Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helgesen (Eliesen), Poul (Paulus Helie el. Eliae) - Helgeseter - Helgesta - Helge torsdag - Helgeån - Helgmålsringning - Helgoland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGOLAND
honom. Sannolikt på tillskyndan av denne
utnämndes han 1519 till föreståndare för
karme-literkollegiet i Köpenhamn, varigenom han
bereddes tillfälle att verka i huvudstaden. Det alltmer
framträdande lutherska draget i regeringens
kyrkopolitik drev H. till öppen opposition, han
tvangs lämna huvudstaden och trädde 1523 i
kontakt med de upproriska. Härvid spelade han sin
politiskt sett största roll genom att utforma deras
propaganda mot Kristian II. Med den nya
regimen vann katolicismen övervikt och följdriktigt
vände sig H. mot dess överdrifter. Han
medverkade nu genom sin författarverksamhet till att
bland adeln skapa ett reformkatolskt parti, vilket
blev av betydelse för utgången av de
kyrkopoli-tiska striderna 1526—27. Redan då befann sig H.
på glid över till en allt våldsammare och
hänsynslösare opposition mot den framträngande
lutheranismen, först riktad mot rörelsen i Sverige,
sedan mot den i Danmark. Mot slutet av sin
levnad strävade han att åvägabringa en försoning
mellan de två stora kyrkopartierna. — H:s
märkligaste skrift är den s.k. ”Skibykrönikan”, en
skildring av Danmarks historia främst under
1520-och 1530-talen, en den desillusionerade
reformkatolikens hänsynslösa uppgörelse med sin
samtid. — H. är en av den danska reformationstidens
färgstarkaste personligheter, som polemisk
skribent en naturbegåvning genom sitt levande språk
och sin förmåga att finna motståndarens svaga
punkter. — H:s ”Skrifter”, 1—7 (1932—48), äro
utgivna av Det danske Sprog- og
Litteratursel-skab. — Litt.: C. Engelstoft, ”Paulus Eliae” (i
”Nyt historisk Tidsskr.”, 2, 1848); J. O. Andersen,
”Paulus Helie”, 1, (1936), ”Skibykrönikens
Kilde-forhold og Affattelsetid” (i ”Historisk Tidsskr.”,
R. 11, Bd 1, 1944—46). G.Wsn.
Helgeseter, kloster (Monaste’rium sa’nctae sedis)
vid Nidaros för regulärkaniker, anses vara
grundlagt under noo-talets sista decennier och
upplöstes 1546; de ursprungliga byggnaderna brändes
1240. Det styrdes av en prior och stod i nära
samband med ärkebiskopen och domkapitlet i Nidaros.
Helgesta, socken i Villåttinge hd i
Södermanland och församling i Helgesta och Hyltinge
pastorat i Villåttinge kontrakt av Strängnäs stift,
ö. om Flen; 72,87 km2, därav 53,16 land; 1,009
inv. (1949). H. omslutes av Helgesta- och
Hyl-tingevikarna av B åven och är en småbergig trakt
av omväxlande skog och odlingsbygd. Åkern
utgör 31 °/o av landarealen, skogsmarken 58 %. Vid
Båven och V. stambanan ligger stationssamhället
Skebokvarn (478 inv. 1946), utgångspunkt
för statsbanelinjen till Stålboga; snickerifabriker.
Egendomar: Rockelstad*, Frändesta och
Gävers-näs. Flera järnåldersgravfält finnas samt en
runsten. I kyrkans långhus ingå murdelar från äldre
medeltiden. Vid ombyggnad och breddning 1764
revs n. sidan; samtidigt tillkom sakristian, som
1902 ändrades till kor. Vapenhuset är från
medeltidens slut. Dopfunten är av 1100-talstyp,
predikstolen gjordes 1687, det dekorerade innertaket
av trä insattes 1902. Klockstapel. — Namnet
innehåller gen. av mansnamnet fsv. Hælghi och plur.
stadhir, ställe, gård, av stadh, plats. Det skrevs
1314 De helgestum. P.;Er.
Helge torsdag, se Kristi himmelsfärdsdag.
Helgeån upprinner i Rydaholms sn i Smålands
centrum och flyter åt s. förbi Kristianstad till
Hanöbukten. I övre loppet genomflyter H. sjön
Möckeln och på Kristianstadsslätten, där svåra
översvämningar tidigare inträffat, de grunda
Araslövs-, Hammar- och Yngsjösjöarna, sedan
1942 sänkta genom rensning av H. ned till
mynningen. Största biflödet är Almaån.
Utloppet var förr vid Åhus, men 1775 bröt ån
igenom vid Yngsjö, där huvudutloppet nu är.
Längd 190 km; flodområde 4,840 km2; beräknad
medelvatteneffekt inom området 27,000 kW;
utbyggd effekt 9,500 kW, därav vid Torsebro 2,700
kW. Kungsådra finnes från Skeingesjöns utlopp.
— Vid H. utkämpades 1027 en viktig drabbning
mellan Knut den store av Danmark och Anund
Jakob av Sverige. Även Olav den helige av
Norge deltog sannolikt i striden. Om striden
möta de mest olikartade och motstridande
uppgifter i dansk, norsk-isländsk, svensk och
ang-elsaxisk litteratur. Säkert är, att Anund
begagnat sig av Knut den stores vistelse i
England till ett angrepp mot Skåne samt att Knut
kommit över till Danmark och vid H. segrat
över angriparna. Det är ganska rimligt, att det
Knut den stores herravälde över delar av
Sverige, som omtalas på olika håll, har samband
med slaget. Jfr Ulf Jarl. — Litt.: ”Förteckning
över Sveriges vattenfall. 88 H.” (1931). S.EsjB.
Helgmålsringning, se Helgsmål.
Helgoland, ö i Nordsjön utanför Elbes
mynning; o,64 km2; 2,588 inv. (1939)- Huvuddelen av
H. är en kilformig klippö, begränsad mot havet
av höga abrasionsbranter och uppbyggd
huvudsaki. av brokig sandsten och musselkalk (trias)
på en sockel av permiska lager. Lagren stupa
mot n.ö. Platåns yta når 58 m ö.h. I
strandbranterna ha vågorna urholkat klyftor och
strandgrottor, och utanför kvarstå strandpelare som
vittnesbörd om att klipplatån fordom haft större
omfattning. Dess moräntäckta yta kallas
Ober-land, till skillnad från den låga strandremsan
Unterland vid dess s.ö. sida. 1,5 km ö. om H.
ligger en 300 m bred och 2,000 m lång
sandbank, Düne, ända till 1720 förenad med
huvud-ön genom en sandrevel, som då bortspolades av
havet. Düne är en ypperlig badplats. Samhället
ligger på Oberlands s.ö. sluttning och på
Unterland. Befolkningen är av frisisk härkomst och
lever av sjöfart, fiske, hummer- och ostronfångst
samt på badgäster. H. äger en berömd
havsbio-logisk station med akvarium, öppnat 1900. —
Sannolikt var ön känd redan under antiken. På
1100-talet grundades där ett kloster. Det
räknades i början av 1200-talet till Danmark och
tillhörde senare hertigliga delen av
Schleswig-Hol-stein. 1714 kom H. under den danske kungen.
Under Napoleonkrigen besatte engelsmännen ön
1807 och behöllo den till 1890, då den gavs till
Tyskland mot betydande tyska medgivanden i
Afrika. Den införlivades 1892 med Preussen.
Efter 1918 framträdde på H. en ganska stark
separatistisk rörelse. — H. kom under i:a och
2:a världskrigen att spela en betydande roll som
ett av de viktigaste stöden inom det tyska
marina basområdet i Tyska bukten. — H.
demilitariserades efter Versaillesfreden enl. beslut av
— 101 —
— 102 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
