Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Helvig, 1. Carl Gottfrid - von Helvig, 2. Amalia, von Imhoff - Helvolsyra - Helvus - Helxine - -hem - Hem - Hema- (haema-) - Hemagglutinin - Hemagoga, bloddrivande medel - He-man - Hemangiom - Hemangiosarkom - Hemans, Felicia Dorothea - Hemarthros - Hematein - Hematemesis - Hematidros - Hematin - Hematit, järnglans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELVOLSYRA
litär (1765—1844), tog 1781 värvning som menig
vid Göta art.-reg., deltog i fälttåget mot Danmark
och blev fången vid Kvistrum, underlöjtnant vid
reg. 1789, överste och inspektör för art. 1805,
generalmajor och chef för allt art. 1807; avsked
1815; inträdde i preussisk tjänst som generalmajor
1816 samt erhöll generallöjtnants avsked 1826.
H. företog flera studieresor till Danmark och
Tyskland, var adjutant i Krigskollegium 1802 och
led. av artillerikommittén s.å. Han nedlade ett
betydelsefullt arbete som vapenkonstruktör och
uppgjorde 1800 modell till nya 18-pundiga kanoner
för flottan och fästningarna samt 1806 till
infanterigevär m.m. H. adlades 1807. E.Bz.
2) Anna Amalia von H., f. friherrinna
von Imhoff, den föreg:s hustru, tysk
författarinna (1776—1831). H. föddes i Weimar, fick en
vårdad uppfostran och blev vid unga år hovdam.
Goethe och Schiller uppmuntrade hennes vittra
ambition. Hennes originalpoesier sakna dock
varje betydelse. Sin plats i litteraturhistorien har hon
förtjänat som förmedlare mellan tysk och svensk
kultur. 1803 g.m. H.i) följde hon maken till
Sverige, där hon vistades lång tid. Till
uppsala-romantikens salonger förde hon en fläkt från den
stora världen och gjorde intryck på bl.a. Geijer.
Ett tacknämligt bruk av sin litterära talang gjorde
hon genom övers, till tyska av bl.a.
Atterbom-och Geijer-dikter. Mest bekant blev hennes
tolkning av Tegnérs ”Frithiofs saga” (1826). — Litt.:
H. v. Bissing, ”Das Leben der Dichterin A. v. H.”
(1889); F. Vetterlund, ”Från nyromantikens
dagar” (1907); J. Landquist, ”E. G. Geijer” (1924);
Maria Holmström, ”Från Goethes Weimar till
Geijers Uppsala” (1934). A.Bd.
Helvolsyra [-åT-], med., ett antibioticum, som
produceras i kulturer av Aspergill’us fumiga’tus.
H. är också känt under namnet fumigatin, vilka
båda substanser numera betraktas som identiska.
H. är verksamt mot grampositiva
mikroorganismer, avsevärt mindre mot gramnegativa stavar,
men har ej fått någon användning mot
infektioner hos människan.
Helvus, -a, -um (lat., honungsgul), artnamn på
växter helt el. delvis av honungsgul färg.
Helxi’ne, släkte av fam. nässelväxter med arten
H. Soleiro’lii, inhemsk på Sardinien och Korsika
och på gr. av sitt mattformiga, täta växtsätt ofta
använd som marktäckning i växthus. Den odlas
ofta som krukväxt i boningsrum och kallas
hemtrevnad el. husfrid.
-hem, ingår som senare led i många ortnamn,
framför allt i v. Sverige (Gökhem o.d.).
Namnleden har vanl. starkt förändrats, till -m (Säm, fsv.
Sähem, till sä[r], sjö), -em (Alem), -im (Askim),
-ome (Lindome), -um (Bjurum) o.s.v. Första leden
är ofta ett växt- el. djurnamn, sällan personnamn.
Sannolikt har -hem här vanl. den allmännare bet.
område, trakt, men även bet. gård, som möter i de
mycket vanliga norska motsvarigheterna på -heim,
kan föreligga. Namntypen, som också möter i
Danmark (Smörum), England (Birmingham) och på
kontinenten (Rüdesheim), tillhör våra äldsta
bebyggelsenamn och torde gå tillbaka till äldre
järnålder. L.
Hem (av grek, haima, blod), se Blodfärgämnen,
sp. 183.
Hema- (h a e m a-; av grek, haima, gen. hatmatos,
blod), i sms.: som hör till blodet, blod-.
Hemagglutini’n. Liksom man genom att på djur
inspruta bakterier kan framkalla specifika
bakte-rieagglutininer, kan man genom användande av
artfrämmande blod framkalla specifika h., som ha
förmåga att sammanklumpa (agglutinera) de röda
blodkropparna från det djurslag, som använts vid
immuniseringen. Normalt förekomma hos
människan och vissa djur isohemagglutininer*,
vilka äro verksamma mot de röda blodkropparna
från andra individer av samma art. Betr,
människan har man funnit, att man med hjälp av dessa
isohemagglutininer kan indela mänskligheten i
olika blodgrupper*. A.Fl.
Hemagoga [-å’-], bloddrivande medel,
kallades förr de läkemedel, som ansågos befordra
blodavgången vid menstruationen och vid
hemor-roidalblödning.
He-man [hi’-männ’] (eng., till he, hanne, och
man, man), utpräglat manlig karl, vanl. om
sådan av lägre intelligens och präktig fysik.
Hemangiom [-aDgiå’m], med., angiom, som
härstamma från blodkärl. De äro vanligast i huden,
där de bilda s.k. eldmärken*, men förekomma även
annorstädes, bl.a. i hjärnan. De kärl, som bilda
h., kunna ha vanliga kärls byggnad; ofta avvika
de dock härifrån genom en förökning av cellerna
i kärlväggarna el. genom cystösa utvidgningar (se
Cysta). Sådana cystiska el. kavernösa h. äro
vanligast i levern och äro i regel multipla men
förekomma även i andra organ. En särskild form av
h. är det i sht till pannan lokaliserade s.k.
plexi-forma h., där kärlen kunna kännas genom huden
som ett knippe maskformiga bildningar. T.Hn.
Hemangiosarkom [-aqgi- -å’m], med., ondartade
svulster, som utgå från blodkärl el. hemangiom*.
Kärlens väggceller tillväxa obegränsat och ändra
så sitt utseende, att man ofta endast på
kärlrikedomen i h. kan skilja dem från de vanliga sarkomen
(se Kräftsjukdomar). H. kunna uppkomma i de
flesta inre organ, i huden, bensystemet,
hjärnhin-nor m.m. Om behandling se Sarkom. Jfr
Angio-sarkom och Endoteliom.
Hemans [hi’manz], Felicia Dorothea, f.
Browne, engelsk skaldinna (1793—1835), utgav
diktsamk, däribland ”Domestic affections” (1812),
”Welsh melodies” (1822), ”Songs of the affections”
(1830) och ”Hymns for childhood” (1834, i USA
1827). H. var starkt influerad av Coleridge och
Scott; hennes diktning är djupt romantisk och
genomandad av innerlig känsla. Hennes samlade
dikter utkommo 1839 i 7 bd, senaste uppl. 1914;
”Memorials of Mrs. H.” utgåvos av H. F.
Chor-ley (2 bd, 1836). A.Km.
Hemarthros [-å’s], med., ansamling av blod i en
ledhåla. Jfr Hydarthros.
Hematei’n, kem., se Hematoxylin.
Hemate’mesis, med., blodkräkning*.
Hematidros [-å’s], med., blodsvettning*.
Hemati’n (av grek, haima, blod), se
Blodfärgämnen.
Hemati’t, järnglans, miner., järnoxid, Fe2O3,
kristalliserar trigonalt, ofta i ytrika tavelformiga
el. romboedriska kristaller, stålgrå och starkt
me-tallglänsande, stundom anlupna och färgskiftande.
Strecket är brunrött, och h. benämnes därför även
— 167 —
— 168 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
