Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hergin (Håkanson), Hans - Herholdt, Johan Daniel - Hériat, Philippe - Heribert-Nilsson, Nils - Herimannus Contractus - Hering, Ewald - Heringsdorf - Heri Rud - Héristal - Herje- - Herjolfsnæs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERHOLDT
öppna dig” (1944). Journalisttiden har givit
honom stoff till romanen ”Vinden vill jag jaga”
(1946), en välskriven berättelse om en ung
journalists upplevelser som platsredaktör i en småstad
för en socialdemokratisk tidn. Av H:s övriga
arbeten kunna nämnas romanerna ”Tack — det
reder sig” (1935), ”Henne fick jag aldrig möta”
(1940) och ”När natten är slut” (1943) samt
novellsaml. ”Glissando” (1947). H:s styrka som
förf, är framför allt hans omsorgsfulla och
övertygande karaktärsteckning samt hans
osentimentala, med psykologisk skarpblick och gripande
inlevelse utförda kärleksskildringar. N.Pg.
Herholdt, Johan Daniel, dansk arkitekt
(1818—1902), elev av Hetsch och Bindesböll,
verksam huvudsaki. i Köpenhamn. H. var den
nationella tegelarkitekturens återupplivare i Danmark
och fick tack vare sin sunda syn på
arkitekturproblemen stor betydelse för den moderna danska
byggnadskonsten genom sina elever, bl.a. Storck
och Nyrop. Huvudarbeten: univ.-bibl.,
nationalbanken m.fl.
Hériat [erja’], Raymond Payelle (Philip pe),
fransk författare (f. 1898). H. är född i en
äm-betsmannafamilj i Nohant, gick i skola i Paris,
var soldat i i:a världskriget 1916—18, hade sedan
anställning i ett filmbolag som regissör och
skådespelare och framträdde också på scenen. H.
debuterade 1931 med romanen ”L’innocent”, där
han med delikatess behandlade ett incestmotiv.
Homosexuella böjelser dröjde han vid i ”La main
tendue” (1933), vars huvudperson är en lärare,
och ”L’araignée du matin” (s.å.), som handlar om
två ynglingars vänskap. ”La foire au garqons”
(1934) ger bilder ur gigololivet i Paris under
mellankrigstiden. I ”Miroirs” (1936) tog H. åter upp
motivet om kärlek mellan unga män. 1937 var
H. anlitad hos Metro Goldwyn Mayer som
teknisk rådgivare för filmen ”Marie Walewska” med
Greta Garbo och Charles Boyer i huvudrollerna.
1939 kom ”Les enfants gåtés” (sv. övers. ”Vi
odödliga Boussardels”, 1944), som gisslar den
franska medelklassens penningkärlek och ger
bilder ur amerikanskt universitetsliv. ”Famille
Bous-sardel” (1946) är en detaljrik och livfull skildring
av franskt storborgarliv under 2:a kejsardömet.
H., som skattas högt av sina landsmän som
ro-manförf., invaldes 1949 i Goncourt-akad. E.
Heribert-Nilsson, Nils, botaniker, se Nilsson,
Nils Heribert.
Herimann’us Contrac’tus, se Hermannus
Con-tractus.
Hering, Ewald, tysk fysiolog (1834—1918),
prof, i Wien 1865, i Prag 1870, i Leipzig 1895. H.
ägnade sig huvudsaki. åt ögats fysiologi och bidrog
här med grundläggande arbeten. Detta gäller
särsk. undersökningarna över seendet med två
ögon (binokulärt seende), ögats rumsuppfattning
och färgsinne* (H:s färgsinnesteori). H. är även
känd för undersökningar över andningen och en
del mera filosofiska arbeten, där han söker
förklara livsyttringarna från rent kemisk synpunkt.
He’ringsdorf, badort i Pommern, på ön
Use-doms östersjökust, n.v. om Swinemünde; 2,022
inv. (1933).
Heri Rud, flod i n. Afghanistan, upprinner på
Kuh-i-Baba, flyter i v. riktning förbi Herat, vän-
Struthätta och mansdräkt från Herjolfsnæs.
Nationalmuseet, Köpenhamn.
der nära persiska gränsen åt n. och förlorar sig
sedan i turkmeniska öknen.
Héristal [eristall’], förr namn på Herstal.
Herje-, se Härje-,
Her’jolfsnæs, medeltida hamnplats i sydligaste
delen av nordmännens ”österbygd” på Grönland,
nuv. tältplatsen I k i g a i t vid
Amitssuarsukfjor-dens mynning mitt emot Frederiksdal och strax
n.v. om Kap Farvel. H. nämnes upprepade
gånger som första angöringsplatsen för de
köp-mansskepp, som från Norge sökte sig till
Grönland. Vid hamnen har en större bondgård
legat, och härtill hörde en rätt ansenlig
kyrka, som tills, med den omgivande
kyrkogården utgrävdes av danska arkeologer 1921. Härvid
framgrävdes ur den frusna jorden, som
uppenbarligen i århundraden icke varit upptöad, väl
bevarade dräkter från 1300- och 1400-talen, alla
av hemvävt grönländskt ylletyg men f.ö. av ett
snitt, som vittnar om intima förbindelser med
Europa. Särsk. kunna framhållas de långa
veckrika mans- och kvinnodräkterna och de slutna
hättorna med långa, hängande band ned över
nacken (struthättor). De yngsta klädesplaggen
torde vara yngre än från 1450 och vittna om
förbindelse med Europa ännu vid en så sen
tidpunkt; den tidigare uppfattningen, att
förbindelserna avbrötos 1410, är alltså oriktig. Av andra
fynd kunna nämnas väl bevarade utskurna
träkors, som legat på de dödas bröst och som ofta
ha runinskrifter av religiös el. magisk innebörd.
De ur gravarna framgrävda skelettresterna tyda
på ett degenererat släkte, men materialet är icke
så stort, att man därav vågar dra allmänna
slutsatser om orsakerna till de grönländska
nordbornas undergång. Fynden från H. förvaras i
Nationalmuseum, Köpenhamn. Med anledning av
den frusna marken vid H. har frågan om en
klimatförsämring på Grönland sedan medeltiden
— 291 —
— 292 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
