Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heleocharis - Heleonastes - Helfabrikat - Helfferich, Karl - Helfranskt band - Helfrich, Conrad Emile Lambert - Helfri tull - Helfta - Hel funktion - Helg - Helga - Helga högben - Helga lekamens fest - Helgalekamensgillet - Helgarö - Helgasjön (Skåne) - Helgasjön (Kronobergs län) - Helgason, Jón (teolog)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELEOCHARIS
Heleoch’aris (Eleocharis’) [-k-], bot., undersläkte
av Scirpus, sävsläktet*.
Heleonas’tes (till grek. heVos, kärr, och nai’ein,
uppehålla sig), artnamn på växter, förekommande
i kärr.
Helfabrikat, färdig produkt i mots. till råvara
och halvfabrikat*. Om en vara skall hänföras
till hel- el. halvfabrikat kan dock understundom
vara diskutabelt, t.ex. i fråga om textilier,
papper m.m.
HeFfferich [-%], Karl Theodor, tysk statsman
(1872—1924). H. studerade nationalekonomi och
penningpolitik och ansågs som en av de förnämsta
förkämparna för
guldmyntfoten och en
liberal, industriellt och
kommersiellt betonad
näringspolitik. Tidigt
avbröt han sin
akademiska bana för
praktisk verksamhet,
deltog 1901—06 som
tjänsteman i
utrikesministeriet i ordnandet
av koloniernas
finanser, blev 1906 dir. för
anatoliska järnvägen
(Bagdadbanan) och
1908 medl. av styrelsen
för Deutsche Bank. I febr. 1915 blev H. statssekr.
för finanserna. Hans metod att finansiera kriget
huvudsaki. genom lån ledde i längden till
inflation och kritiserades starkt från vänsterhåll. Maj
1916—-aug. 1917 var H. inrikesminister och
dessutom till 19/ii 1917 vicekansler under
Bethmann-Hollweg, vars moderata hållning han gillade. Han
tvangs av vänstern att avgå, var sommaren 1918
tysk minister i Moskva och därefter ledare av
rikets ekonomiska demobilisering. Som liberalt
orienterad tysknationell blev H. 1920 invald i
riksdagen och gjorde genom en systematisk
tidningskam-panj Erzberger omöjlig som politiker. Han
bekämpade skarpt ”uppfyllelsepolitiken” och deltog
1923 i det förberedande arbetet på den tyska
valutans stabilisering. — Bland H:s skrifter, som gälla
huvudsaki. penning- och bankväsendet samt
politiska aktualiteter, må nämnas ”Das Geld” (1903,
6 Aufl. 1923), ”Deutschlands Volkswohlstand 1888
—1913” (1913, 7 Aufl. 1918), ”Der Weltkrieg” (3 bd,
1919), ”Die Politik der Erfüllung” (1922) samt en
biogr. över svärfadern G. v. Siemens (3 bd, 1921
—23). — Litt.: Biogr. av K. v. Lumm (1926), R.
Fischer (1932), A. Scheffbuch (1934) och K.
Wahr-mund (1938), den sistn. starkt kritisk. G.Lbg.
Helfranskt band, se Bokbinderi, sp. 422 f.
Helfrich [-/], Conrad Emile Lambert,
holländsk sjömilitär (f. 1886), officer 1909. H.
var bl.a. förbandschef i Nederländska Indien
1936—37 och arbetade härunder med kraft på
försvarets stärkande gentemot ett anfall från
Japan, som han ansåg oundvikligt. 1938 blev H.
konteramiral och chef för sjökrigshögsk. men
sändes redan följ, år åter till Ostindien, där han
blev chef för holländska flottan och befordrades
till viceamiral 1940. Vid japanska anfallet i dec.
1941 ställdes de allierades sjöstridskrafter under
amerikanske amiralen Hart, men efter slaget i
Javasjön 27/2 1942 anförtroddes detta befäl åt H.
jämte befälet över samtliga återstående
holländska stridskrafter. Från Colombo återuppbyggde
H. på Ceylon och i Australien de holländska
stridskrafter, som efter japanska nederlaget 1945
återtogo Nederländska Indien. H. hemkallades
s.å. för att bli amiral och chef för marinen. C.Sn.
Helfri tull, se Ofri tull.
Helfta, nunnekloster vid Eisleben, tillhörde
cis-terciensorden 1229—-1346, sedan benediktinorden,
sekulariserades 1545, svårt härjat av eldsvåda 1646.
H. var särsk. under abedissan Gertruds av
Hacke-born ledning i slutet av 1200-talet berömt för
vetenskapliga och konstnärliga kulturinsatser samt
var centrum för den tyska mystiken.
Hel funktion, matem., ant. ett polynom (hel
rationell funktion) el. en sådan transcendent funktion
J(.r),vars potensserieutveckling konvergerar för alla
värden på x och alltså icke har några ändliga
singu-lariteter, t.ex. ex, sin x, cos x.
Helg, sammanfattande benämning på de stora
kyrkohögtiderna, jul, påsk m.fl. Även söndagar
och mindre helgdagar* kunna inbegripas i denna
benämning. H. räknas i regel från aftonen före
(den första) högtidsdagen (se Helgsmål).
Helga, svag form till adj. helig’, även kvinnonamn
øfr Helge och Olga).
Helga högben, se Lockespindlar.
Helga lekamens fest, se Kristi lekamens fest.
Helgalekamensgillet, se Gille, sp. 684.
Helgarö, socken i Åkers hd i Södermanland
och församling i Fogdö och Helgarö pastorat i
Domprosteriet av Strängnäs stift, n.v. om
Strängnäs; 21,54 km2, därav 21,53 land; 397 inv. (1949;
18 inv. pr km2). H. omfattar Fogdöns n.v. del
och är svagt kuperat med åkern utgörande 40 %
av landarealen, skogsmarken 41 °/o. Egendom:
Edeby. Flera järnåldersgravfält finnas, med
högar, rösen, stensättningar och resta stenar;
borglämningar och två runstenar. Kyrkans långhus
är i sin v. del från äldre medeltiden, i sin ö. trol.
från 1400-talet; korpartiet torde stamma från
mitten av 1600-talet, det nuv. tornet byggdes på
1880-talet. Valven äro senmedeltida. Kyrkan
eldhärjades 1686. Under koret finns gravvalv för
ätten Cruus. — Namnet skrevs 1233 in Helgarna,
1257 Helgarne (avskrift från 1500-talet). Förra
leden är ant. gen. av mansnamnet Helge el. snarare
en form av adj. helig’, i senare fallet vore orten en
gammal kultplats. Senare leden torde
sammanhänga med fsv. arin, ærin, nysv. äril, platå.
Kyrkan ligger på en visserligen svagt markerad sådan.
Se Hj. Lindroth, ”En omdebatterad önamnsgrupp”
(i ”Fornvännen”, 1914, sid. 126 ff., 164). P.;Er.
Helgasjön, sjö i Skåne, se Hammarsjön.
Helgasjön, sjö i Kronobergs län, n. om Växjö,
avrinner genom Mörrumsån, här kallad Helgaån;
163 m ö.h., 50 km2, djup 21 m. Jfr Kronobergs
kanal. — Förra leden i namnet är bestämd form
av adj. helig och antyder, att sjön och de däri
boende makterna i heden tid varit föremål för dyrkan.
Helgason, Jon, isländsk teolog (1866—1942),
prof, i dogmatik och kyrkohistoria i Reykjavik
1911, biskop över Island 1917—38. H. har bl.a.
utg. ”Almenn kristnisaga” (3 bd, 1912—17),
”Islands kyrka” (i ”Kyrkans enhet”, 7, 1920), ”Islands
Kirke” (2 bd, 1922—25).
— 95 —
— 96 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
