Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helgason, Jón (filolog) - Helgaån - Helgdagar - Helge - Helgeandsholmen - Helgeandsholmsbeslutet - Helgeandshus - Helgeandsorden - Helgeaner - Helgedomakar - Helgeflundra - Helge Hjorvardsson - Helge Hundingsbane - Helgeland - Helgelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGELSE
Helgason, Jon, isländsk filolog (f. 1899), fil.
dr 1926 i Reykjavik, 1927 föreståndare för
Arna-magnæanska saml. i univ.-bibl. i Köpenhamn,
1929 prof, i isländska språket och litteraturen i
Köpenhamn. Bland H:s skrifter märkas ”Måliö
å Nyja testamenti Odds Gottskålkssonar” (1929),
”Den store saga om Olav den Hellige” (1930
—47; jämte O. A. Johnsen), den utmärkta
handboken ”Norrön litteraturhistorie” (1934),
”Håtta-lykill enn forni” (1941; jämte A. Holtsmark). H.
är en nykter och kritisk forskare och en utmärkt
textutg., som har utg. bl.a. ”tslenzk miÖaldakvæÖi”
(1936 ff.), en stor saml. av Islands medeltida
diktning. Sedan 1941 redigerar han ”Bibliotheca
Arnamagnæana”, innehållande såväl
undersökningar som texter o.d. rörande isländska språket och
isländsk kultur i äldre tid. H. har även framträtt
som diktare. [E.No.lL.
Helgaån, se Mörrumsån.
Helgdagar, dagar för gudstjänst och arbetsvila
(bortsett från söndagar), voro under medeltiden
mycket talrika men ha efter reformationen alltmer
reducerats. Den svenska kyrkoordningen 1571
bibehöll jul, påsk och pingst (med vardera 4 h.), nyårs-,
trettonde-, Marie kyrkogångs- (kyndelsmässo-, V2),
bebådelse- (25/s) och besökelsedag (2/t),
skärtorsdag och långfredag, Kristi himmelsfärds-,
Johannes Döparens (midsommar-), Mikaels- (29/g) och
allhelgonadag (V11) samt apostla- och
gångdagarna. På tredjedagarna, skärtorsdag, apostla- och
gångdagarna tilläts dock arbete efter slutad
gudstjänst. Dessa ”mindre” h., ävensom Marie
besökelsedag och fjärdedagarna, avskaffades genom k.f.
4/n 1772. De kvarstående h. äro rättsligt erkända
som vilodagar. På stora högtidsdagar, ss. första
dag jul, påsk och pingst, må inga bröllop hållas
(Kyrkolagen 1686, kap. 14, § 2). Å samma dagar
samt långfredag tillätes icke offentlig dans,
teaterföreställning o.d. — Jfr Borgerlig helgdag. A.Mn.
Helge, svag form till adj. helig-, även mansnamn
(jfr Helga).
Helgeandsholmen, se Stockholm.
Helgeandsholmsbeslutet. Då Johan III 1587
vistades i Norrköping, föreläde godsägaren Paine
Eriksson Rosenstråle konungen ett dokument, enl.
vilket ett riksmöte på Helgeandsholmen i
Stockholm 1282 skulle ha infört dels de s.k.
grundrega-lerna, dels böndernas dagsverksskyldighet till
Kronan. Gång efter annan bekräftades urkundens
rättsgiltighet, bl.a. vid 1734 års riksdag, och då
i modern tid frågan väcktes, om Staten på vissa
ställen skulle äga en vattenrätt, oberoende av vem
som ägde stranden, hänvisades till H. Att
dokumentet är en grov förfalskning, är numera höjt
över allt tvivel, och då ovannämnde Paine
Eriksson synes ha förfalskat andra urkunder,
misstänker man, att han tillverkat även denna. — Litt.:
C. G. Styffe, ”Framställning af de s.k.
grundrega-lernas uppkomst och tillämpning i Sverige” (i
”Vit-terhetsakad:s handlingar”, 24, 1864). P.Dhl.
Helgeandshus benämndes under medeltiden
sjukvårdsinrättningarna i städerna, då
verksamheten tänktes utövad i den Helige andes namn.
Johannitordens pilgrimssjukhus i Jerusalem har
varit förebilden för h. De voro även ett slags
ålderdomshem; en fast organisation saknades, och
vården vid h. bestreds av brödraskap av män och
SU 13. — 07 —
4 — Red. avsl. u/s 49.
kvinnor, för vilka biskoparna utfärdade regler.
I Skåne omtalas ett h. 1269 i Lund; de funnos runt
om i städerna under medeltiden; för h. i
Stockholm jfr Danviks hem, Danviks hospital. H.Bg.
Helgeandsorden, munkorden, som leder sitt
ursprung från ett av Guido av Montpellier där o.
1175 upprättat sjukhus efter mönster av
johanni-ternas pilgrimssjukhus i Jerusalem; arbetet sköttes
av en lekmannasammanslutning med regler i
anslutning till johannitregeln. H. stadfästes 1198 av
Innocentius III, som 1204 i Rom upprättade en
stor stiftelse, San Spirito in Sassia, vilken blev
säte för ordens stormästare. H. blev nu en
andlig kongregation med stor spridning i s.
Frankrike och Italien. Till Norden kom H. på 1400-talet;
den hade flera kloster i Danmark, bl.a. i Malmö
(1480), medan i Sverige fanns endast ett (i
Söderköping) och intet i Norge. I sitt sigill och på
ordensdräkten förde h. ett dubbelkors. — Litt.:
P. Brune, ”Histoire de 1’ordre hospitalier du
Saint-Esprit” (1892); J. Lindbæk & G. Stemann, ”De
danske Helligaandsklostre” (1906). H.Bg
Helgea’ner, se Fribaptister.
Helgedomakar, se Relikvarium.
Helgeflundra [-je-], se Hälleflundra.
Helge Hjorvardsson, hjälten i det av
diktfragment och brottstycken bestående eddakvädet
”Hel-gakviÖa Hjorvarössonar”. Dikten skildrar bl.a. H:s
kärlek till valkyrian Svava, konung Eylimes dotter,
med vilken han gifte sig. Han stupar i strid med
Alv, vars fader han dödat. H. framstår i dikten
som tapper, lugn och ädel i mots. till sin
lidelsefulle men högsinnade broder Hedin.
Helge Hundingsbane, fornnordisk sagohjälte. H.
besjunges i två eddasånger, mellan vilka inskjutits
en dikt om Helge Hjorvardsson, som säges ha
blivit återfödd i H. I den första av dessa skildras,
efter en högstämd inledning om hjältens födelse,
hans dråp å Hunding, seger över dennes söner
samt hans kärlek till valkyrjan Sigrun, som söker
hans hjälp mot fadern, vilken vill tvinga henne
att äkta Hodbrodd, son till Granmar. I striden
med Granmarssönerna skyddas han av Sigrun och
vinner seger. I den andra, rätt fragmentariska
sången om H. — säkerligen den äldre — berättas,
huru Sigruns broder Dag dödar den unge hjälten
för att hämnas sin fader. Vid underrättelsen
härom förbannar Sigrun sin broder och lovsjunger
sin bortgångne make. Dikten når sin höjdpunkt i
den storslagna, gripande skildringen av den döde
H:s möte med Sigrun i gravhögen, dit han fått
Odens tillstånd att bege sig från Valhall. Sigrun,
heter det i ett prosastycke, dog inom kort av sorg
och saknad. — Enl. S. Bugge m.fl. böra
händelserna förläggas till Danmark och s. östersjökusten.
Enl. andra senare teorier, delvis stödda på
ortnamn, skulle H. och hans män ha varit östgötar.
Omöjligt är ju detta icke, men själva dikterna
kunna svårligen ha sitt upphov i Östergötland. — Litt.:
S. Bugge, ”Helge-digtene” (1896); T. Hederström,
”Fornsagor och eddakväden”, 2 (1919); E. Wessén
i ”Fornvännen”, 1927. E.H.
Helgeland, sedan gammalt benämning på s.
delen av Nordland fylke, Norge. Jfr Hålogaland.
Helgelse innebär inom luthersk teologi
förverkligandet av Guds heliga kärleksvilja med
människorna, d.v.s. trons syn på Guds handlande med
- 98 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
