Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hera - Heraclea - Heracleum - Heraclides från Pontos - Heraclius - Heraeus, Wilhelm - Heraion - Heraklea - Herakleides från Pontos - Herakleion - Herakleion, Megalokastron, Kandia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERAKLEION
Hennes berömdaste tempel, Heraion* i Argolis,
ligger på samma plats som tidigare en mykensk
fursteborg, och i Tiryns synes ett äldre mykenskt
furstepalats ha ombyggts till ett H.-tempel. H:s
kulter och myter äro framför allt knutna till
Argolis, den mykenska kulturens huvudprovins i
Grekland; som detta landskaps nationalgudinna
hatar hon också trojanerna. Bland hennes
kultplatser utanför Peloponnesos må nämnas
Olympia och Samos. — H:s bild i konsten präglas av
den mogna kvinnans skönhet, parad med
majestätiskt allvar. Som attribut bär hon diademet
el. en hög huvudbonad (kaVathos). Den ryktbara
kultbilden i det argiviska Heraion, ett verk i
guld och elfenben av Polykleitos, är hittills ej
känd genom någon kopia. Berömda huvuden äro
H. Farnese (polykletisk stilkaraktär) och H.
Lu-dovisi från tidig romersk kejsartid (praxitelisk
stil). Bland bevarade helfigurer är H. Barberini
i Vatikanen den yppersta. F.ö. må nämnas en
ståtlig arkaisk metop från ett tempel i Selinus,
visande H. med tillbakaslagen slöja inför sin
brudgum, samt en polykrom vasbild i strängskön
stil på en dryckesskål i München. H.Sj.
Heraclea, städer, se Heraklea.
Heracle’um, släkte av fam. flockblommiga
växter med o. 60 arter inom n. tempererade bältet
samt särsk. från Medelhavsområdet till Indien och
Ceylon. De äro högväxta, 2- el. fleråriga örter med
parbladigt delade, bredflikiga blad och stora,
dubbla flockar med vanl. vita el. gulaktiga blommor
och platta delfrukter, vilkas oljekanaler framträda
som mörka linjer. I Sverige förekommer i art,
H. SphondyVium, björnfloka, björnlok a,
vanlig på torra ängar och vägkanter till
Västerbotten i n. Den kan nå över 2 m i höjd, har
sträva, bredflikiga blad och gulgröna (subsp.
si-bi’ricuwi) el. vita (subsp. austra’le) blommor. Som
prydnadsväxter odlas H. Mante ga22ia’num och
H. villo’sum, båda kallade j ä 11 e f 1 o k a,
jätte-1 o k a, från Kaukasus. Den senare är en 2- el.
3-årig, intill 2 m hög ört med starkt uppblåst
bladskaft och äggrunda—elliptiska, i kanterna el.
över hela ytan borstigt taggiga frukter. W.
Heracli’des från Pontos, matematiker,
astronom, se Herakleides.
Hera’clius, kejsare, se Herakleios.
Heraeus [-re’-], Wilhelm Karl, tysk kemist
(1827—1904), grundare av den tyska platinaindust-
Heraeleum villosum.
rien. Den av H. 1851 grundlagda firman i Hanau
har sedan övertagits av sönerna och omfattar
numera bl.a. även tillverkning av kvartsglas och
kvartslampor för ultraviolett ljus (”högsol”).
Heraion [-ai’-], gudinnan Heras centralhelgedom
i Argolis, Grekland, n.ö. om Argos, s.ö. om
My-kene. Det gamla Heratemplet brann ned 423 f.Kr.
men återuppbyggdes och smyckades med
skulpturer av Polykleitos*. H. låg på tre terrasser över
varandra. Amerikanska utgrävningar ha på den
översta blottat de kyklopiska grundmurarna av
den äldsta helgedomen och på de nedre den
yng-res. I helgedomens närhet ha andra amerikanska
grävningar frambragt en omfattande nekropol med
gravar ända från neolitisk tid. — Litt.: Ch.
Wald-stein, ”The Argive Heræum” (2 bd, 1902—05). N.V.
Herakle’a (grek. Hera’kleia, lat. Heracle’a,
”He-rakles’ stad”), vanligt namn på grekiska städer. De
viktigaste äro:
1) H. Pon’tica vid Svarta havets s. strand, nuv.
Eregli*, grundat o. 550 f.Kr. av megariska
kolonister, undgick den persiska erövringen, styrdes senare
av tyrannen Klearchos (364—352), erövrades 197
av Prusias i Bithynien och blev slutl. romerskt.
H. var en betydande sjö- och handelsstad med
stora hamnanläggningar, livlig industri m.m.
2) H. i Lucanien, nuv. Policoro, grundat 433
f.Kr. av tarentinerna, säte för de syditaliska
grekernas förbundsförsamling, erövrat av Alexander I
av Epirus 330, berömt genom Pyrrhus’ seger 280
över romarna, 89 romerskt municipium.
Utgrävningar ha gett talrika fynd av inskrifter och mynt.
Herakleides [-éi’-] (lat. Heracli’des) från
Pontos, grekisk matematiker och astronom (f. o. 388
f.Kr.), kom o. 364 till Aten, där han genom
Speu-sippos infördes i Platons akademi. H. utgav flera
skrifter, vilka alla gått förlorade så när som på
sparsamma fragment. Till H:s namn knyta sig
tvenne viktiga astronomiska upptäckter: att
jorden roterar kring sin axel och att planeterna Venus
och Merkurius kretsa kring solen (och ej som då
allmänt antogs jämte övriga planeter kring
jorden). Huruvida H. jämväl funnit, att övriga (s.k.
övre) planeter röra sig kring solen som centrum,
är icke med bestämdhet bevisat, snarare torde
denna upptäckt böra tillskrivas Apollonios från
Perge. Detta sålunda antagna världssystem med
jorden som centrum och planeterna kretsande kring
solen som medelpunkt kallas vanl. det tychonska
efter Tycho Brahe, som uppställde ett liknande,
dock med den skillnaden, att Tycho förnekade
jordens rotation och i stället tilläde
fixstjärnesfä-ren med alla planeterna (inkl, solen och månen)
ett dagligt omlopp på 24 tim. W.N.
Herakleion [-éi’-], grek. Hera’kleion, se
Hercula-neum.
Herakleion [irak’liån], Megalokastron,
K a n d i a, Kretas största och viktigaste stad,
belägen ung. mitt på öns nordkust; 33,404 inv. (1938).
Trots dåliga hamnmöjligheter har H. livligare
trafik och handel än Kanéa, som är Kretas
politiska huvudstad. H. grundades på 800-talet av
saracener och kallades Kandak, var venetianernas
huvudstad på Kreta och försvarades 1648—69
med ringa styrkor mot turkarnas angrepp men
måste till slut trots Ludvig XIV:s understöd
kapitulera. H. har fått utstå flera svåra eldsvådor
— 261 —
— 262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
