Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helix - ab. Heljestrand, C. V. - Hellaakoski, Aaro Antti - Helladisk kultur - Helland, Amund - Hellander, 1. Adolf - Hellander, 2. Lotten - Helland-Hansen, Björn - Hellant, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELLANT
svenska arter märkas den av munkar införda, på
vissa ställen, ss. i stockholmstrakten och Skåne,
rätt allmänna H. poma’tia, vinbergssnäckan,
de i s. och mell. Sverige förekommande H.
horte’n-sis, trädgårdssnäckan, och H. nemoraTis,
den förra med ljus, den senare med mörk
skalmynning, samt den i kalkstenstrakter levande,
skivlika H. lapidida. Åtskilliga arter ätas av
befolkningen i Mellan- och Sydeuropa. O.Cn.
ab. Heljestrand, C. V., se Eskilstuna, sp. 967.
HelFaakoski, A ar o Antti, finsk författare
(f. 1893), fil. dr 1929, doc. i geografi vid
Helsingfors univ. 1930, överlärare vid normallycéet
för flickor sedan 1935. H. debuterade 1916 och
utgav kort efter varandra flera diktsaml. Därpå
följde ett längre uppehåll, tills han ånyo gjorde
en litterär insats genom saml. ”Uusi runo’ (Ny
dikt, 1943) och ”Huojuvat keulat” (Gungande
stävar, 1946), vilka höra till de förnämsta
bidragen till den moderna finska lyriken. H:s stil
är karg, tonfallet ofta satiriskt; i hans senaste
dikter förnimmas dock även vekare tongångar.
H. har dessutom utg. en roman, en novellsaml.,
essäer och en studie över målaren T. K.
Salli-nen (1921). E.Ed.
Hella’disk kultur, se Egeisk kultur.
Helland, A m u n d Theodor, norsk geolog (1846
—1918), 1885 prof, i geologi och bergsvetenskap
vid univ. i Kristiania. H:s verksamhet
omfattade såväl gruvgeologi för Norges gruvor (särsk.
Kongsbergs silvergruva) som, i sht under senare
delen av hans levnad, allmän geologi, fjordarna,
insjöarna och glaciärerna, där han förfäktade
glaciärisens eroderande kraft. H. har även
utövat rent geografisk-topografiskt författarskap
(”Norges land og folk”, 1898—1918).
Hellan’der. 1) Adolf Klemens H.,
skådespelare, författare (1848—1906). H. blev 1866
elev vid Kungl. teaterns elevskola, var 1867—68
anställd hos Constantin Rohde och 1868—69 vid
Mindre teatern i Stockholm. Han debuterade på
Dramatiska teatern 1869 och var därefter knuten
till samma scen till 1873, då han övergick till
Nya teatern i Göteborg. Men det var på Nya
teatern i Stockholm 1874—84, som H. hade sina
sceniska glansår i såväl det klassiska dramat
som den moderna komedien. I sht gjorde han
en beaktansvärd insats som Daniel Hjort
(Weck-sell). Bland hans övriga mera bemärkta roller
vid nyssnämnda scen må nämnas Gustaf
Eriksson Vasa (Kotzebue), Marquis de Villemer (G.
Sand), Henrik av Navarra i ”Drottning Margot
och hugenotterna”, Karl VII i ”Orleanska
jungfrun” och Filip II i ”Don Carlos”. Från 1884
ägnade sig H. under en del år åt journalistiken.
Han var 1885—89 medarbetare i ”Svenska
dagbladet” samt därefter i ”Stockholmstidn.”. Han
framträdde även som förf, med skildringar ur
teaterlivet, ”Från mitt teaterlif” (1898),
”Teateroriginal och typer från skilda scener” (1900).
Han utg. vidare ”Skolpojksminnen med flera
glada hågkomster från flydda dagar” (1899),
”Stockholmstyper” (1901) och ”Gömda blad”
(1904). — G. 1874 m- H.2). A.L.
2) Anna Charlotta (Lotten) H., f. Jansson,
den föregrs hustru, skådespelerska (1851—79),
började sin teaterbana 1867 vid Berndt och Se-
linders sällskap, genomgick 1869—72 Dramatiska
teaterns elevskola och tillhörde teatern som
skådespelerska 1872—73. Sistn. år övergick hon till
Nya teatern i Göteborg, där hon under två år
framgångsrikt utförde skilda roller, ss. Jolantha
(H. Hertz), Adèle de Sénanges (Scribe), Helena
i ”En midsommarnattsdröm”, Sigrid Stålarm i
”Daniel Hjort” och drottning Anna i ”Ett glas
vatten”. Sedan följde H. med större delen av
Göteborgs-teaterns ensemble till den av E.
Stjern-ström uppförda Nya teatern i Stockholm, där
hon under ett par års tid anförtroddes flera
krävande uppgifter, ss. Regina von Emmeritz,
Maritana i ”Don Cesar de Bazano” och Lady
Teazle i ”Skandalskolan”. A.L.
Helland-Hansen, Björn, norsk oceanograf (f.
1877), 1914 prof., 1917 föreståndare för geofysiska
inst. i Bergen, emeritus 1947; ständig styrelseordf. i
Chr. Michelsens
Insti-tutt for videnskab og
åndsfrihet, president i
Internationella
unionen för geodesi och
geofysik 1946—48; har
spelat en stor roll för
Bergens museums
utveckling, bl.a. genom
att inspirera
inrättandet av det geofysiska
inst. och leda dess
utveckling. H. har
utfört viktiga och
förebildliga arbeten över
Nordatlantens fysiska
oceanografi, till stor del i samarbete med F.
Nan-sen, tills, med vilken han författat den klassiska
monogr. ”The Norwegian Sea” (1909) samt
”Tem-peraturschwankungen des Nordatlantischen Ozeans
und in der Atmosphäre” (1917), en studie över
förhållandet mellan havet och väderleken och
relationen till växlande solaktivitet. H. har även
bedrivit undersökningar tills, med svensken V. W.
Ekman (bl.a. 1930 en större hydrografisk
expedition i Atlanten) i syfte att skaffa underlag för
dennes teoretiska arbeten över havsströmmar. Från
sitt lilla undersökningsfartyg ”Armauer Hansen”
ledde H. 1938 de internationella
golfströmsunder-sökningarna, med vilkas bearbetande han alltjämt
är sysselsatt. H. uppfann 1903 tills, med J. W.
Sandström en metod — nu ett av den teoretiska
havsforskningens allra främsta hjälpmedel — att
under vissa förutsättningar medelst det s.k.
bjerk-nesska virvelteoremet beräkna havsströmmarnas
hastigheter. H. har energiskt arbetat för exakt
iakttagelse (från förankrad farkost) av
havsvattnets rörelse, ävensom för bruket av små
forskningsfartyg. Även i övrigt har han verksamt
bidragit till utvecklingen av den fysiska
havsforskningens metodik, och han har i Bergen personligen
utbildat ett stort antal oceanografer från alla
delar av världen. H erhöll 1941 Vegamedaljen. Kg.
Hellant, Anders, astronom (1717—89),
aus-kultant i Kommerskollegium 1737, v.
häradshövding i Torneå 1741, ekonomidir. i Lappmarken 1756,
deltog 1736—37 i Maupertuis’ gradmätningar i
Lappland och 1748—49 i den svenska
gränskommissionen. Bland H:s skrifter märkas ”Et nyt sätt at
— 121 —
— 122 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
