Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hepburn, Katharine - Hepiolidae, Hepiolus - Hepplewihte, George - Heptameter - Heptan - Heptanchus - Heptandikarbonsyra - Heptandria - Heptarkien - Heptod - Heptos - Hera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEPIOLIDAE
(titelrollen), ”En kvinna gör uppror”, ”Den
muntra maskeraden”, ”Förbjuden ingång”, ”Ingen fara
på taket” och ”En friare i societén”. 1938
återvände hon till New York, där hon bl.a. spelade
titelrollen i ”Jan Eyre” på scenen. 1940 gjorde
hon en uppmärksammad come back i ”En skön
historia”, en filmatisering av en komedi, i vilken
hon året förut firat stora triumfer i New York
och på turné genom USA. Bland hennes senare
filmer må nämnas ”Årets kvinna”, ”Den heliga
lågan”, ”Draksådd”, ”Dolda känslor” och ”Du
är mitt allt” (om Robert Schumann, där hon
spelade dennes hustru Clara Schumann). H:s
pikanta skönhet och friska, en smula nervöst sensibla
spel har gjort henne till en av de mest
uppmärksammade personligheterna i amerikansk film. B.Hgn.
Hepiofidae, Hepi’olus, se Rotfjärilar.
Hepplewhite [hepp^lpåit], George, engelsk
möbeltecknare och snickare (d. 1786). Hans firma
utgav 1788 ”The cabinet maker’s and upholsterer’s
guide” (ny uppl. 1789, 1794, nytr. 1897). Man
betecknar med H:s namn en fas i den engelska
möbelkonstens utveckling, som efterträdde
Chippen-dales och kännetecknas av en lättare och
elegantare formgivning, influerad av strömningar från
fransk Ludvig XVLs stil. Han fullföljde dock
engelska traditioner. I länder, där engelskt
inflytande gjort sig gällande, framför allt i
nordsjö-staterna, ha H:s möbler efterbildats. E.F.F.
Hepta’meter (till grek, hepta’, sju, och metron,
mått, versfot), sjufotad vers, sällsynt i
litteraturen. C. J. L. Almqvist har i ”Om svenska rim”
visat intresse för detta versmått, på vilket han
där skrivit ett mindre stycke, där det heter:
”Årstider ega vi fyra som förr; men hvarföre ha vi
ej åtta?”
Hepta’n, kem., se Kolväten.
Heptan’chus [-k-], släkte av fam. kamtandade
hajar*.
Heptandikarbonsyra, kem., se Pimelinsyra.
Heptan’dria, 7:e klassen i Linnés sexualsystem*.
Heptarki’en (till grek, hepta’, sju, och -archei’a,
styrelse), angelsaxiska h., benämnes den
tid, då det fanns sju av varandra oavhängiga
angelsaxiska kungariken i England: Northumberland,
Mercia, East Anglia, Essex, Kent, Sussex och
Wessex. Dessa rikens inbördes strider
övervun-nos, då en av kungarna erkändes som överherre
av de andra med titeln bretzvalda. I slutet av 700-
Stolar i Hepplewhites stil.
Hera och Zeus. Metop från Selinus, omkr. 470 f.Kr.
talet intog Offa av Mercia denna ställning, från
829 vann Wessex genom Egbert en hegemoni,
som gradvis utvecklats till de övriga rikenas
direkta införlivning i Wessex. B.
Heptod [-å’d], se Elektronrör, sp. 447.
Heptos [-å’s] (till grek, hepta’, sju, och den i
kemien till betecknande av kolhydrater nyttjade
leden -os), kem., se Kolhydrat.
Hera (romarnas Jun o*), grek, myt., den
olympiska gudavärldens drottning, dotter till Kronos
och Rheia, maka och syster till Zeus, med vilken
hon har sönerna Ares och Hefaistos samt dottern
Hebe. Om H:s väsen ha de mest skilda hypoteser
uppställts, utan att någon vunnit allmänt bifall.
Ursprunglig djurgestalt antydes möjl. av det
ho-meriska binamnet boo’pis (”den kohövdade”),
varmed (dock utan faktisk grund) vissa kogestaltade
idoler från det förhistoriska Mykene
sammanställts. Kon spelar också en framträdande roll i
argiviska, till H. anknutna myter och är jämte
påfågeln hennes heliga djur. Sådan H. framträder
i kult och myt, är hon främst Zeus’ lagliga
gemål, himladrottningen, och sin förnämsta
betydelse för sina dyrkare har hon som
äktenskaps-gudinna (GamelFa, Telei’a, Zygi’a), den gudomliga
urbilden för en maka och husmor (i vars kult
”det heliga bröllopet”, hieros’ gam’os, är en
urgammal rit med paralleller i modern folktro),
strängt beivrande varje brott mot den
äktenskapliga troheten, därjämte beskyddande kvinnans
könsliv, varmed H:s förbindelse med månen torde
sammanhänga. Självmedveten, härsklysten och
stolt står hon ej alltid på god fot med sin höge
make, som hon t.o.m. vågar trotsa och överlista,
varjämte hon med oblidkelig svartsjuka förföljer
hans bigemåler (se lo, Leto, Semele) och
illegitima avkomlingar (t.ex. Herakles), sannolikt en
avspegling av förhållanden vid furstehov under
mykensk tid. Från denna tid antages H. stamma.
— 259 —
— 260 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
