Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Hennigs, Gösta - Henning, Ernst - Henning, Claes - Henning, Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING
G. von Hennigs: Den gamle gycklaren, omkr. 1912.
Waldemarsudde.
i Nationalmuseum och Thielska galleriet,
Stockholm, Göteborgs konstmuseum samt i Statens
Museum for kunst, Köpenhamn. A.
Henning, Ernst Johan, botanist,
jordbruks-forskare (1857—1929), fil. dr 1889, assistent vid
Lantbruksakad:s bot. avd. 1894, lektor i botanik,
zoologi och trädgårdsskötsel vid Ultuna
lant-bruksinst. 1898, prof, vid Centralanstalten för
för-söksväsendet på jordbruksområdet och
föreståndare för dess lantbruksbotaniska avd. 1914—23. H.
utgav tills, med J. Eriksson det stora arbetet ”Die
Getreideroste” (1896) och offentliggjorde ett
flertal undersökningar över rostsvamparna o.a. särsk.
för lantbruksväxterna viktiga sjukdomsalstrande
svampar, vidare över hattsvampar, sädesväxternas
biologi, ägnade sig åt forstliga och agronomiskt
växtfysionomiska studier m.m. Genom sina
läroböcker i botanik och zoologi främjade han den
högre lantbruksundervisningen. G.
Henning (eg. Andersson), Claes Henning,
opera- och operettsångare, tenor (1859—1941).
H. hade 1884—86 engagemang vid Luttemanska
kvartetten, som företog konsertresor Europa
runt. Efter sångstudier för O. Lejdström
debuterade han på Kungl. teatern 1887 som Max i
”Friskytten”. H. var 1888—89 anställd hos W.
Rydberg, 1890—91 och 1895—96 vid Svenska
teatern i Helsingfors, 1891—93 hos Aug. Lindberg
vid Stora teatern i Göteborg, 1893—95 hos A.
Ranft, 1896—99 hos Hj. Selander och 1899—
1904 vid Ranfts operettscener i Stockholm och
Göteborg. Utrustad med en kraftfull, bärig
stämma visade sig H. även sceniskt vuxen vitt
skilda uppgifter. Bland hans roller kunna
nämnas Fernando i ”Leonora”, Faust (Gounod),
Lo-renzo i ”Fra Diavolo”, Dickson i ”Vita frun”,
Conrad i ”Hans Heiling”, Don Juliano i ”Svarta
dominon”, Zephoris i ”Konung för en dag”,
To-nio i ”Regementets dotter” och Orfeus i ”Orfeus
i underjorden”. A.L.
Henning, Gerhard, svensk-dansk skulptör
(f. 27/s 1880), numera räknad bland Skandinaviens
främsta plastiker. Redan 1882 flyttade föräldrarna
med H. från Stockholm till Köpenhamn, där han
tidigt mottog intryck från Thorvaldsens
Museum och fick någon utbildning på Teknisk Skole.
16 år gammal reste H. (efter föräldrarna) till
Göteborg och träffade där på en teckningskurs
Arosenius, som blev hans vän och inspiratör.
Samman med denne målade han kring sekelskiftet
dels på Valand för Wilhelmson, dels på
Konstnärsförbundets skola i Stockholm; då Richard
Bergh underkände hans färgtalang, började han
på egen hand modellera och utförde på Thielska
konstnärshemmet i Neglinge 1900 en rad erotiska
smågrupper. Återvänd till Göteborg sysslade H.
sporadiskt med skulptur, men i avsaknad av
grundläggande utbildning på detta område kände
han sig osäker, även under en studieresa till
Italien och Paris 1903—04, och gled ett par år
över till en produktion av dekorativt tunna
målningar och i sht tecknade sagoserier med ibland
Arosenius-aktiga motiv, stiliserade under
påverkan av engelska illustratörer, ss. den dekadent
elegante Beardsley. Först hösten 1906, efter
utebliven publikframgång, vände sig H. huvudsaki.
till skulpturen. Hans stilintresse länkades nu in
på fransk 1700-talskonst med dess pikanta, sirliga
kvinnoskildring och lätta kineseri. Den första av
H:s små rokokoprinsessor, som överfördes i
porslin av Den kgl. Porcelainsfabrik i Köpenhamn,
var den nakna, sittande, efter en gracil modell
studerade s.k. ”Nikkedukken”, urspr. utförd 1907
i Göteborg som polykrom statyett. H. anställdes
som porslinsskulptör vid fabriken (1909—14 och
1920—25) och slog sig definitivt ned i
Köpenhamn, där han efter erhållande av danskt
medborgarskap blev medl. av Den frie Udstilling
1931.
Blott ett fåtal av H:s graciösa, ofta även
preciösa porslinsskulpturer med underglasyrmålning
under första anställningsperioden voro helt nya
kompositioner, från början tänkta för porslin.
Bland dessa märktes ”Prinsessen på ærten”,
utförd som bonbonjär i rik färgornering, tre
erotiska ”Eventyr”-grupper med ungdomliga figurer
på knä, bäst avvägda i den sista, där flickan lyser
i osmyckad nakenhet mot ynglingens färgrikt
orientaliska dräkt, samt den okolorerade gruppen
”Amor og Psyche” (1914), där båda figurerna äro
nakna och det plastiska intresset helt tagit
ledningen. H:s porslinsarbeten fingo en vidsträckt
popularitet, men själv var konstnären sällan nöjd
med slutresultatet efter bränningen, och den spec.
på kvinnokroppens rytmik inriktade formkraft,
som grodde hos honom, sprängde snart denna
konstindustriella, smånätta och litterärt betonade
genres gränser. Modellteckningar och plastiska
skisser av annan art tillkommo i stigande antal
på ateljén, och 1914 skapade H. sin stramt
formade, berömda bronsstatyett ”Liggende pige”
med en latent energi i viloställningen, som i hög
grad fängslade Kai Nielsen och gav denne upp-
— 221 —
— 222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
