Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henningsen, 1. Frants - Henningsen, 2. Erik - Henningsen, 3. Thorkild - Henningsen, 1. Agnes - Henningsen, 2. Poul - Henningsson, Hilma - Henoch, Eduard - Henok, Henoks bok - Hénot, Georges - Henoteism - Henotikon - Henreid, Paul - Henri - Henri, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNINGSEN
genremåleri men målade även porträtt och
landskap.
2) Erik Ludvig H., den föreg:s bror,
målare (1855—1930), valde helst genreartade motiv
ur det köpenhamnska småfolkets liv. Även hans
större arbeten, ss. ”Schröder talar på Askov”
(Fre-deriksborgs slott), ha genremässiga drag. H. är
representerad i Nationalmuseum, Stockholm.
3) T h o r k i 1 d Gustav H., son till H.i), arkitekt
(1884—1931), har utfört en för hela Norden
banbrytande gärning på bostadsbyggandets område
genom att lyckas införa radhustypen trots ett visst
motstånd hos allmänheten. Han har byggt
Bak-kehusene i Köpenhamn 1921 (tills, med I.
Bent-sen), Köpenhamns första moderna
radhusanläggning, samt därefter en mängd dylika inom och
utom huvudstaden.
Henningsen. 1) Agnes Kathinka Mailing
K o c h H., f. Andersen, dansk författarinna (f.
1868). H. växte upp som dotter till en
herr-gårdsarrendator på Fyn, blev beaktad i de
litterära kretsarna i den danska huvudstaden under
1890-talet genom säkert gjorda noveller och sin
spirituella och livfulla personlighet. Hon
debuterade 1899 med berättelsen ”Glansbilledet”, gav
s.å. ut romanen ”Strömmen” och slog igenom
med romanen ”Polens Dötre” (1901). Hon hade
lärt av Herman Bangs impressionistiska
berättarteknik, hennes huvudtema var erotiken, främst
den kvinnliga. Hon satte icke problem under
debatt utan återgav upplevelser, hon såg
kärlekens fysiska grund men dröjde icke vid det
fysiologiska, hon var psykolog med sinne för
det irrationella i tillvaron; det är betecknande,
att hon översatt Colette. Det uppstod strid
kring hennes författarskap, som har sin
tyngdpunkt i hennes romaner, ”De Spedalske” (1903),
”Lykken” (1905), ”Den elskede Eva” (1911),
”Den store Kærlighed” (1917; sv. övers. 1919),
”Den Guderne elsker” (1921), ”Barnets Magt”
(1923), ”Den fuldendte Kvinde” (1925), trilogien
”Kærlighedens Aarstider” (1927), ”Det rige
Ef-teraar” (1928) och ”Den sidste Aften” (1930)
samt ”Le kun” (1935) och ”Det rigtige
Men-neske” (1938). H. har vidare skrivit
skådespelen ”Den Uovervindelige” (1904), ”Elskerinden”
(1906), ”Ungdommens Fyrste” (1909), ”Hævnen”
(1912), ”Den rige Fugl” (1916) och ”Troense”
(1922). Kulturhistoriskt värde ha hennes
öppenhjärtiga självbiografiska skrifter, ”Let Gang paa
Jorden” (1941), ”Letsindighedens Gave” (1943),
”Byen erobret” (1945) och ”Kærlighedssynder”
(1947). — G. 1) 1887 m. sedermera konsul, cand.
mag. Mads Henningsen; 2) 1919 m. kommunedir.
Simon Koch. E.
2) Poul H., den föreg:s son, arkitekt och
kulturkritiker (f. 1894), har som utg., red. och
kvick och slagkraftig skribent i tidskr. ”Kritisk
Revy” (1926—29) samt i dagspressen verkat för
den moderna, socialt inriktade arkitekturen och
har introducerat Le Corbusiers teorier i Danmark.
H. har dessutom utfört bostadshus och fabriker
samt konstruerat elektrisk armatur, spec. den efter
honom benämnda P-H-lampan. H. har, vanl. tills,
med andra förf., skrivit en rad kvicka, livligt
uppmärksammade revyer, bl.a. revyer för
Riddersa-len 1931 (tills, med O. Geisted) och 1933. Tills.
med Geisted moderniserade H. 1931 Aristofanes’
”Lysistrate” och tills, med Geisted och Svend
Johannsen Offenbachs ”Sköna Helena”. N.GS./E.
Henningsson, Hilma Christina, talpedagog (f.
6/4 1878), utexaminerad från Högre
lärarinneseminariet 1900, där hon 1908—43 undervisade i
talteknik och välläsning. H. undervisade i
diktion vid Musikkonservatoriet 1918—45 och vid
Operaskolan 1925—27 samt har lett ett flertal av
Skolöverstyrelsen anordnade kurser i talteknik,
bl.a. för lärarkandidater. H. är initiativtagare till
Svenska sällskapet för röst- och talvård, vars
styrelse hon tillhör, samt har utom en mängd
artiklar bl.a. utg. ”Välläsningens konst” (1915, 6
uppl. 1945), ”Rösten och talet” (1923, 4 uppl.
1947) samt tills, med O. Gjerdman ”Svensk
uttals- och välläsningslära” (1933). E.Bng.
Henoch [he’nå/], E d u a r d, tysk läkare (1829
—1910), 1872—1910 prof, i pediatrik vid Berlins
univ. och föreståndare för Charitésjukhusets
barnklinik, som tack vare H. erhöll världsrykte. H.
var framstående deskriptiv kliniker, och hans
”Vorlesungen über Kinderkrankheiten” (1881; flera
senare uppl.) på grundval av uteslutande egna
iakttagelser ha för många generationer äldre
barnläkare utgjort en förnämlig handledning.
Henok, Henoks bok, se Hanok, resp. Hanoks
bok.
Hénot [enå’], Georges, författare under
pseud. Georges Ohnet*.
Henoteism’ (till grek. henot’es, enhet), en i
religionshistorien numera sällan brukad beteckning för
en religionsform, där t.ex. hos ett naturfolk bland
flera erkända gudar en utvaldes och dyrkades som
huvudgud. Den vedisk-indiska religionen har även
kallats h. (Max Müller). H. har ibland ansetts
vara förstadium till monoteismen, och de
modernaste religionshistoriska teorierna om den s.k.
ur-monoteismen bland naturfolken komma h. nära.
Jfr Monolatri och Polyteism.
Henot’ikon (till grek, henofes, enhet,
”enhetsfor-mel”), ett av den östromerske kejsaren Zeno 482
utfärdat edikt i syfte att bilägga de monofysitiska
striderna (se Monofysiter). H. blev anledning till
den första öppna brytningen mellan patriarkerna
i Konstantinopel och Rom. H. upphävdes 519.
Henreid, Paul, österrikisk-amerikansk
skådespelare (f. 1908). H. utbildade sig först till
konstnär, övergick till teatern och var bl.a.
verksam hos Reinhardt i Wien, senare även i London,
kom 1940 till USA och är numera amerikansk
medborgare. Sin filmdebut hade H. gjort i Wien,
men hans egentliga filmkarriär har ägt rum i
Hollywood med filmer som ”Casablanca”,
”Under nya stjärnor”, ”1 vår tid”, ”1 skuggan av
katedralen”, ”Till främmande hamn”,
”Konspiratörer”, ”Hollywood Canteen”, ”Under blodröda
segel”, ”Den vita lögnen” och ”Hängivelse”.
Hans bästa roll hittills är Robert Schumann i
”Du är mitt allt”. B.Hgn.
Henri [aflri’], franska namnformen för Henrik.
Henri, Robert, amerikansk målare (1865—
1929), bildade 1908 konstnärsgruppen The Eight,
som opponerade mot verklighetsfrämmande och
idealistiskt akademiskt måleri och till motiv tog
den samtida amerikanska omgivningens händelser.
H. skildrade dessa med en frisk penselföring, som
— 227 —
— 228 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
