Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermafrodit - Hermafroditism - Herman (namn) - Herman (pfalzgreve av Sachsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMAN
och Afrodite. Den grekiska konsten, i vars
framställningar av H. först manliga, senare
kvinnliga kroppsformer dominera, sysslade, i sht i
hellenistisk tid, gärna med detta motiv, som
synes ha motsvarat en för forngrekisk
sensualism egendomlig inställning. Särsk. populär var
i antiken den plastiska framställningen av en
vilande H., ett hellenistiskt arbete, varav vi äga
ett flertal kopior. — Jfr Hermafroditism. H.Sj.
Hermafroditism’, dubbelkönad utveckling hos en
individ.
H. hos djuren är mycket utbredd hos lägre
rygg-radslösa. Många av dessa, ss. kammaneter,
havs-anemoner, plattmaskar, daggmaskar, iglar,
rankfo-tingar, bakgälade snäckor, lungsnäckor,
ektoprok-ta mossdjur, pilmaskar och manteldjur, äro alltid
el. nästan alltid hermafroditiska, medan hos
ryggradsdjuren normal h. är mycket sällsynt och blott
förekommer hos vissa fiskar. I extrema fall bildas
de hanliga och honliga könsprodukterna i en och
samma körtel, t.ex. hos lungsnäckorna och de
bakgälade snäckorna, hos vilka de utföras genom en
gemensam el. delvis skild gång. I de flesta fall
äro emellertid både könskörtlarna och deras
gångar skilda. Könsprodukterna kunna ant.
mogna samtidigt el. vid skilda tidpunkter. Vid p r
o-t a n d r i s k h. mognar sperman först, vid p r
o-togyn h. äggcellerna. De förra tjänstgöra
alltså under en tidigare period av sitt liv som
hannar, senare som honor, de protogyna tvärtom. De
hanliga och honliga organens anatomi är ofta
sådan, att en självbefruktning är omöjlig, även om
sädes- och äggceller mogna samtidigt. Hos
plattmaskarna kan dock självbefruktning förekomma.
Oftast befrukta h. varandra, varvid hos de
bakgälade snäckorna de parande individerna kunna
bilda långa kedjor, varvid de samtidigt
tjänstgöra som hanne gentemot ett föregående djur i
kedjan och som hona mot det efterföljande. Hos
pirålen, Myxi’ne, som är en av de få normalt
hermafroditiska fiskarna, består könskörteln
visserligen av en äggstocks- och en testikeldel, men blott
den ena av dessa skall fungera. Hos den vanliga
akvariefisken svärdbäraren, Xiphoph’orus,
förekommer emellertid en funktionell protogyn h., så
mycket mera påfallande som skillnaden på
hannar och honor är stor; hos de förra växa vid de
hanliga könskörtlarnas mognad stjärtfenans
understa strålar ut till det utskott, som gett fisken
dess namn. Hos fåglar, där h. icke normalt
förekommer, är ett verkligt fall av abnorm sådan känt,
näml, en buff-orpingtonhona, som först varit
moder till kycklingar men på äldre dagar anlade
tuppdräkt, fick hanlig könsdrift och slutl. också
blev fader till kycklingar. — Sistn. fall för över
till de s.k. intersexerna, d.v.s. djur, som
i sitt fullbildade stadium ha kvar inslag av
karaktärer, utmärkande för båda könen, fastän blott ett
slags fungerande könskörtlar förekomma. Hos
fåglarna börjar liksom hos däggdjuren
utvecklingen med ett sexuellt indifferent stadium (fastän den
slutgiltiga utvecklingen mot hanne el. hona redan
är bestämd i och med befruktningen; se
Könsbestämning), och från detta stadium kvarstå hos
fåglarna väl utvecklade, fastän icke fungerande
sä-desledare hos honorna. Hos fåglarna äro
inter-sexer med mer el. mindre hanlig fjäderdräkt hos
honor vanliga, även om de oftast uppkomma i
samband med sjukliga förändringar i ovarierna; även
hos däggdjuren och människan (se nedan)
förekomma ej sällan intersexer, även benämnda falska
hermafroditer. — Medan intersexerna först
utvecklats i ena könets riktning, sedan i det andras,
kunna de s.k. gynandromorferna
betecknas som sammansatta av hanliga och honliga
partier, vilka utvecklats samtidigt och oberoende av
varandra (gynandromorfi). Ibland är hos en
gy-nandromorf de yttre sekundära
könskaraktärer-na på ena sidan hanliga, på den andra honliga
(finnas båda slagen fungerande könskörtlar,
är det fråga om h.); ibland tillhör främre halvan ena
könet och bakre det andra. Gränserna kunna också
vara oregelbundna. Gynandromorfer äro särsk.
vanliga hos insekter och mest påfallande hos arter med
stark könsdimorfism. Man känner sålunda
fjärilar, hos vilka ena kroppshalvan tillhört hannen
och haft en mindre, men praktfullt färgad vinge,
den andra honan och haft en större, mera blygsamt
färgad sådan. Gynandromorferna uppkomma
genom rubbningar i den normala mekanismen vid
celldelningarna, ss. felaktig kromosomfördelning,
kromosomfördubbling, kromosomelimination,
två-kärnighet hos äggcellen o.s.v. H.
H. hos människan. Man skiljer mellan äkta och
falsk h. Vid den äkta h. som är ovanlig, finnas
både testikel och ovarium hos samma person
(an-drogyn). Båda dessa körtlar kunna finnas på ena
el. på båda sidor men äro då i regel ofullständigt
utvecklade och bilda ofta på samma sida
tillsammans en körtel med i ena polen testikelvävnad, i
andra ovarialvävnad, en ovotestis. Oftast
beskriven är en h. med testis på ena sidan, ovarium på
den andra. Vid den falska h.,
pseudoher-mafroditismen, äro könskörtlarna av samma
art, men övriga könsdelar visa mer el. mindre
en byggnad överensstämmande med det andra
könets. Allt efter könskörtlarnas art kallas denna
missbildning manlig el. kvinnlig falsk h., och allt
eftersom de inre el. de yttre könsdelarna
missbildats, talar man om en inre el. yttre falsk h.
Vanligast är manlig, yttre falsk h., d.v.s.
könskörtlarna äro manliga, men de yttre könsdelarna
kvinnliga. Härvid kunna också det andra könets
egenskaper framträda t.ex. i stämma, karaktär och
behåring. Sådana hermafroditer få en skev
ställning i livet, vilket ofta tvingar till korrigerande
operationer. T.Hn.
H. hos växterna förekommer, när blommorna
såsom hos många fanerogamer innehålla både
ståndare och pistill (tvåkönade blommor). Liknande
gäller i fråga om prothalliet (förgrodden) hos
kärlkryptogamerna. Hos hermafrodita blommor kan
självbefruktning äga rum, såvida ej genom
särskilda anordningar i blommans byggnad el.
genom självsterilitet detta förhindras (se Dikogami,
Herkogami och Pollination).
Herman, urspr. tyskt mansnamn, fhty. Heriman,
eg. appellativ: krigare, fsv. hærman. Jfr Armand.
Herman, pfalzgreve av Sachsen (d. 1217). H.
gjorde 1180 uppror mot Henrik Lejonet,
tillfångatogs s.å., frigavs 1181. 1190 efterträdde han sin
bror Ludvig III som lantgreve av Thüringen och
spelade en ledande roll bland de nordtyska
länsherrarna. H. bekämpade kejsar Henrik VI,
väx
— 297 —
— 298 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
