu i
Trier). Festdag 18/s (i grek.-katolska kyrkan tillika
med Konstantin 21/s). Attribut: kors, spikar. S.N.
Helena, furstinnor.
Italien. Helena (ital. Elena), exdrottning (f.
1872), dotter till konung Nikita av Montenegro.
H. förmäldes 24/io 1896 med dåv. kronprinsen,
sedermera konung Viktor Emanuel III av Italien.
Då denne i maj 1946 abdikerade och lämnade
Italien, följde H. honom, och exkungaparet slog
sig ned i Alexandria, där Viktor Emanuel avled
29/i2 1947.
Rumänien. Helena, drottning (f. 1896), äldsta
dotter till konung Konstantin av Grekland. H.
förmäldes 1921 med kronprins Karl av Rumänien,
med vilken hon fick sonen Mikael. Äktenskapet
upplöstes genom skilsmässa 1928. H. erhöll säte
i det regentskapsråd, som tillsattes, då Mikael
vid 6 års ålder blev konung på gr. av Karls
bortovaro från landet. Då Karl 1930 återvände,
lät han nationalförsamlingen tillerkänna H. titeln
majestät. Efter misslyckade försök till försoning
mellan de frånskilda makarna lämnade H.
Rumänien 1931. Hon återvände, sedan Mikael 1940
hade blivit konung, men begav sig åter till
utlandet tills, med sonen, då denne 1948 tvangs att
abdikera. S.Br.
Ryssland. Helena, furstinna, se Olga.
östromerska riket. Helena, kejsarinna (d. o.
960), förmäldes efter sin faders, Romanos
La-kapenos’, tronbestigning 919 med den legitime
troninnehavaren, Konstantin VII Porfyrogennetos,
med vilken hon fick sonen Romanos (II), som
efterträdde sin fader, och 5 döttrar. Sedan
hennes fader (944) störtats, utövade H. stort
inflytande. Kraftiga ledare utsågos för de stora
krigsföretagen, men den inre styrelsen gjorde sig illa
känd för gunstlingskap och handel med
ämbeten. Efter Konstantins död 959 berövades H.
sitt inflytande. Lm.
Helen’ium, släkte av fam. korgblommiga växter,
omfattande 30—40 nordamerikanska arter. H.
au-tumnaTe och dess hybrider odlas mycket som
prydnadsväxter.
Hele’nius-Sepp’älä, Matti Oskar i, finländsk
nykterhetsman (1870—1920), dr pol. i Köpenhamn
1901 (”Alkoholspörgsmaalet. En
sociologisk-sta-tistisk Undersögelse”). Redan innan H. avslutat
sina studier, hade han påbörjat sitt livsverk som
en av ledarna för nykterhetsarbetet i Finland.
Särsk. verksam var han för alkoholförbudets
införande i Finland. H. var g.m. Alli Trygg-He •
lenius.
— 93 —
— 94 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
