Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsinkit - Helskugga - Helskylda - Helslut - Helsot - Helspänn - van der Helst, Bartolomeus - Helstatsförfattning - Helsted, 1. Axel - Helsted, 2. Gustav - Helstrumpa - Heltai, Jenö - Heltberg, Grethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELTBERG
den andra av postmagmatisk karaktär, vanl.
bestående av albit, epidot, kvarts, klorit och
hema-tit. Omvandlingsprocessen kan stundom
fortskrida så långt, att den primära
mineralgenerationen nästan helt försvinner. E.Nn.
Helskugga, se Skugga.
Helskylda, om dem, som härstamma från samma
föräldrapar och således ha gemensam både
stamfar och stammor. Jfr Halvskyld.
Helslut, mus., föreligger, då ett musikstycke el.
del därav vid en rytmiskt-symmetrisk avslutning
harmoniskt följdriktigt utmynnar i tonikan. Se
Kadens.
Helsot (till fsv. hæl, död [se Hel], och sot,
sjukdom), numera blott dialektalt el. arkaistiskt: ofta
långsam sjukdom, som slutar med el. är bestämd
att sluta med döden; en persons sista sjukdom,
dödssjukdom.
Helspänn, det läge, vari hanen (slagstiftet e.d.) i
ett eldvapen befinner sig, då slagfjädern är helt
spänd och mekanismen färdig för avfyring. Det
”hak” på hanen, vari avtryckaren el.
avtryckarestången i detta läge ingriper, kallas även h. Jfr
Halvspänn.
van der Helst [fann], Bartolomeus,
holländsk målare (1613—70), var lärjunge till N. Elias
och rönte även som porträttmålare inflytande av
van Dyck och i kompositionen av Rembrandt. H.
var verksam i Amsterdam, där hans konst åtnjöt
stort anseende — tidvis större än Rembrandts —
och i vars riksmuseum tre av hans stora
gruppbilder förvaras. Andra gruppbilder finnas i
Leningrad, Karlsruhe etc. Kunstmuseet, Köpenhamn,
äger ”Venus och Amor” samt två mansporträtt. I
Sverige finnas porträtt av H. i enskilda samlingar
(t.ex. De Geer). — Litt.: J. J. de Gelder, ”B. v. d.
H.” (1921). E.W.
Helstatsförfattning, benämning på dansk
författning, gemensam för konungariket och
hertig-dömena. Sedan de tyska makterna 1852 hade
avtvungit Danmark ett löfte om att icke knyta
Slesvig närmare till konungariket än Holstein och
Lauenburg, infördes som första steg på vägen
mot en h. ett gemensamt statsråd för konungariket
och hertigdömena. Därnäst följde 26/4 1854 den
av ministären örsted oktrojerade gemensamma
författningen, enl. vilken den övervägande makten
låg hos konungen, medan riksrådet utom
skatte-bevillningsrätten praktiskt taget blott hade
rådgivande funktion. Den danska riksdagen vägrade
att ge denna författning sin sanktion, vilket förde
till ministären örsteds fall och en ny av
riksdagen godkänd h., den s.k. oktoberförfattningen
av 2/io 1855. Denna sattes ur kraft betr. Holstein
och Lauenburg 6/n 1858 och avlöstes 1863 av
novemberförfattningen, Som gav anledning till
dansk-tyska kriget 1864. A.O.
Helsted [-Ö], 1) Axel Theofilus H., dansk
målare (1847—1907). Efter studier bl.a. i Paris och
Italien blev H. en representant för det
konservativa genremåleriet, som kämpade mot 1880-talets
nya strömningar. Hans kompositioner visa blick
för borgerlig psykologi och iscensättning. Minst
lyckade äro de bibliska bilderna.
2) Gustav Carl H., dansk tonsättare och
orgelspelare (1857—1924), elev av bl.a. Gade och
Matthison-Hansen, 1891 organist i Jesuskirke i
SU 13. — 161 —
6 — Red. avsl. 16/s 49.
B. van der Helst: Ungt patricierpar, 1661.
Gemälde-Galerie, Karlsruhe.
Köpenhamn, från 1916 i Frue Kirke (efter O.
Mailing), lärare i orgelspel och teori vid danska
mu-sikkonservatoriet, en av stiftarna av och länge
ordf, i Dansk Koncertforening, som han ibland
även dirigerade. H. tonsatte 2 symfonier, en
cellokonsert, betydande kammarmusikverk (bl.a.
stråkkvartett och violinsonater), orgelstycken,
pianomusik, operan ”Stormklockan”, sånger och
körverken ”Gurresange”, ”Vort land” och ”Abels
död”. — Litt.: G. Lynge, ”Danske Komponister i
det 20. Aarhundredes Begyndelse” (1917). Å.D.
Helstrumpa, vit färgteckning på häst, när den
vita färgen går upp på hela skenbenet. Jfr
Halvstrumpa.
Heltai, J e n ö (Eugen), ungersk författare (f.
1871). Som romanförf. är H. starkt påverkad av
modern fransk litteratur. Hans mest kända
romaner äro ”Familjepensionatet” (sv. övers. 1919)
och ”Rum in” (sv. övers. 1929). H. är även
framstående dramatiker, känd och spelad även
utom Ungern.
Heltberg [-bär], Grethe, f. Agerskov, dansk
författarinna (f. 1911), studerade språk vid univ. i
Köpenhamn och utbildade sig till stenograf, var
riksdagsstenograf 1930—40 och är sedan sistn. år
rättsstenograf. Som förf, debuterade H. 1942 med
en saml. sonetter, ”Portræt af en Pige”, där hon
med säker stilkänsla tolkade kvinnosinnets
om-bytlighet. I diktsaml. ”Döden og Foraaret” (1943)
och i versberättelsen ”Den förste Kærlighed”
(s.å.) utvidgade och fördjupade H. sina motiv:
våren och kärleken, det döda barnet. Genom
dikterna lyser liksom i saml. ”Evig Ild” (1944) och
”Testamente” (1945) en varm tro på det godas
makt och kärlekens seger. H:s uppfattning har
emellertid ändrats i ”Kinesisk lak” (1948), där
— 162 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
