Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herlitz, 2. Nils - Herlitz, 3. Wilhelm - Herlufsholm - Herm - Hermafrodit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERLUFSHOLM
som lärjunge till Harald Hjärne hävdar
följdriktigheten i Karl XII:s polska politik från
den tidpunkt, 1703, där Hjärnes framställning
av detta ämne slutar, fram till 1706. Hans
verksamhet i Stadshistoriska inst:s tjänst
förde honom sedan alltmer över till
stadshistoriska studier, varav frukterna blevo dels den
grundliga utredningen ”Svensk stadsförvaltning
på 1830-talet” (1924), dels publikationen
”Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges
städer”, 1 (1927). Hans följ, produktion har
helt kommit att avse de ämnen, i vilka han
blivit prof., framför allt statsrätt och
förvaltningsrätt. Inom det förstn. ämnet märkas främst
”Om lagstiftning genom samfällda beslut av
konung och riksdag” (3 bd, 1926—30), ”Riksdagens
finansmakt” (i samlingsverket ”Sveriges riksdag”,
1934) och ”Svenska statsrättens grunder” (1948).
Som H:s huvudarbete inom förvaltningsrätten
torde böra betraktas ”Föreläsningar i
förvaltningsrätt” (1, 1937; 2, 1939, 2 uppl. 1948). Som
förvaltningsrättsliga prestationer, tillkomna på
gr. av utredningsuppdrag, märkas ”Utredning ...
rörande städernas domstolsväsen” (1923) och
”Utredning... rörande allmänna handlingars
offentlighet” (1927). över huvud taget finns det
knappast något problem inom svensk stats- och
förvaltningsrätt, som H. icke upptagit till
behandling i sin ovanligt allsidiga produktion.
Genomgående präglas denna av juridisk skärpa,
parad med försiktighet i omdömet, men också
av stor historisk lärdom. Kontakten med
humaniora har han icke förlorat, i och med att han
blivit jurist. Vittnesbörd om hans nitälskan att
spåra och uppvisa de svenska rättsinstitutens
rötter i svensk mark utgöra utom talrika i
redan nämnda verk ingående undersökningar det
som akademisk lärobok mycket använda verket
”Grunddragen av det svenska statsskickets
historia” (1928, 3 uppl. 1946) och den närmast för
en amerikansk publik avsedda översikten
”Swe-den, a modern democracy on ancient
founda-tions” (1939). Om H:s förmåga att från den
juridiska detaljanalysen höja sig till en total
samhällssyn vittnar ”Svensk frihet” (1943). Hans
förmåga att framställa invecklade
samhällsproblem på ett för den stora allmänheten njutbart
sätt framträder bl.a. i den eleganta lilla skriften
”Medborgaren och staten” (1935). Sitt
skarpsinne och sin lärdom har han också förstått göra
fruktbringande för den parlamentariska debatten
i omsorgsfullt utarbetade anföranden vid
kritiska avgöranden. De viktigaste ha samlats i
”Svenskt författningsliv” (1947). Flera
samlingsverk och tidskr. ha redigerats av H., ss.
”Karolinska förbundets årsb.”, 1922—24, den av
Let-terstedtska föreningen utg. ”Nordisk tidskr.”,
1922—46, och ”Förvaltningsrättslig tidskr.”,
sedan den startades av honom 1938. F.Lth.
3) Carl Wilhelm H., läkare (f. 29/i 1895),
med. lic. 1921, med dr 1928, doc. i pediatrik i
Stockholm 1932, prof:s titel 1947. H. verkade
1927—38 som läkare vid centralfängelset på
Långholmen, som tf. överläkare vid Stockholms
barnavårdsnämnd 1939—42 och är sedan 1943
skolöverläkare för riket. Han var ordf, i 1943
års sexualundervisningssakkunniga, är led. av
Herlufsholm.
1946 års skolkommissions expertråd och av
styrelsen för Statens psykologisk-pedagogiska inst.
H. har utg. ett stort antal arbeten i pediatrik
och skolhygien, bl.a. ”Undersökning rörande den
svenska skolungdomens arbetsbörda” (i
”Pedagogiska skrifter”, 173—74, 1941). E.Bng.
Herlufsholm, internatskola med plats för o. 100
elever på Själland, 2 km n. om Næstved, urspr.
ett benediktinkloster kallat Skovkloster, grundat
1135 i Næstved, o. 1200 flyttat till H. 1560, då
klostret en tid varit indraget till kronan, kom det
genom byte till riksamiral Herluf Trolle, vilken
gav H. sitt namn. 1565 gjorde Trolle och hans
hustru Birgitte Göye H. till en stiftelse för en
lärd skola. Av H:s huvudbyggnad i sluten
fyr
kant härstammar kyrkan från
äldre medeltiden; den har på
altaret ett berömt
elfenbens-krucifix, bland
gravmonumenten märkes särsk. det över
stiftarparet (med
alabasterstatyer). I ö. flygeln är nedre
våningen från medeltiden, det
övriga från 1800-talet, liksom
den egentliga skolbyggnaden
s. om slottet. E.Bng;E.W.
Herm, piedestal (vanl. en
fyrkantig pelare el. pilaster),
som upptill slutar i ett
män-niskohuvud. Stundom är h.
bärande, oftare blott
dekorativ. Urspr. har h. trol. betytt
en Hermes-bild, kanske
använd som vägmärke el.
fågelskrämma. Jfr Fallos. I
renässansen och barocken
upptogs h. ånyo och förekommer
även i senare stilfaser.
Hermafrodi’t (grek.
Herm-afrod’itos, till Hermes* och
Afrodite*, lat.
Hermaphrodi’-tus), grek, myt., man-kvinnlig
(androgyn) gudomlighet,
sannolikt stammande från
Orienten (via Cypern), i
yngre sagor son av Hermes
Herm av
Alkame-nes, föreställande
Hermes.
— 295 —
— 296 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
