Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helvete - Helvetesfallet (Dalarna) - Helvetesfallet (Götaälv) - Helvetesfrö - Helvetesmaskin - Helvetessten - Helvetia (Schweiz) - Helvetia (tyg) - Helveticus - Helvetier - Helvetiska republiken - Helvétius, Claude Adrien - Helvig (svensk drottning) - Helvig (dansk drottning) - von Helvig, 1. Carl Gottfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELVIG
nare ortodoxien, att tron vore ett medel, varigenom
somliga människor kunde rädda sig undan h. och
förvärva salighet, utan inskärpte domens
orygg-lighet över varje människa och hennes hopplösa
fångenskap i det ondas makt, från vilken Kristi
verk befriade. Luther talade om himmel och h.
såsom om levande makter, som ägde reell
betydelse i det närvarande. I nåden har den kristne
redan här på jorden himmelen och i samvetets
medvetande om skuld och Guds dom och vrede h.
Evangeliet innebar, att h., döden och synden,
fattade som reella livsmakter (till sin innebörd nära
nog synonyma), bli berövade sin makt över
människan genom Guds verk i Kristus. Dettas
höjdpunkt kan Luther säga vara Kristi nedfart till
h.; denna innebär emellertid ej för Luther, som
tidigare, Kristi nedstigande till dödsriket, varvid
han befriat de avlidnas andar, utan att Kristus
vid döden på korset gått in under och burit
synden och därmed också hela Guds vrede däröver;
så har Kristus bokstavligen erfarit h:s straff och
brutit dess makt, ty h. innebär Guds vredes dom.
Guds kärleksvilja till gemenskap med människan
banade sig enl. Luther så väg till att förverkliga
gemenskapen. Denna seger över h. fortsättes i
Kristi fortgående verk; genom anden och ordet
betvingar han den enskilda människan och verkar i
henne på nytt seger över dödens och h:s makt,
över all ångest och ondska. R.Br.
3) Konsthist. Om h. i konsten se Djävul.
Helvetesfallet, i Dalarne, se Oreälven.
Helvetesfallet, i Götaälv, se Trollhättefallen.
Helvetesfrö, farm., se Nigella.
Helvetesmaskin, urspr. benämning på fartyg,
utrustade med bomber och sprängämnen, som
bringades kollidera med föremål, befästningsverk
o.d. för att förstöra dessa. Numera menar man
med h. ett med sprängladdning försett
förstörelseverktyg, som genom ett urverk e.d. kan bringas
att explodera vid en viss önskad tidpunkt. Jfr
Tidsbomb.
Helvetessten, silvernitrat, se Silversalter.
Helve’tia, äldre, latiniserad benämning på
Schweiz, efter helvetierna*.
Helve’tia, ett sidentyg i tvåskaftbindning med
inslag av spunnet silkegarn.
HelveTicus, -a, -um, artnamn på djur och växter
från Schweiz (Helvetia).
Helve’tier (lat. Helve’tii), keltisk folkstam, som
enl. Tacitus innehade trakten mellan Schwarzwald
och Rhen. I historien uppträda de helvetiska
tigu-rinerna första gången på cimbrernas sida (107 f.Kr.).
Caesar anger som deras område nuv. schweiziska
högslätten. Härifrån förmådde deras anförare
Orge-torix dem att 60 f.Kr. utvandra till Sydgallien. Av
Caesar hindrade att genomtåga vände de sig till
sequanernas område. Vid Saöne upphann Caesar
dem, slog tigurinerna, som ännu stodo på ö. sidan
av floden, och förföljde de övriga h. ända till
Bi-bracte, där han slog även dem. Resten tvang han
att vända om hem. Omkr. 43 f.Kr. grundades
kolonierna Noviodunum (Nyon) och Augusta
Rauraco-rum (Augst vid Basel). Huvudorter voro
Vindo-nissa (Windisch) och Aventicum (Avenches).
Under kejsartiden romaniserades h:s land. — Litt.:
L. Reinhardt, ”Helvetien unter den Römern”
(1924). NV.
Helve’tiska republiken, schweizisk stat,
proklamerad 22/s 1798. Dess författning, som ombildade
Schweiziska edsförbundet till en helstat, indelad
i prefekturer, var kopierad efter den franska
di-rektorialförfattningen; den upphävdes genom
Me-diationsakten 19/2 1803 (se d.o. och Schweiz,
historia).
Helvétius [älvesjy’s], Claude Adrien, fransk
filosof (1715—7i), vann tidigt förmögenhet som
generalförpaktare, försökte sig som poet,
kastade sig med
brinnande litterär ärelystnad
över filosofien och
slöt sig till
upplysningsfilosofernas krets.
H. utgår från en grovt
sensualistisk
uppfattning av själslivet och
behandlar i La
Roche-foucaulds, La
Bruy-ères och Condillacs
fotspår en mångfald
psykologiska, etiska
och pedagogiska
problem. I själviskheten
och egennyttan ser H.
drivfjädern till alla mänskliga handlingar, liksom
måttstocken vid deras bedömande. Även
medlidande och välgärningar, hjältedater och rättvisa
bottna djupast i det egna välförstådda intresset.
Fåfänga, ”upplyst högfärd”, svaghet för andras
erkännande kan tubba många att vinnlägga sig
om dygd. Till karaktären födas visserligen alla
människor lika men utvecklas olika alltefter skilda
yttre omständigheter och uppfostran, vars
betydelse av H. ofantligt överskattas. I den offentliga
lagstiftningen ser han också det säkraste medlet
att genom ett sinnrikt avvägt system av
bestraffningar och belöningar tvinga el. locka egennyttan
att tjäna allmännyttan och därigenom varaktigt
sammanlänka enskild och allmän välfärd. —
Verket ”De 1’esprit” (1758), vari denna nyttomoral på
ett litterärt ofta glänsande, fast tillika ganska
ytligt och frivolt sätt utvecklas, blev efter
utgivandet omtalat som en av de mest gudlösa skrifter,
som dittills utkommit. Det brändes offentligen
1759, och H. tvangs att för en tid söka en fristad
i utlandet, bl.a. hos Fredrik den store. Postumt
utgavs ”De Thomme” (2 bd, 1773). ”Qiuvres
com-plètes”, utg. av J. F. de Saint-Lambert (3 bd,
1818). — Litt.: W. Arnd, ”Das ethische System
des H.” (1904). N.
Helvig, drottningar.
Sverige. Helvig (d. 1324), dotter till greve
Gerhard I av Holstein, förmäldes 1275 med
konung Magnus Ladulås i Kalmar. Hon måste
under oroligheterna o. 1280 taga sin tillflykt i ett
kloster och kröntes 1281 i Söderköping. H., som
erhållit gården Dåvö i Västmanland i morgongåva,
vistades efter 1290 ofta där.
Danmark. Helvig (d. 1374), dotter till hertig
Erik av Sönderjylland, g.m. Valdemar Atterdag,
som hon tillförde en del av Jylland i hemgift.
Sena uppgifter om att Valdemar låtit inspärra
henne på slottet Söborg i flera år sakna stöd i
äldre, trovärdiga källor.
von Helvig. 1) Carl Gottfrid von H.,
mi
— 165 —
— 166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
