Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herat - Hérault - Hérault de Séchelles, Jean - Herba - Herbaceus - Herbarium - Herbart, Johann Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÉRAULT
kestan till Indien här korsa varandra. H. är
sedan gammalt berömt för sin tillverkning av
mattor, vilken nådde sin högsta blomstring i början
av löoo-talet. Även guld- och silversmide. H.
torde ha sitt ursprung i det av Alexander den store
i det iranska landskapet Areia grundade
Alexan-dreia (Alexan’dreia Arei’onj. En betydande stad
i hellenistisk och sasanidisk tid erövrades H. 652
av araberna och fortfor att spela en roll, tills det
erövrades av Djingis kans son, Tuli (1220). H.
tillhörde därefter den under mongoliskt övervälde
stående Kurt-dynastien, tills denna förintades av
Timur (1383). Timurs avkomlingar gjorde H. till
sin residensstad, och därmed inleddes en
glansperiod i H:s historia, som nådde sitt slut genom
Schaibanis (1507) och kort därefter den persiske
schahen Ismails erövring av staden (1510). H.
lydde därefter under Persien, tills
Durrani-dyna-stiens maktutveckling började mot mitten av
1700-talet; H. blev dynastiens sista tillhåll, där
mördades den siste av dess medl., Kamran, 1842,
varpå H. omedelbart erövrades av Persien. Det
återerövrades av Dost Muhammed 1863 och har
sedan dess tillhört Afghanistan. C.F.
Hérault [erå’], departement i s. Frankrike,
vid Medelhavet; 6,224 km2; 461,100 inv. (1946).
Längs kusten en rad strandsjöar (störst är Étang
de Than); inlandet är till största delen fruktbara
slätter; i n.v. utlöpare från Cevennerna. Av H:s
areal är inemot hälften uppodlad. Vin intar
främsta platsen av dess jordbruksprodukter, och H.
är det främsta av Frankrikes vinproducerande dep.
Därjämte odlas oliver, kastanj och mullbär.
Silkesmaskodlingen är allmän. Stenkol, bauxit och
marmor brytas; salt utvinnes ur strandsjöarna.
Textilindustri. Huvudstad Montpellier. Å.Er.
Hérault de Séchelles [erå’ da sejäll’], Marie
Jean, fransk revolutionspolitiker (1759—94),
anställd vid Paris’ parlament, invaldes 1789 i
nationalförsamlingen, där han slöt sig till vänstern,
1792 i konventet. I dess arbete spelade H. —
elegant talare och skribent — särsk. en roll vid
utformandet av 1793 års författning. Det var han,
som under loppet av några dagar utarbetade det
projekt, som i huvudsak antogs. 1793 medl. av
välfärdsutskottet slöt sig H. till Danton, delade
dennes öde och avrättades. B.
Herba (lat., ört), benämning på som droger
använda ovanjordiska örtartade växtdelar
(stjälkar med blad och blommor) i torkad form, t.ex.
h. absin’thii, malört, h. caPdui benedidti,
kard-benedikt, h. lobeAiae, lobeliaört, h. m.eliss’ae,
citron-meliss, h. polyg’alae, jungfrulin, h. pulmona’riae,
lungört, h. thymi serpylVi, backtimjan, h. thymi
vulga’ris, timjan.
Herba’ceus, -a, -um (lat., av herba, ört), vanligt
artnamn på örtartade växter.
Herba’rium (av senlat. herba’rium, bok om
växter, av herba, ört), samling av pressade växter, förr
även kallad hortus siccus el. herbarium vivum, till
skillnad från herba’rius el. h., varmed man
betecknade en samling växtavbildningar. I ett h. äro
växt-exemplaren i regel uppfästa på pappersark, i äldre
samlingar genom fastklistrande av deras ena sida,
numera vanl. med smala pappersremsor. Konsten
att medelst pressning konservera växter härrör från
Luca Ghini. Nordens äldsta h. (från 1610) förvaras
på Botaniska museet i Lund. Jfr Botaniska
samlingar och Exsickatverk. G.
Herbart, Johann Friedrich, tysk filosof
och pedagog (1776—1841), född i Oldenburg.
Sin första filosofiska undervisning erhöll han på
grundval av Christian Wolffs system, varav
också spår förmärkas i H:s metafysiska
lärobyggnad, fullständigast framställd i ”Allgemeine
Metaphysik” (2 bd, 1828—29). Som
kunskaps-teoretiker har H. otvivelaktigt tagit det
djupaste intrycket av Kant, vars forna lärostol
han som ord. prof, kom att intaga i
Königs-berg 1809. Här
verkade han till 1833, då
han blev prof, i
Göttingen, där han avled.
I likhet med Kant
betraktar H. den för
våra sinnen givna
världen som en företeelse
el. ett fenomen av
tingen, sådana de äro i
och för sig. Men
medan Kant fattade
”tingen i sig” som
otillgängliga för vår kunskap,
anser H., att vi
kunna känna dem som
en mångfald av sinsemellan helt oberoende, i och
för sig relationslösa verkligheter, av H. betecknade
realia. Relationer existera enl. H. ej mellan realia
som sådana utan äro blott tillfälliga betraktelsesätt
(”zufällige Ansichten”) i och för vårt medvetande.
Varje reale har en egenartad egenskap och är
absolut odelbart liksom Demokrits atomer och
Leibniz’ monader. I själva verket torde Leibniz’
monadlära ha starkt påverkat H., även om han ej i
likhet med Leibniz fattar sina realia som andliga
verkligheter i och för sig. Under vissa
förhållanden kunna de dock äga psykisk kvalitet, såsom
fallet är med det reale, som utgör vår själ. Varje
livsyttring hos denna består i en akt av självhävdelse
gentemot de störande inverkningar, som kroppens
och närmast hjärnans realia utöva på densamma.
— H:s psykologiska huvudarbete är ”Psychologie
als Wissenschaft” (2 bd, 1824—25). Enl. den
ståndpunkt, som här och i andra psykologiska verk av
H. utvecklas, äro föreställningarna de psykiska
ele-mentarfunktionerna, och såväl vårt känsloliv som
vårt viljeliv återföras av H. till
föreställningspro-cesser. Vad man inom psykologien betecknar som
själsförmögenheter, är för H. intet annat än ord,
under vilka man sammanfattat företeelserna. I de
gamla själsförmögenheternas ställe vill H. sätta
en psykisk ”statik och mekanik”, där de särskilda
själsyttringarna te sig som vissa rörelselägen hos
psykiska smådelar så att säga, näml,
föreställningarna. Föreställningarnas mekaniska samspel kan
i vissa fall leda till ett fullständigt
hämningsför-hållande dem emellan, så att de helt och hållet
nedsjunka under medvetenhetens tröskel (”Schwelle
des Bewusstseins”). Men i detta bundna el.
latenta tillstånd kunna de likt elastiska fjädrar åter
stiga över tröskeln, då de hämmande faktorerna
giva efter. — Då en ny varseblivning möter vårt
själsliv, framkallar den en reaktion i dess komplex
av föreställningar el., som H. säger, föreställ-
— 271 —
— 272 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
