Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herjolfsnæs - Herkner, Heinrich - Herkogami - von Herkomer, Hubert - Herkomerotyp - Herkules - Herkulesarbete - Herkulesbagge - Herkulesklubba - Herkules’ stoder - Herkulisk - Herlenius, 1. August - Herlenius, 2. Jonas - Herlin, Lars Vilhelm - Herlin, Tore - Herlin, Friedrich - Herlitz, 1. Karl - Herlitz, 2. Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERLITZ
diskuterats, men diskussionen är ännu icke
slutgiltigt avgjord. P.Nd.
Herkner, Heinrich, tysk nationalekonom
(1863—1932), blev efter att ha varit prof, i
Frei-burg, Zürich och vid tekniska högsk. i Berlin
prof, vid univ. i Berlin 1912. H:s socialpolitiska
författarskap har övat stort inflytande även på
praktisk politik. Hans mest bekanta verk är
standardarbetet ”Die Arbeiterfrage” (1894, 8 Aufl. 1922).
Herkogami’ (till grek, herkos, skydd, och gam’os,
äktenskap), alla sådana anordningar i fråga om
ståndarnas och pistillernas inbördes ställning i en
blomma, varigenom självbefruktning förhindras,
ss. hos orkidéer, LiTium-^rter, asclepiadacéer och
svärdsliljor. Jfr Pollination.
von Herkomer [ha’kåma], Hubert,
tysk-engelsk målare och grafiker (1849—1914), fick sin
huvudsakliga utbildning i München men bosatte sig
1870 i London, till en början som illustratör i ”The
Graphic”. H. utvecklade en rik och mångsidig
verksamhet som konstnär och fick stort inflytande
genom sin mycket besökta målarskola. Bland hans
verk märkas dramatiska figurkompositioner,
bondegenrer, religiösa fantasier, landskap och särsk.
en rad formsäkra och psykologiskt träffande
porträtt av samtida kulturpersonligheter. Inom
grafiken har H. givit namn åt ”herkomerotypen”, en
förut uppfunnen metod att på galvanisk väg
mångfaldiga monotyper på kopparplåt. H. försökte sig
även som skald och operakompositör. G.V.
Herkomeroty’p, graf., se Monotyp.
Herikules. 1) Myt., se Herakles.
2) Astr., stjärnbild på n. stjärnhimlen mellan
Kronan och Ormen i v., Ophiucus, örnen och
Lyran i ö., med o. 230 för blotta ögat synliga stjärnor,
de ljusaste a (variabel), P och C (resp, storl. 3,1—
3,9, 2,8 och 3,0). I H. ligger ock den vackra, för
blotta ögat synliga klotformiga stjärnhopen M 13.
I äldre antika framställningar tänktes stjärnbilden
som en knäböjande man (grek. Engo’nasin, lat.
IngeniEulus), på senare glober åter som Herakles,
kämpande mot draken Ladon vid hämtandet av
hesperidernas gyllene äpplen. Se karta vid
Stjärnor. W.N.
Herkulesarbete, jättearbete, övermänskligt
arbete (jfr Herakles).
Herkulesbagge, art av fam. jättebaggar*.
Herkulesklubba, bot., art av släktet Ara’lia*.
Herkules’ stöder, se Herakles stöder.
Herku’lisk, eg.: lik Herkules; jättestor, stark.
Herle’nius. 1) August H., industriman (1861
—1930), bergsingenjör 1889, kapten vid Göta
art.-reg. 1895, disponent vid Storfors bruks ab. 1894
—1910, dir. för Uddeholms ab. 1914—28, led. av
Vattenfallsstyrelsen sedan 1908, direktör för
Jern-kontoret från 1929. H. var
krigsberedskapskom-missionens ordf. 1928. Han utnämndes till
kabi-nettskammarherre 1908.
2) Jonas H., den föreg:s son, industriman
(f. u/it 1890). Efter bergsingenjörsexamen 1913
var H. anställd vid olika företag i USA, varefter
han 1923 anställdes av Uddeholms ab. som chef
för bolagets agentur i Birmingham. H. blev bitr,
försäljningschef vid samma bolag 1927,
försäljningschef 1932 och försäljningsdir. 1944.
Herlfn, Lars Vilhelm, målare och
lito-graf (1806—41), elev av A. Arvidson i Lund,
ut
förde porträtt i olja och miniatyr men fick senare
anseende som förnäm porträttlitograf.
Herli’n, Claes Tore, mariningenjör,
båtkonstruktör (f. 14/s 1879), utexaminerad från Tekniska
högsk. 1902, ingenjör vid Mariningenjörsstaten
1905, vid Mariningenjörkåren 1906, marindir. av
2:a graden 1922, av i:a graden 1929,
kommendörs tjänsteställning 1943. H. var chef för
ingen-jördep. vid Karlskrona örlogsvarv 1930—38 och
för projektbyrån i Marinförvaltningens
skepps-byggnadsavd. 1939—47; linjekonstruktör till
ör-logsflottans flesta övervattensfartyg. — H. har
nedlagt ett stort och uppskattat arbete inom
segelsporten i sht som internationellt känd båt- och
jaktkonstruktör och har därvid särsk. verkat för
skapandet av sjödugliga segeljakter, till vilket
ändamål den av honom utarbetade
mätningsre-geln* för långfärdsbåtar starkt bidragit. Han var
1922—30 sekr. i Svenska seglarförbundet och 1925
—30 ordf, i Svenska kryssarklubben. H. har tills,
med G. Zethelius utg. ”Lärobok i skeppsbyggeri”
(1933). [G.ZslH.A.
Herdin, Friedrich, tysk målare (o. 1435
—o. 1500), verksam i Nördlingen och
Rothen-burg ob der Tauber, påverkad av Rogier van der
Weyden. H:s huvudarbeten äro högaltaret i S:t
Jakob i Rothenburg och högaltaret i S:t Georg
i Nördlingen med scener ur Kristi och S:t Georgs
liv (nu i Stadtmuseum i Nördlingen).
Herlitz. 1) Karl Georg H., försäkringsman,
jurist (1853—1935). Från 1887 knuten till
Försäk-rings-ab. Skandia och verkst. dir. där 1897—1918
gjorde sig H. högt förtjänt om det svenska
försäkringsväsendets utveckling, icke minst genom sitt
arbete på förslaget till lagen om försäkringsavtal
(1927). H. tog livlig del i försvarsrörelsen 1912—
14 och var styrelseled. i Svenska
pansarbåtsför-eningen. Han tillhörde A.k. 1914 som moderat
högerman och var stadsfullmäktig i Stockholm
1892—1915 och 1917—22. D.
2) Nils H., den föreg:s son, historiker,
rätts-lärd, politiker (f. 7/s 1888), fil. dr vid Uppsala
univ. 1916, doc. i historia där s.å., doc. vid
Stockholms högsk. i historia 1920 och i
förvaltningsrätt 1925, prof, där 1927 i statsrätt,
förvaltningsrätt och folkrätt och intill 1935 även i
statskunskap; jur. hedersdr där 1936. — H. var 1919—27
föreståndare för Stadshistoriska inst. i Stockholm,
1919—23 svenska Föreningen Nordens sekr. och
blev 1921 sekr. i Letterstedtska föreningen. Han
var 1936—45 ordf, i styrelsen för Riksförbundet
för Sveriges försvar
och är sedan 1945
ordf, för dess
fullmäktige. Sedan 1935 är
han som högerman
led. av Stockholms
läns landsting och
sedan 1938 av F.k. och
av
Konstitutionsutskottet. H. började
sitt vetenskapliga
författarskap som
historiker med ”Från Thorn
till Altranstädt”
(dr-avh., 1916), vari han
— 293 —
— 294 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
