Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hembiträde - Hembränning - Hembud - Hembygdsforskning - Hembygdsförbund - Hembygdsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMBRÄNNING
givaren skyldig att på begäran utfärda intyg ang.
h:s flit, ordning och arbetsskicklighet. K.
Hembränning, tillverkning av brännvin o.a.
spritdrycker hemma el. privat, är enl. nyare svensk
rusdryckslagstiftning* förbjuden och belagd med
straff, varjämte använda pannor och
brännings-apparater förverkas.
Hembud, eg. erbjuda någon något i hans hem.
I äldre svensk rätt ägde släkten, stundom även
grannar, företrädesrätt att köpa fastighet, som var
till salu (se Bördsrätt). För ändamålet måste
urspr. ägaren uppsöka sin närmaste frände i hans
hem och där erbjuda honom lösa fastigheten till
av annan spekulant bjudet pris. Detta erbjudande
kallades h. Senare skedde erbjudandet offentligt,
å ting el. rådstuga, se Uppbud. Sista resten av
detta h. bortföll 1875. I modern bolagsrätt
förekommer ofta ett annat h. Många aktiebolags
bolagsordningar, särsk. de bolag, som framgått
ur familjeföretag, föreskriva, att aktieägare, som
vill avyttra sin aktie, är skyldig hembjuda den till
förutvarande aktieägare i viss ordning. Vidare
skall upphittaren av vissa fornfynd (se
Fornmin-nesvård) hembjuda dessa åt Staten för inlösen.
Likaså måste arrendator, som uppfört
överlopps-hus el. planterat fruktträd, bärbuskar el.
prydnads-träd, vid arrendets frånträdande hembjuda dessa
åt jordägaren. Jfr Förköpsrätt och Återköpsrätt. K.
Hembygdsforskning, i första hand den
ortshis-toriska forskning, som enskilt el. i samarbete
be-drives av representanter för bygdens eget folk.
Ser man enbart till resultaten, sammanfaller
givetvis med h. även all annan lokalt inriktad
forskning. H. åsyftar ett allsidigt studium av bygden,
omfattande såväl naturförhållanden som
förhistoria, person- och politisk historia samt bygdens
allmänna näringshistoriska och kulturella utveckling.
Den allsidiga h. — tidigast studerades fornminnen
och dialekter — har mera programmatiskt vuxit
fram först under början av 1900-talet i samband
med strävandena för hembygdsundervisningen i
folkskolan och i folkbildningsarbetet, vilka
strävanden i sin tur haft ökad hembygdsvård och
fördjupad hembygdskärlek som mål. — Ett
rikt material för h. finnes i de kulturhistoriska
museerna och i arkiven. Sitt organisatoriska stöd
har h. i hembygdsföreningarna* och
hembygdsförbunden*, och dessa senares årsböcker utgöra för
h. periodiska publikationer, i vilka omfattande
forskningsresultat offentliggöras. Ett stort antal
orts- och bygdemonogr. ha utgivits, författade
både av lekmän och yrkesforskare (löpande
förteckning under rubriken ”Ortshistoria” i ”Sv.
historisk bibliogr.” i ”Historisk tidskr.”). Som ex. på
sockenbeskrivningar kunna nämnas Carl Larsson
i By, ”En dalasockens historia” (2 bd, 1920—39);
”En bok om Brunskog” (1946); ”Lenhovda”
1948). Litteraturuppgifter finnas också i slutet av
de i ”Svensk uppslagsbok” ingående
landskapsar-tiklarna. För vissa landskap föreligga utförliga
bibliogr. — Handledningar i h.: ”Handbok i h.”
(utg. av Centralutskottet för h. i Finland, 1916);
R. Knudsen, ”Haandbog i Hjemstavnsforskning
og Hjemstavnskultur” (1939); J. Nihlén,
”Hem-bygdskunskap” (1939). Sn.
Hembygdsförbund. 1915 tillkom Dalarnes h. som
det första i landet med främsta uppgift att stödja
det lokala hembygdsarbetet. Det kom därigenom
att stå i en viss motsättning till den redan
existerande, mera vetenskapligt exklusiva
fornminnesföreningen, som hade sin medelpunkt i sitt
museum i residensstaden. Samma tendens kunde spåras
även i några av de därnäst bildade h. I slutet av
1920-talet påbörjades dock på riksantikvarie
Sigurd Curmans initiativ ett utomordentligt
betydelsefullt uppordnande av kulturminnesvården i
landet genom tilldelning av lotterimedel för
lönefonder, varigenom möjliggjordes anställandet av
fackutbildade landsantikvarier i de olika länen el.
landskapen. Härigenom blev en sammanslagning
av de olika hembygdsvårdande organisationerna
ett önskvärt framtidsmål. Detta har också i flera
fall skett, därigenom att de äldre
museiföreningarna, de enstaka redan bildade h. och
(under mer el. mindre lösa former) de lokala
hembygdsföreningarna* sammanslutit sig i
gemensamma förbund, i vilkas tjänst landsantikvarier
ha anställts. Fr.o.m. 1945 utgår årl. statsanslag,
av vilket jämte de av lotterimedel bildade
lönefonderna skall utgå 2/s av landsantikvariernas lön,
medan återstoden skall betalas ur den lokala
organisationens egna medel. I några fall äro h.
och landsantikvarien fristående gentemot varandra.
De olika sammanslutningar, som nu under
varierande namn utgöra sitt läns, resp, landskaps
centrala kulturminnesvårdande organ med anställd
tjänsteman äro följ, (om deras historia,
publikationer etc. se vidare under resp, namn): Blekinge
musei- och hembygdsförbund, Dalarnas
fornmin-nes- och hembygdsförbund, Dalslands
fornminnes-och hembygdsförbund, Gotlands fornvänner,
Gästrike-Hälsinge h., Kulturminnesrådet för Göteborgs
och Bohus län, Hallands h., N. Hallands
kulturhistoriska förening, Heimbygda (Jämtland),
Kalmar läns fornminnesförening, Kronobergs läns h.,
N. Smålands fornminnes- och Jönköpings läns
hembygdsförbund, Norrbottens läns
hembygdsförening, Skånes h., Södermanlands h., Upplands
fornminnesförening, Värmlands fornminnes- och
museiförening, Västerbottens läns
hembygdsförening, Västergötlands fornminnesförening, De sju
häradernas kulturhistoriska förening,
Västmanlands fornminnesförening, Kulturhistoriska
föreningen Murberget (i Härnösand), Föreningen
Örebro läns museum och Östergötlands
fornminnes- och museiförening. Dessutom finnas följ, h.,
främst med karaktär av propaganda- och
samar-betsorganisationer: Gotlands h., Medelpads h.,
Värmlands h., Ångermanlands h., Örebro läns h.
och Östergötlands h. — Litt.: S. Erixon & Å.
Campbell, ”Svensk bygd och folkkultur” (4 bd,
1946—48). Sn.
Hembygdsförening. Benämningen h., som kom
i allmänt bruk ett stycke in på 1900-talet,
betecknade ofta i förh. till det äldre namnet
fornminnesförening en sammanslutning med mindre
verksamhetsområde men med vidgat
arbetsprogram. H:s mål är att vårda bygdens egenart i
natur och kultur, att sprida kunskap om bygden
och att tillvarataga dess minnen. Den senare
uppgiften har ofta lett till upprättandet av museer
och hembygdsgårdar (se Hembygdsmuseum). H:s
arbetsområde växlar från flera härader till en
enstaka socken. H:s antal uppgår till o. 700: ett
— 171 —
— 172 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
