Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henlein, Konrad - Henley, William Ernest - Henley on Thames - Henleyregattan - Henlopen, Kap - Henna, alhenna, hennaparfym - Hennan - Henne, Jost - Henne, Albert - Henneberg - Henneberg, 1. Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNEBERG
kien. H. blev gymnastiklärare i As samt
arbetade för organiserandet av sportföreningar bland
Tjeckoslovakiens tyskar. Han var vid denna tid
ej nationalsocialist utan snarast en av O. Spann
påverkad stortysk patriot utan politiska insikter
och oviss om sina politiska mål och medel. Men
han hade förbindelser med tyska
nationalsocialistiska ledare, och det var på dessas uppmaning,
som han efter nazisternas makttillträde i
Tyskland i okt. 1933 ställde sig i spetsen för
Sude-tendeutsche Heimatfront, i april 1935 omdanat
till Sudetendeutsche Partei. Hans rörelse
stöddes från början på alla sätt av Tyskland och
blev helt beroende av denna makt. I allm.
framträdde dock H. länge som talesman för en
relativt moderat politik, och hans parti vann stor
anslutning bland sudettyskarna och samlade
redan vid 1935 års riksdagsval 60—70% av deras
röster. Efter den tyska erövringen av Österrike
1938 anslöto sig samtliga sudettyska partier
utom socialdemokraterna till H. I enlighet med
rikstyska anvisningar modererade H. kort efter
marschen mot Wien sin politik för att efter ett
möte med Ribbentrop 29/s ändra kursen i motsatt
riktning. Det program han 24/i framlade i
Karlsbad torde, uppbyggt som det var på element
dels ur den gamla österrikiska författningen och
dels ur den nazistiska, stortyska propagandan,
i verkligheten ha motsvarat hans dåv.
uppfattning, ehuru H. säkerligen var tysksinnad nog
att hellre acceptera Sudetlandets anslutning till
Tyskland. I maj s.å. avlade H. ett besök i
London och framlade bl.a. inför Churchill moderata
tänkesätt. Under den kort därefter utbrytande
majkrisen, under förhandlingarna med Runciman,
samt i septemberkrisens slutskede, då H. slutl.
flydde till Tyskland, var han en docka i Hitlers
händer, ett redskap,
som utan egna
initiativ fullgjorde
mottagna order. H:s
ställföreträdare, den
radikale
nationalsocialisten K. Frank, torde
ha betytt mer för
utvecklingen än H., och
medan den förre
efter München-beslutet
blev Gauleiter i
Su-detlandet och därefter
steg till hög makt
i protektoratet
Böh-men-Mähren, blev H.
V10 tysk rikskommissarie i Sudetlandet, från 4/ö
1939 med titel ”riksståthållare” över Sudetengau,
och kvarstod på denna post intill 2:a
världskrigets slut. Sedan han över Reichenbergs radio
$/s 1945 manat sudettyskarna till lugn —
förmodligen den siste nazistkoryféen, som talade i
radio —, häktades han inom kort av amerikanska
soldater men tog sig av daga i fängelset. B.
Henley [hen’li], William Ernest, engelsk
diktare och journalist (1849—1903), jämte Kipling
den engelska imperialismens litteräre tolk. H:s
diktning utmärkes av kraftfull realism och metriskt
mästerskap. Bland hans diktsamlingar märkas ”A
book of verses” (1880), ”The song of the sword”
(1892 ) och ”For England’s sake” (1900). — Litt.:
L. C. Cornford, ”W. E. H.” (1913).
Henley on Thames [hen’li ånn temz’], stad i
Oxfordshire, England, vid Thames nedanför
Rea-ding; sedan 1839 medelpunkt för stora
roddtäv-lingar (Henleyregattan*); 7,024 inv. (1938).
Henleyregattan [hen’li-], internationella
rodd-tävlingar, som avhållas i juni på Thames vid
Henley on Thames. H., som f.g. (i mindre skala) ägde
rum 1839, omfattar f.n. 8 tävlingar för utriggade
åttor, fyror och tvåor samt för singelculls. Banan,
som är rak, har en längd av något över 2,100 m. H.
anses vara världens förnämsta roddtävling, och
åren före 2:a världskriget ökades den utländska
konkurrensen (bl.a. från Schweiz och USA).
Henlopen, Kap H. [henlau’pan], eng. Cape H.,
udde vid inloppet till Delaware Bay, USA.
Henna, a 1 h e n n a (arab, hinna), en 3—4 m
hög buske, Lawso’nia inePmis (L. alba), vars vita,
välluktande blommor användas till essenser och olja,
hennaparfym, medan dess blad, torkade och
pulvriserade samt utrörda med ljumt vatten till
en tjock gröt, i Nordafrika och Främre Orienten
samt även i Västerlandet sedan gammalt brukats
som kosmetiskt färgmedel. Sålunda färgar man
med h. naglar, händernas insidor och fotsulor
gulröda, i Persien även hår och skägg. Färgningen
förnyas var I4:e dag. O.
Hennan. 1) Sjö (dalsjö) i Ramsjö och Ljusdals
socknar, n. Hälsingland; 207 m ö.h.; tills, med H:s
fortsättning mot n., V ä s t e r s j ö n vid Ramsjö
kyrka, 25 km2. H. avrinner genom Leån till
Ljusnan.
2) Samhälle i Ljusdals* kommun i Hälsingland.
Henne, J o s t, bildhuggare (d. 1644), verksam
i Stockholm, där han utfört portalen på drottning
Kristinas lusthus i Lantmäteribacken, nuv.
Lant-mäteristyrelsens hus (1642—44). H. har vidare
gjort en gravvård över Magnus Brahe i Västerås
domkyrka (1637—44).
Henne, Albert Leon, belgisk-amerikansk
kemist (f. 1901), fil. dr i Bryssel 1926. H. är
mest bekant för sina för industriellt bruk
utarbetade synteser av organiska fluorider
(freonämnen), vilka fått stor användning, spec. inom
kyltekniken. H. är sedan 1931 forskningschef vid
Midgley Foundation, anslutet till Ohio State
Univ., där han dessutom är prof, i kemi.
Henn’eberg [-bärk], fordom tyskt grevskap vid
nedre Werra i n. Franken, uppkallat efter den
äldsta grevesläktens stamborg. 1583 utdog
grevedynastien och H. tillföll olika arvtagare, som
be-höllo grevskapet odelat till 1660, då det skiftades.
En del införlivades med thüringska småstater, en
del tillföll senare Preussen.
Henneberg. 1) Karl Vilhelm Albert Richard
H., tysk-svensk tonsättare och dirigent (1853—
1925), född i Berlin. Utbildad till pianist kom H. på
1870-talet till Skandinavien på en turné med Conr
Behrens. 1873—75 dirigent i Bergen blev han 1878
kapellmästare vid Mindre teatern i Stockholm och
1879 vid Nya teatern. Från 1885 var han verksam
vid Kungl. teatern, 1894—1907 som
hovkapellmästare. Efter 1912 verkade han i Malmö som
musiklärare och dirigent samt ledde Malmö
symfoniorkester 1912—15 och Malmö orkesterförening 1916
— 217 —
— 218 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
