Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hensen, Viktor - Henslowe, Philip - Henson, William Samuel - Henson, Herbert - Hentorp - Hentsch, Richard - Hentsjakister - Henzekokare - Henån - Heodes - Heortologi - Heparin - Hepar sulfuris - Hepatica - Hepaticae - Hepatisation - Hepatit - Hepatogen - Hepatoptos - Hepburn, ätt - Hepburn, Sir John - Hepburn, Katharine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEPBURN
ka miljöfaktorer. För att befordra detta studium
tog han 1870 initiativet till grundandet av en
kommission för de tyska havens undersökning. Inom
denna kommission utfördes genom H. den första
havsfiskeristatistiken i Tyskland redan på
1870-talet. H. utarbetade vidare metoder för ett
kvantitativt studium av de frivattensorganismer, som
han först (1887) betecknade som plankton. H.
är därför också planktonforskningens grundläggare
och har i dènna egenskap utövat ett mycket stort
inflytande icke endast på den biologiska
havsforsk-ningen utan också — metodiskt — på limnologiens
område. H. ledde den första stora marina
plank-tonexp. 1889. E.N.
Henslowe [hen’zlåu], Philip, engelsk
teaterledare (d. 1616). Till yrket eg. färgare kom H. att
intressera sig för teateraffärer, byggde 1592 The
Rose och 1599 The Fortune och drev dessa jämte
ett par andra londonteatrar, The Hope
(Beargar-den) och Newington Butts, tills, med sin måg,
skådespelaren Edward Alleyn. Den i Dulwich
Colleget bibi. 1790 funna ”H:s diary” (senast utg.
av W. W. Greg, 2 bd, 1904—08) är märklig som
källskrift för kännedomen om shakespearetidens
londonteatrar. G.Kg.
Henson [hensn], William Samuel,
engelsk konstruktör (1842) av ångdrivna föregångare
till det moderna flygplanet (monoplanet), se
Flygning, sp. 1063.
Henson [hensn], Herbert Hensley, engelsk
teolog (1863—1947), biskop av Herford 1918—20,
av Durham 1920. H. var en av den religiösa
liberalismens ledare i England och uppträdde vid
olika tillfällen mot de katoliserande riktningarna.
Han utgav flera skrifter i engelsk kyrkohistoria
och höll 1920 Olaus-Petri-föreläsningar i Uppsala
(”Anglicanism”, 1921).
Hentorp, förort till Skövde, se Våmb.
Hentsch, Friedrich Heinrich Richard, tysk
militär (1869—1918), officer vid inf. 1890, överste
1916. Vid krigsutbrottet 1914 var H. avd.-chef i
högsta krigsledningen och sändes under
Marne-slaget som v. Moltkes befullmäktigade ombud 8/g
till de på tyskarnas h. flygel stående i:a—3:e
arméerna för att utforska läget och vidtaga därav
betingade åtgärder. V9 på morgonen fattade chefen
för 2:a armén i samråd med H. beslutet om
återtåg, och H. gav senare på dagen order om återtåg
även för i:a armén, varigenom slagets utgång
avgjordes. I sept. 1915 blev H. överkvartermästare
vid 9:e armén och i mars 1917 generalstabschef
vid militärförvaltningen i Rumänien. E.Bz.
Hentsjakis’ter, se Armenien, sp. 346.
Henzekokare [-tsa-], tryckbehållare, vanl.
tratt-formigt avslutad nedtill, avsedd för behandling
av potatis, majs e.d. med ånga under tryck (2
å 4 atö). Efter behandlingen i h. blåses den
delvis sönderkokade massan ut genom en
bottenventil, varvid den genom ångutvecklingen
ytterligare sönderdelas, så att den blir av lämplig
beskaffenhet för beredning av mäsk.
Henån, badort i Röra* sn, Bohuslän.
Heo’des, se Guldvingefjärilar.
Heortologi’ (till grek, heorte’, fest, och log’os,
lära), läran om de kyrkliga festerna, vanl. en del
av liturgiken.
Hepari’n (av grek, hepar, lever), ett i
orga
nismen förekommande ämne, som motverkar
blodets levring. Den amerikanske fysiologen
W. H. Howell påvisade 1916 ämnet i levern.
Det framställdes i ren form f.g. av E. Jorpes,
och först härigenom blev det möjligt att
använda h. inom klinisk medicin, där det kommit
till användning dels för att hålla blodet flytande
vid blodtransfusioner, dels och framför allt för
att motverka benägenheten för blodproppsbildning
i därför ägnade fall. H. torde i kroppen bildas av
de s.k. Ehrlichska Mast-cellerna, vilka förekomma
framför allt i kärlväggarna inom vissa
kärlprovinser, olika för olika djur. — Jfr Dikumarin. A-U.
Hepar sulTuris, med., se Svavellever.
Hepat’ica (av grek, hepar, lever), artnamn på
blåsippa, Anemo’ne Hepatica (Ebepatica triVoba),
syftande på formen på bladen och färgen på
bladundersidan. Se Sippsläktet.
Hepat’icae, bot., se Levermossor.
Hepatisatio’n (av grek, hepar, lever), en vid
lunginflammation uppträdande förhårdnad av
lungorna, som gör, att de erhålla en om levern
påminnande konsistens. Under lunginflammationens
första stadium fyllas lungblåsorna av exsudat, i
vilket snart en fibrinutfällning inträder. Genom
denna och genom riklig tillströmning av de stora
vita blodkropparna ökas konsistensen av de
angripna partierna: det s.k. röda
hepatisations-stadiet uppkommer. Den röda färgen beror på att
utfyllningen av lungblåsorna ännu ej nått sådan
grad, att den först uppträdande blodöverfyllnaden
(se Inflammation) pressats undan. Detta sker
snart, och det hepatiserade lungområdet får en grå
färgton: det grå hepatisationsstadiet. Efter någon
dag börjar exsudatet sönderfalla, varvid rikliga
fettdroppar utfällas (se Fettinfiltration 2); ju
rikligare sönderfallet blir, desto mer övergår färgen
i gult: det gula hepatisationsstadiet. Slutl.
omvandlas exsudatet i en gräddlik, flytande massa,
som upphostas el. resorberas, varefter
lungvävnaden återgår till sitt normala tillstånd. T.Hn.
Hepati’t, se Leversjukdomar.
Hepatogen [-je’n] (till grek, hepar, lever, och
gen os, uppkomst), härrörande från förändringar i
levern (om sjukdomssymtom). — Hepatogen
i c t e r u s, se Gulsot.
Hepatoptos [-å’s], med., se Enteroptos.
Hepburn [hebb’an], skotsk adlig ätt. En medl.
av släkten blev 1488 Earl of Bothwell. Om James
H., 4:e earl of B., Maria Stuarts gemål, se
Bothwell.
Sir John H., skotsk krigare (o. 1598—1636),
en av trettioåriga krigets mera bemärkta
lyckosol-dater. Ehuru varm katolik gick H. 1623 i svensk
tjänst, blev 1625 överste, deltog i slaget vid
Brei-tenfeld 1631, övergick 1632 i fransk tjänst och
kämpade 1633—36 i Elsass och Lothringen. H.
stupade vid belägringen av Zabern.
Hepburn [hebb’an], Katharine, amerikansk
skådespelerska (f. 1909). H. gjorde en snabb
scenkarriär i New York, kom 1932 till filmen och
slog följ, år igenom i ”Morning glory”, för
vilken hon fick ”Oscar”-priset. Under en följd av år
var hon en av den amerikanska filmens mest
populära krafter i filmer som ”Unga kvinnor”,
”Vildmarkens dotter”, ”Du är min hela värld”,
”Sjudande blod”, ”Vid nitton år”, ”Maria Stuart”
SU 13.
9 — Red. avsl.22/s 49.
— 257 —
— 258 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
