Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Henrik II (hertig av Bayern) - 3. Henrik III (hertig av Bayern) - 4. Henrik IV (hertig av Bayern) - 5. Henrik V (hertig av Bayern) - 6. Henrik VI (hertig av Bayern) - 7. Henrik den stolte (hertig av Bayern) - 8. Henrik Lejonet (hertig av Bayern) - Henrik Julius (hertig av Braunschweig-Wolfenbüttel) - Henrik (bysantinsk kejsare) - 1. Henrik Skadelår (dansk prins) - 2. Henrik (hertig av Sönderjylland) - 1. Henrik I Beauclerc (konung av England) - 2. Henrik II (konung av England) - 3. Henrik III (konung av England)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK
des han bemäktiga sig Otto III:s person, gjorde
anspråk på att få styra riket som dennes
förmyndare och lät 984 hylla sig som konung. 985
försonades han med kejsarinnorna Adelheid och
Theophano och återfick därvid Bayern.
3) Henrik III (d. 989), son till en tidigare
hertig av Bayern, erhöll efter hertig Henrik II:s
fall 976 detta land i förläning av Otto II och
behöll det till 985.
4) Henrik IV (d. 1024), hertig 995—1004,
se nedan Tyska riket 2).
5) Henrik V (d. 1024), den föreg:s svåger,
förlänades av honom 1004 med Bayern.
6) Henrik VI (d. 1056), hertig 1027—42, se
nedan Tyska riket 3).
7) Henrik den stolte (d. 1139), hertig
1126—1138, se nedan Sachsen 1).
8) H e n r i k Lejonet (d. 1195), hertig 1154
-—1180, se nedan Sachsen 2).
Braunschweig-Wolfenbüttel. Henrik (ty.
Heinrich) Julius, hertig, författare (1564—1613). En
typisk renässansfurste grundade H. i Wolfenbüttel
den första stående tyska teatern och skrev,
påverkad av de engelska vandrarkomedianternas
repertoar, för denna 11 skådespel, såväl komedier som
tragedier (utg. av J. Tittmann i ”Schauspiele aus
dem 16. Jahrhundert”, 2 bd, 1868).
Bysantinska riket. Henrik, latinsk kejsare
(d. 1216), efterträdde 1206 sin broder Balduin. H.
lyckades för en tid tillkämpa det efter olyckliga
principer bildade latinska kejsardömet en viss
inre och yttre stadga. Han slog bulgarernas
konung Boris; Teodoros Laskaris, som bildat det
grekiska kejsardömet Nicaea, tvang han 1212 till
fred. De frankiska furstarna i Hellas och på
Peloponnesos trädde i vasallförhållande till H.
Danmark. 1) Henrik Skadelår (Skatelar),
prins (d. 1134), son till Sven Estridssons son
Sven, skall enl. traditionen ha spelat uppviglarens
roll vid Magnus Nilssons mord på Knut Lavard.
H. deltog senare på Magnus’ sida i slaget vid
Fotevik och stupade. Genom sitt giftermål med
Inge d.ä:s beryktade sondotter Ingrid* hade H.
förbindelser med Sverige, och hans son Magnus
Henriksson var svensk tronkrävare och konung.
2) Henrik, hertig av Sönderjylland (d. 1375),
son till hertig Valdemar V av Sönderjylland, som
han 1364 efterträdde. Av hans ärvda land var s.
Slesvig pantsatt till grevarna av Holstein, och
Langeland innehades av Valdemar Atterdag. H.
förde en vacklande politik men råkade slutl. helt
under Valdemars inflytande, då han sökte stöd
mot Holstein. Med H. utslocknade konung
Abels ätt.
England. 1) Henrik (eng. Henry) I
Beau-c 1 e r c, konung (1068—1135), yngste son till
Vilhelm Erövraren, blev vid delningen av faderns
monarki mellan de äldre bröderna Robert av
Normandie och Vilhelm Rufus av England
lott-lös men lyckades vid den sistn:s död 1100
bemäktiga sig Englands tron, då Robert just var
på korståg. Vid sin återkomst sökte denne vinna
även England, där ett uppror utbröt mot H., men
denne hade framgång i striden och lyckades 1106
vinna också Normandie. H. försonade sig med
kyrkan, som leddes av Anselm av Canterbury,
och slöt med denna i investiturstriden en
överens
kommelse 1107, som
säkrade kronans makt
över
biskopsutnäm-ningarna. I åtskilliga
avseenden gjorde H.
genomgripande
reformer i riksstyrelsen;
särsk.
domstolsväsendet förbättrades. H.
var g.m. Edit av
Skottland; deras dotter
Matilda, g.m. Gottfrid
Plantagenet av Anjou,
var utkorad till H:s
efterträdare, men stor-
männen valde i stället Vilhelm Erövrarens
dotterson Stefan av Blois till konung. Efter dennes död
kommo H:s ättlingar med H. II åter på tronen. B.
2) H e n r i k II, konung (1133—89), son till
Gottfrid Plantagenet av Anjou och den föreg:s
dotter Matilda, deltog som ung i faderns kamp
mot Stefan av Blois om Englands krona och
erkändes 1153 som Stefans arvinge och engelsk
tronföljare. 1150 erhöll han Normandie, 1151
ärvde han efter fadern Anjou, Maine och
Tou-raine och förvärvade 1152 genom giftermål med
Eleonora av Akvitanien länen Poitou, Guyenne
och Gascogne. Då han 1154 besteg Englands
tron, var han Västeuropas mäktigaste furste.
Trots sin franska härstamning och sina stora
besittningar i Frankrike ägnade sig H. främst
åt sitt engelska rikes förkovran och
konsolidering. Han sökte systematiskt frigöra sig från
beroendet av storvasallerna och organiserade i
detta syfte dels en stående här, dels ett allmänt
lantvärn. Han kunde så vinna stora framgångar
mot Skottland samt i Irland och Wales, vilka
blevo engelska intressesfärer. Han förmådde
också hävda sig i kampen mot den franska kronan.
Domstolsväsendet ägnade H. särskild omsorg
och kom därvid i
konflikt med kyrkan, då
han önskade
inskränka den andliga
doms-rätten. 1166
utfärdade han i detta syfte [-Clarendon-konstitutio-nerna,-]
{+Clarendon-konstitutio-
nerna,+} men kyrkans
rätt försvarades av
H:s förre kansler
Thomas Becket, då
ärkebiskop av
Canterbury. Under striden
mördades denne 1170
av några av H:s män,
och konungen måste
återkalla Clarendon-konstitutionerna och under
uppseendeväckande former göra bot. Kort
därefter stördes landets lugn genom ett uppror av
H:s söner Henrik, Rikard och Gottfrid 1173,
vilka fingo stöd av Ludvig VII av Frankrike.
Det första upproret lyckades H. bemästra, men
de inre striderna inom kungafamiljen fortsatte i
olika kombinationer ända till H:s död 1189, då
även hans älsklingsson Johan utan land gjort
gemensam sak med bröderna. B.
3) Henrik III, konung (1207—72), son till
— 231 —
— 232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
