Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henri, Robert - de Henri Bourillon, Pierre - Henrichenburg - Henrichsen, Johan Georg - Henrichsen, Erik - Henricia - Henricus Caroli - Henricus Dacus el. de Dacia - Henri-deux-fajans, -stil - Henriette - 1. Henriette Marie (drottning av England) - 2. Henriette Anne (engelsk kungadotter) - Henrietteön - Henrik (namn) - Henrik (Finlands nationalhelgon) - 1. Henrik I (hertig av Bayern) - 2. Henrik II (hertig av Bayern)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK
han lärt genom museistudier av Velåzquez, Hals
och Manet.
de Henri Bourillon [da aori’ borijå!)’], Pierre,
förf, under pseud. P. Hamp*.
Hen’richenburg [-xanbork], ort i Westfalen vid
Ems-floden, invid förbindelsekanalen mellan
Dortmund—Ems- och Rhen—Herne-kanalerna. H. är
mest bekant för det i Dortmund—Emskanalen
anordnade fartygslyftverket (se bild vid Lyftverk),
vilket övervinner 14 m av den totala
höjdskillnaden (70 m) i kanalen. Lyftverket byggdes 1895
—99 för att spara slussvatten; det kan transportera
fartyg om 67 m längd, 8,2 m bredd och 3,9 m
totalhöjd. En vanlig sluss, användbar för något
större fartyg, byggdes 1906 parallellt med
lyftverket; slussen befordrar dock i genomsnitt endast
c:a 10% av trafikvolymen. A.Lg.
Henrichsen, Johan Georg, kopparstickare
och emaljmålare (1707—79), började som
kopparstickare men gjorde sig särsk. ett namn som
skicklig emaljmålare. Bland H:s verk märkas
figurscener, ss. ”Venus och Adonis” (Konstakad.) och
”Amorette och Leopard” (Nationalmuseum),
landskap och porträtt, huvudsaki. efter Lundberg
(flera i Nationalmuseum).
Henrichsen, Erik, dansk politiker (1865—
1917), overretssagförer 1892, tillhörde genom sin
kusin Peter Nansen kretsen kring ”Politiken” men
orienterade sig med tiden åt Venstre. Trots
begåvning och stora politiska intressen lyckades H.
ej bli invald i Folketinget, men han fick betydelse
som politisk-historisk skriftställare genom arbeten
om Hörup och Chr. Berg samt särsk. ”Mændene
fra 48” (1911) och ”Mændene fra
Forfatningskam-pen” (2 bd, 1913—14). Hans arbeten äro välskrivna
och byggda på ingående källstudier men äro föga
kritiska, personer och händelser äro ibland starkt
feltecknade. A.O.
Henrfcia, zool., släkte av klassen sjöstjärnor*.
Henri’cus Ca’roli, ärkebiskop, se Henrik
Karlsson.
Henri’cus Dacus el. de D a c i a, läkare, se
Henrik Harpestreng.
Henri-deux-fajans, -stil [ai)ri’-dö’-], se Henrik
II:s stil.
Henriette [at)r jätt’], franskt kvinnonamn, till
mansnamnet Henri (jfr Henrik).
Henriette [a^rjätt’]. 1) Henriette Marie,
drottning av England (1609—69), var dotter till
Henrik IV av Frankrike och förmäldes 1625 med
Karl I av England. Äktenskapet blev lyckligt, och
H:s inflytande var
även i politiska ting
ganska stort. Då hon
var en ivrig katolik,
bidrog detta att öka
puritanernas
misstroende mot Karls
kyrkopolitik. Under
inbördeskriget avreste H.
1642 till kontinenten
för att skaffa hjälp i
folk och pengar och
återvände 1643 med en
betydande
penningsumma. Redan 1644
begav hon sig dock till Frankrike, där hon
stannade ända till restaurationen och även sedan tidvis
vistades. Med Karl I hade H. 6 barn, däribland
Karl II, Jakob II och H.2). — Litt.: I. A. Taylor,
”The life of Queen H. M.” (2 bd, 1905). P.S.
2) Henriette Anne, den föreg:s dotter
(1644—70), vid 17 års ålder förmäld med hertig
Filip av Orléans, Ludvig XIV:s bror. ”Henriette
d’Angleterre” el. ”Madame”, som hon kallades,
deltog flitigt i det franska hovlivet, och hennes
namn återfinnes ofta i miljöskildringarna därifrån.
Sin enda nämnvärda politiska insats gjorde H.,
när hon förmedlade de underhandlingar mellan
Ludvig XIV och sin bror Karl II av England,
vilka slutade med det ryktbara och för den sistn.
komprometterande fördraget i Dover 1670. Hon
avled s.å., enl. skvallerkrönikan på gr. av
förgiftning. — Litt.: C. Saint André, ”H. d’Angleterre
et la cour de Louis XIV” (1933). JrR.
Henrietteön [-ett’-], en av De Longöarna*
utanför Sibirien.
Henrik, urspr. tyskt mansnamn (ty. Heinrich,
Ity. H inrik), till heim, hem, värld, och rik. Samma
namn är holl. Hendrik, eng. Henry, Harry, fra.
Henri, ital. Enrico, spa. Enrique, port. Henrique m.fl.
Urspr. tyska kortformer äro Hinke, Hintze, Heinz.
Henrik, Finlands nationalhelgon (d. 1156). H.
säges ha varit av engelsk härkomst och utnämnts
till biskop i Uppsala 1152. Han drog jämte Erik
den helige ut på korståg till Finland, och då Erik
återvände, stannade H. kvar för att fortsätta
omvändelseverket. Efter ett år fann han enl. legenden
sin död på Kjulo sjö (i socknen med samma namn)
genom en omvänd hedning Lalli, som han för
mandråp belagt med kyrkligt straff. Denna tradition
anses på sina håll bekräftad, då det ådagalagts, att
en holme i nämnda sjö varit en vallfartsort och att
där funnits ett kapell. H. blev Finlands
skyddshelgon och hölls i stor ära, ehuru han aldrig torde
ha blivit kanoniserad, över martyrens grav i
Nou-sis restes ett tempel, där hans ben förvarades, tills
de o. 1300 överfördes till den åt honom helgade
domkyrkan i Abo, varifrån de 1720 på tsar Peters
befallning bortfördes av ryssarna. I Nousis
uppställdes sedan ett epitafium, prytt med
mässingsplåtar, i vilka graverades en bild av helgonet själv
och scener ur hans liv. Särskilda fester firades
till hans ära ej blott i Finland utan i hela
Skandinavien, och hans dödsdag, 19/i, och dagen för
överförandet av relikerna till Äbo, 18/e, räknades bland
kyrkans största högtider. — Litt.: Legenden bl.a.
i ”Legender från Sveriges medeltid” (1917); J.
Rinne, ”Pyhä H.” (1932). A.S.
Henrik, furstar.
Bayern. 1) Henrik (ty. Heinrich} I, hertig (d.
965), son till konung Henrik I av Tyskland,
gjorde 939 uppror mot sin broder, konung Otto I,
försonades med honom 941 och gjordes av honom
948 till hertig av Bayern. H. inblandade sig
härifrån i den italienska politiken och förberedde
därmed Otto I:s italienska fälttåg.
2) H e n r i k II, den föreg:s son, hertig (951
—995)> blev 965 faderns efterträdare, sökte vid
Otto H:s tronbestigning 973 själv vinna
kungakronan men besegrades och berövades sitt län samt
fängslades. Vid Otto H:s död 988 frigiven
lycka
— 229 —
— 230 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
