Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heliconia - Heliconiidae - Helig - Heliga, De sista dagarnas - Heliga alliansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELIGA ALLIANSEN
är 3-rummigt med ett basalt fröanlag i varje rum
och utvecklar sig till en vid mognaden i 3
delfrukter sönderfallande kapsel. H. är utbrett i tropiska
Syd- och Mellanamerika och på de västindiska
öar-na. Den ståtligaste arten, H. bi’hai, odlas i alla
tropiker och har förvildats på Söderhavsöarna och
i Ostindiska arkipelagen. W.
Heliconi’idae, zool., se Helikonier.
Helig. 1) Religionsv. H., ett av religionens
viktigaste begrepp, betecknar det avskilda, farliga,
gudomliga, allt som är undandraget den profana
världen. Det finnes religioner utan gudsbegrepp
men icke utan motsatsen helig—profan. På primitivt
stadium betecknar h. föremål, personer, djur, ord
el. handlingar, som äro fyllda av en
hemlighetsfull kraft, mana*, och därför farliga för vanliga
människor. Endast genom särskilda
försiktighetsmått, framför allt därigenom, att man själv blir
fylld med denna kraft, kan man nalkas det heliga.
Sedan gudsbegreppet uppkommit, sättes h. i sht
i förbindelse med detta. Allt, som hör med till
gudomen, är h. och därför undandraget det
profana livet. Sålunda betecknar i hebreiskan qadosch,
h., det åt Jahve och hans tjänst invigda, som icke
fick beröras el. användas av vanliga människor i
det dagliga livet. Det latinska ordet för h.,
sa’nc-tus, betyder eg. ”avskild, avgränsad”, därtill också
”vigd”, näml, åt gudomen. Ord, som betyda
”avskild”, ”farlig” och därigenom komma att betyda
”helig”, kunna emellertid även få motsatt
betydelse: så betyder det grekiska hag’ios såväl ”helig”
som ”befläckad”, det latinska sac’er både ”helig” och
”förbannad”. I Talmud har det hebreiska qadosch
även betydelsen ”befläckad”. Alla dessa ord ha
urspr. ingenting att göra med ”gott” och ”ont”,
”rent” el. ”orent” utan beteckna endast, att något
är fyllt med en särskild kraft och därför avskilt.
— Först på högre stadier, framför allt i den
grekiska religionen och hos Israels profeter, får
begreppet h. en etisk betoning och står som motsats
till ”syndig”, det Gud misshagliga och betecknar
därmed ett högre sedligt, förandligat liv. — Litt.:
J. Hänel, ”Die Religion der Heiligkeit” (1931). Efr.B.
2) Teol. Gud och ”den Helige” äro synonyma
begrepp. Vad som säges om Gud* kan därför
också sägas om den Helige. Heligheten avser ej
en egenskap hos Gud vid sidan av andra utan
betecknar gudsbilden i dess helhet, från viss
synpunkt sedd. H. säges Gud vara såsom den
suveräne Herren, annorlunda än allt mänskligt och
härskare över allt. Som sådan kan han aldrig
adekvat beskrivas med mänskliga begrepp utan
är outgrundlig, fördold för mänsklig uppfattning.
Att Gud är h. innebär, att kristendomens gudsbild
blir motsatsen till ett gudsbegrepp, som är
uttryck för människans önskningar el. produkt av
hennes självbevarelsedrift (jfr Feuerbach, L.).
Heligheten omöjliggör varje försök till ett mystiskt
uppgående i gudomen, ledande till identitet
mellan människa och Gud. Helighetens motsats är
synden*, men icke närmast i dess moralistiska
betydelse utan såsom avseende människans
naturliga, egocentriska, emot Guds gemenskapsvilja och
kärlek fientliga viljeinställning. — Människan blir
h. såsom helgad av Gud (jfr Helgelse), d.v.s. då
hennes tillhörighet till Gud förverkligas så, att hon
blir upptagen i livsgemenskap med honom. —
Helichrysum arenarium.
Foto O. Andersson.
Inom den ritschlska teologien (jfr Ritschl, A.) har
man tenderat att ant. identifiera h. med sedligt
god el. stryka begreppet ur teologien. R. Otto*
har däremot i sitt arbete ”Das Heilige”
framhållit h. som det centrala och typiskt religiösa
begreppet. R.Br.
3) Förklara någon för ”helig”, se Kanonisering.
Heliga, De sista dagarnas, se Mormoner.
Heliga alliansen. Efter Napoleons fall yppade
sig ett behov att politiskt och socialt befästa den
nya ordningen i Europa genom ett förbund, som
samtidigt skulle säkra freden. Något sådant kom
t.v. icke till stånd; i dess ställe framlade 26/g 1815
tsar Alexander I en urkund, som visserligen skulle
betraktas som förbundspakt, men genom sin
ofullständiga avfattning aldrig gällt för annat än ett
programuttalande. Deklarationen, som väsentligen
var avfattad av tsaren, var präglad av dennes
ro-mantiskt-religiösa åskådning: höga tankar om
självhärskaren som rättvisans verktyg parades med
frisinne, sådant tsaren fattade det. Fredrik Vilhelm
III av Preussen och Frans I av Österrike
undertecknade dokumentet — Frans mest av artighet
mot Ryssland —, och 1816 offentliggjordes det;
de tre suveränerna förkunnade, att de vid
styrandet av sina riken utåt och inåt som den Högstes
förtroendemän skulle taga till rättesnöre Skriftens
bud om rättfärdighet, kärlek och fridsamhet,
betrakta varandra som bröder, sig själva som
familjefäder gentemot undersåtarna samt alltid och
allestädes bistå varandra. Pakten slutade med
uppmaning till alla kristna furstar att ansluta sig,
vilket också i stort sett skedde; prinsregenten av
England kom dock icke med, ej heller påven. Detta
politiskt betydelselösa ”förbund” var h. i egentlig
mening; i det allmänna språkbruket har detta
begrepp utsträckts till att gälla också den verkliga
allians, som till stor del på initiativ av den
engelske utrikesministern Castlereagh bildades 20/n
— 109 —
— no —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
