Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heminredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMINREDNING
synliga, vanl. dekorerade bjälkar, övergingo under
1500-talet till paneltak med betonad mitt och allt
rikare dekor i snideri el. stuck. Plafondmålningar
blevo vanliga även i nordisk h. Bruket av mattor
var, om än sparsamt, känt i Italien under
senmedeltiden men torde knappast ha kommit till
Norden förrän på 1600-talet. — Bland möblerna
var särsk. den stora praktsängen av väldiga mått
att märka. Sängen stod sedan renässansen med
ena gaveln mot väggen rakt ut i rummet. —
Allmogekulturen gick fortfarande sin egen väg med
stark konservatism i h. och möbleringssystem, ehuru
man snart nog tillägnade sig de historiska
stilarnas yttre former och möbeltyper. Så inkommo
småningom skåpet, dragkistan, byrån,
skrivklaf-fen, uret och insattes i, ja, sammanbyggdes ofta
med det system av väggfasta sängar och bänkar,
som förut fanns. Nordisk allmogekonst alltifrån
renässans har i allm. utmärkt sig för stark
färgglädje, särsk. hos textilierna, men under 1700-talet
och 1800-talets förra hälft voro även möblerna
brokigt målade. Hängkläden och drätter samt
målade bibliska tapeter ersatte de högre ståndens
praktvävnader och ofta jättelika oljemålningar. —
Det enhetliga möblemanget inkom ej i böndernas
h. förrän vid snickerifabrikernas definitiva seger
på 1890-talet. — Inom högreståndsinredningen
infördes på 1700-talet en blondare färgskala och en
lättare möbleringstyp vid sidan av stilens
omvandling till rokoko. Väggdekoren utgjordes nu ofta
i borgerliga hem av listverk kring de fältindelade
väggarna el. av kinesiska el. dem imiterande
tapeter. Snart kommo enklare papperstapeter el.
sådana med tryckta scener el. landskap, som täckte
hela väggen. Möblerna stodo mest i rader kring
väggarna efter gammalt bruk. Bord placerade
permanent framför sofforna såg man aldrig; en hel
del sy-, te-, rit-, spel- och läsbord funnos och
framflyttades vid behov; byrån utträngde alltmer
skåpet. Barockens vurm för massor av småsaker
och petigt arbetade kabinettsskåp o.d. var slut.
Sparsammare förekommande prydnader sattes på
piedestaler el. byråar. Barockens tunga brons- el.
bergkristallkronor utbyttes mot lättare av porslin
el. glas. Sängarna blevo mindre pompösa, hela h.
gladare och graciösare. I England grundlädes
under barock och rokoko en h., som bibehållit
sig ganska oförändrad. T. Chippendale, T.
Shera-ton och R. Adam äro de främsta namnen. I
Amerika fick h. vid samma tid sin prägel genom
kolonialstilen. Även Ludvig-XVI-stilen behöll, ehuru
med helt förändrade dekorativa former, en ljus och
lätt karaktär. Empiren införde en stor nyhet: det
på golvets mitt placerade matbordet samt även
bordet framför soffan och med stolgrupper omkring.
Den höga chiffonjén var en av tidens
älsklings-skapelser. Färgskalan blev tyngre med övergång
från ljusare, målade till mörka, polerade möbler.
Möbeltygerna övergingo från 1700-talets klara el.
blekare, brokiga blomsterstoffer till
metallskim-rande tyger i mättat grönt och blått, högrött och
gult, allt med stel emblem- el. rosettmönstring.
Gardinerna, förr vanl. rakt nedhängande och på
sin höjd med utuddad lambrekäng, började nu
draperas konstrikt över stänger. Tapetserarkonstens
gyllene tid inbröt. T.o.m. väggarna spändes med
ibland veckat tyg (t.ex. Rosendal). En smak för
helstoppade möbler utmärkte senempiren, särsk.
1840-talet, och kulminerade under 1850-talet, som
desutom frångick empirens enhetlighet i
färgskalan och införde en tung brokighet, som huvudsaki.
tog sig uttryck i korsstygnen, förr sparsammare
förekommande blott i kuddar, skärmar o.d.
Massor av tavlor och prydnader brukades. Fönstren
började fyllas med allehanda krukväxter, och
blombordet tilltog i betydelse. Möbeltyperna blevo flera
(etagèrer, puffar, konsoler). På 1860-talet
dämpades färgskalan men förgrovades 1850-talets
nyrokoko. Industrialismen införde nu och under
1870-talet en mängd prydnads- och nyttoföremål i
gjut-metall (gasarmatur o.a. lampor, vaser, ställ,
småbord, ramar); i färgskalan älskade man gråbrunt,
mossgrönt, blodrött och hög- el. mörkblått. Under
1880—90-talen dominerade de historiska
stilmöblemangen, särsk. omtyckt var den tyska renässansen.
För att uppnå en artistisk och pittoresk verkan
infogades en mängd heterogena ting från olika
områden, makartbuketter, exotiska kuriosa o.d.
Under denna tid började från England utgå en
rörelse, som reagerade mot den mekaniska
stilupprepningen, mot industrialismens avigsidor och
den alltmer försvagade känslan för äkthet och
kvalitet inom hantverket (jfr Ruskin, J., och Morris,
W.) och som satte det personliga och materialäkta
i förgrunden. En ny stil, huvudsaki. ledd av
belgaren H. van de Veide, utvecklade sig under
1890-talets slut, ”L’art nouveau” (den nya stilen) el.
”Jugend”, efter den tyska tidskr. av samma namn.
— Parallellt med och i sina strävanden jämförlig
med denna rörelse framträdde i svensk h.
hemslöjden* som en stark faktor. Carl Larssons
heminteriörer kommo att betyda mycket. Som
teoretisk banbrytare i Sverige framträdde främst Ellen
Key. Färgskalan lättade, och de mörka gardinerna
av ylle el. plysch utbyttes mot ljusa hemvävda.
Färgglad kretong började småningom vinna insteg.
Inom möbelkonsten framträdde o. 1900 i den nya
jugendstilens skola banbrytande möbelarkitekter
som Ferd. Boberg, senare Carl Westman och
Ragnar Östberg, och därmed gjorde det personliga i
stil och hantverk åter sitt inträde i svensk h. En
stramare hållning med märkbara tendenser åt
klassicism kännetecknar tiden o. 1920, med Carl
Malmsten i spetsen. Under 1920-talet började
funktio-nalismen sätta sin prägel på h., och denna stil
kom att fullständigt behärska 1930-talet. I början
dominerade glas och stål som material, senare kom
trä mera till användning, och h. fick en mjukare
och lättare, mera traditionsbunden karaktär. —
Litt.: En allmän översikt över konsthantverket,
särsk. dess funktion inom h., är H. Th. Bossert,
”Geschichte des Kunstgewerbes aller Zeiten und
Völker”, 1—6 (1928—35). Samme förf:s ”Farbige
Dekorationen. Beispiele dekorativer
Wandmale-rei vom Altertum bis zur Mitte des 19.
Jahr-hunderts” (1928) behandlar spec. väggens dekor.
— För antiken: Gisela Richter, ”Ancient furniture.
A history of Greek, Etruscan and Roman
furniture” (1926). För medeltiden: E. E.
Viollet-le-duc, ”Dictionnaire raisonné du mobilier
fran-qais de 1’époque carlovingienne å la renaissance”
(6 bd, 1872—75); W. Karlson, ”Studier i Sveriges
medeltida möbelkonst” (1928); G. Näsström,
”Forna dagars Sverige”, 1 (1941). — För nyare tiden:
— 183 —
— 184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
