Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henneberg, 1. Richard - Henneberg, 2. Albert - Henneberg, Wilhelm Julius - Henneberg, Rudolf - Hennebique, François - Hennegau - Hennequin, 1. Alfred - Hennequin, 2. Maurice - Henner, Jean Jacques - Hennerberg, Carl - Hennes lilla majestät - Hennes majestäts opposition - Hennig, Anders - Hennig, Otto - von Hennigs, Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNEBERG
—21. Han dirigerade
även Sydsvenska
fil-harmoniska föreningens konserter 1914—20.
H. har komponerat
operan ”Drottningens
vallfart”, musik till
skådespel, balettmusik,
kammarmusik, körer,
pianostycken, sånger
m.m. Han inlade stora
förtjänster om
införandet av R. Wagners
verk på den svenska
operascenen. A.D.
2) Carl Albert Theodor H., den föreg:s son,
tonsättare (f. 27/s 1901), studerade komposition,
piano och dirigering vid Musikkonservatoriet i
Stockholm, fortsatte studierna i Wien och Paris.
H. har komponerat 5 operor (av vilka ”Inka”
och ”Det jäser i Småland” spelats i Tyskland),
6 symfonier (därav en kammarsymfoni), 1
stråkserenad, den fyrsatsiga tondikten ”1
brytningstider”, den symfoniska dikten
”Valborgsmässo-natt”, kantaten ”Det ljusa landet”, körverket
”Vår”, en rad konserter med piano, violoncell,
trumpet, flöjt och basun som soloinstrument, 2
stråkkvartetter, sånger m.m. H:s stil är närmast
nationalromantisk och utnyttjar gärna harmoniskt
raffinerade färger och en rik orkesterskrud. H.
är sekr. i Föreningen Svenska tonsättare. P.L.
Henn’eberg [-bärk], Johann Wilhelm
Julius, tysk kemist (1825—90), 1857 föreståndare
för lantbruksförsöksstationen i Weende, 1874
flyttad till Göttingen; 1865 dessutom e.o. och 1873 ord.
prof, vid univ. i Göttingen. H. utförde
epokgörande undersökningar på utfodringslärans
område med Pettenkofers respirationsapparat. Sina
forskningsresultat publicerade han huvudsaki. i
tidskr. I bokform utkommo ”Beiträge zur
Be-gründung einer rationellen Fütterung der
Wieder-käuer” (1860—72). H.Fqt.
Henn’eberg [-bärk], Rudolf, tysk målare
(1826—1876), valde gärna upprört romantiska
motiv för sina målningar (”Den vilde jägaren”,
”Jakten efter lyckan”). I stora väggmålningar med
vaxfärger har han skildrat scener ur fransk-tyska
kriget.
Hennebique [änbikk’], F r a n q o i s, fransk
byggnadstekniker (1842—1921), upphovsman till ett
efter honom benämnt, under 1890-talet ledande
system för den armerade betongens användning
till pelare och bjälklag i husbyggnader, bl.a. på
sådant sätt, att nämnda delar fingo bilda statiskt
obestämda, monolitiska konstruktioner.
Henn’egau [-Su], tyska namnet på prov. Hainaut i
Belgien.
Hennequin [änkäD’]. 1) Alfred Néoclès H.,
belgisk-fransk lustspelsförfattare (1842—87), var
tidigare järnvägsingenjör i Belgien men slog sig
1875 ned i Paris. Hans lustspel och vådeviller
utmärkas av en kvickhet, som överskyler deras
frivolitet. Mest berömda äro ”Niniche” (1878, i
Stockholm 1879) och ”Lili” (1882, i Stockholm s.å.).
2) Charles Maurice H., den föreg:s son,
lustspelsförfattare (1863—1926), har jämte G.
Duval, P. Bilhaud och P. Véber samt ensam skrivit
en rad välbyggda, oftast skabrösa, farser med lätt
och lustig dialog, de flesta med framgång
uppförda också i Sverige, varibland ”Le coup de fouet”
(1901; ”Sendraget”, s.å.), ”Les dragées d’Hercule”
(1904, jämte P. Bilhaud; ”Herkulespillerna”, 1907)
och ”Les honneurs de la guerre” (1913; ”Krigsära”,
1916).
Henner [änä’r], Jean Jacques, fransk
målare (1829—1905), elev av M. M. Drolling och
Picot, studerade i Italien de venetianska
högrenässansmästarna och tog särsk. intryck av
Cor-reggios ljusdunkel. H:s måleriska små tavlor
variera kvinnliga akter i stämningslandskap. Bekant
även som damporträttör blev H. en av sin tids
mest framgångsrika konstnärer. Han är rikt
representerad i Palais des beaux-arts, Paris;
Nationalmuseum, Stockholm, äger en ”Najad”. — Litt.:
L. Loviot, ”J. J. H. et son æuvre” (1912). K.E.S.
Hennerberg, Carl Fredrik, bibliotekarie,
organist (1871—1932), folkskollärarexamen 1893,
organist-, kyrkosångar- och musiklärarexamen 1901,
bedrev studier i kontrapunkt för J. Dente och E.
Ellberg, var lärare vid Stockholms folkskolor
1903—08 och vid konservatoriet 1904—28 (i
ele-mentarsång, harmonilära och pianospel), blev
1908 Musikaliska akad:s bibliotekarie och 1909
därjämte organist i Hovförsaml. H., som var en av
våra främsta orgelkännare, gjorde värdefulla
undersökningar rörande svenska medeltidsorglar och
utgav bl.a. ”Orgelns byggnad och vård” (1912, 2
uppl. 1928) och ”K. hovmusikus Anders
Wes-ström” (i ”Sv. tidskr. för musikforskning”, 1928
—29). G.Jn.
Hennes lilla majestät, lustspel av Karl Gerhard.
Hennes majestäts opposition, se His majesty’s
opposition.
Hennig, Anders Henning, geolog, skolman
(1864—1918), 1892 fil. dr och doc. i geologi i Lund
(1907 även i hydrografi), 1905 lektor vid
Katedralskolan i Lund, 1911 prof:s titel, 1913 läroverksråd.
H. behandlade såväl petrografiska, geologiska och
paleontologiska ämnen (särsk. rörande Skånes
kritsystem samt fossila mossdjur) som
hydrografiska frågor. Han bearbetade och publicerade av
S. Hedin 1906—08 i s. Tibet hopbragta
bergarts-samlingar.
Hennig, Otto, norsk målare (1871—1920),
målade gärna berglandskap av lyrisk-romantisk
stämning men med stiliserad linjeföring. Hans form
blev med tiden alltmer utpräglat monumental, på
samma gång som hans bekantskap med
impressionismen förde honom till en självständigare upp
fattning av luft- och ljusproblem.
von Hennigs, Karl Gösta Albert, målare
(1866—1941), studerade vid Konstnärsförbundets
skola 1891—93 och blev senare medl. av förbundet.
I motsättning till dess romantik målade H.
scener ur det samtida stockholmslivet, gatu- och
torgbilder i ett brett impressionistiskt maner. Hans
speciella motiv blev emellertid cirkusarenor och
varietélokaler i gräll belysning, där han ville fånga
de karakteristiska rörelserna hos skolryttarinnor
och akrobater. Hans inställning till motivet
erinrade om Degas, Seurat och Toulouse-Lautrec. I
den svenska konsten var H. en föregångare till
1909 års modernistiska genombrott. Han var
1928-—32 tf. prof vid Konsthögsk. Representerad
— 219 —
— 220 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
