Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Hermansson, Mattias - Hermansson, Gustaf - Hermansson, Karl - Hermansson, Ester - Hermant, Abel - Hermanubis - Hermaphroditus - Hermas - Hermelin (vessla) - Hermelin (gruvsamhälle) - Hermelin, ätt - Hermelin, 1. Olof (Skragge)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMELIN
de närma sig hovet (1762). Vid mössegern följ,
riksdag förflyttad till Kammarrevisionen var han
en av de hattledare, som erhöll pension från
Frankrike. En av mössornas hätskaste
motståndare framdrev han genom sabotage och i
intimt samarbete med hovet, varvid han förband
sig att verka för en ändring i RF, den strid,
som ändade med konungens abdikation 1769 och
hattsegern vid riksdagen i Norrköping. Från
1767 president för Kammarkollegium inträdde han
1769 i rådet. Avsatt av mössorna 1772 blev han
efter revolutionen åter inkallad i rådet, där han
kvarstod till dettas upplösning. 1777 utnämndes
han åter till president för Kammarkollegium; 1786
blev han en av de aderton. Han tillhörde
oppositionen 1789 øch nedlade då sina ämbeten. P.Nm.
Hermansson, Per Frans Gustaf, arkitekt,
ämbetsman (1864—1931), var under 1890-talet verksam
i Sundsvall, senare i Stockholm samt 1918—25
intendent i Byggnadsstyrelsen. H. utförde ritningar
till ett flertal kyrkor, bl.a. Oscars- och
Sofia-kyr-korna i Stockholm.
Hermansson, Karl Albert, veterinär (1887—
1948), veterinärexamen 1916, assistent och
laborator vid Statens veterinärbakteriologiska anstalt
1916—18, besiktningsveterinär vid Norrköpings
stads slakthus 1920—43, veter. med. dr i Berlin
1927 (”Beitrag zur Kenntnis der Tuberkulose in
den Geschlechtsorganen beim Rinde und die
Be-deutung dieses Leidens hinsichtlich der
Ansteck-ungsgefahr und Sterilität”), 1 :e
besiktningsveterinär vid Norrköpingsortens kontrollslakteri 1943
—48. H. har förf, ett flertal
veterinärvetenskapliga arb:ten. Dhl.
Hermansson, Ester, reformpedagog (f. 27/2
1901), folkskollärarexamen 1921. H. har studerat
nyare pedagogiska metoder bl.a. hos H.
Hansel-mann i Zürich, C. Washburne i Winnetka och
W. H. Kilpatrick i New York samt deltagit i E.
Köhlers aktivitetspedagogiska försök i Göteborg
1932—38. Hon är medl. av 1946 års
skolkom-missions expertråd samt av dess
skolbyggnads-och kursplanedelegationer, svensk delegat vid
UNESCO :s första internationella lärarseminarium
i Sèvres 1947. H. har i sin undervisning
tillämpat moderna pedagogiska metoder och arbetat
för deras spridande genom demonstrationer,
föredrag och publikationer. Hon har bl.a.
medarbetat i ”Aktivitetspedagogik” (1936, utg. av E.
Köhler), ”Vårt arbetssätt” (1947, 2 uppl. 1949),
”The Indian Journal of Education” (1949) samt
utg. ”1 amerikanska skolor” (i ”Pedagogiska
skrifter”, nr 167—169, 1940). E.Bng.
Hermant [ärmau’], Abel, fransk författare (f.
1862). H. är född i Paris, debuterade som
lyriker 1883 men övergick därefter till prosa. Han
följde först naturalistiska mönster, bl.a. i ”Le
cavalier Miserey” (1887), som gav bilder ur
militärlivet. Under 1890-talet utbildade han under
inflytande från 1700-talets satiriska berättare en
mera personlig stil, först använd i ”Les
confi-dences d’une aieule” (1893). H:s huvudarbete är
den stora romanserien ”Mémoires pour servir å
1’histoire de la société”, påbörjad 1901 med
”Souvenirs du vicomte de Courpière” och avslutad
med en 2o:e vol. 1937, ”La dernière incarnation
de monsieur de Courpière”. H. har också skrivit
noveller (”Eddy et Paddy”, 1895), en lång rad
skådespel, minnen (”Souvenirs de la vie frivole”,
1933, ”Souvenirs de la vie mondaine”, 1935)
och språkvårdande studier i franskklassisk anda
(”Xavier, ou les entretiens sur la grammaire
franqaise”, 1923, ”Lettres å Xavier sur 1’art
d’écrire”, 1925, ”Remarques de M. Lancelot pour
la défense de la langue franqaise”, 1929,
”Nou-velles remarques”, s.å., ”Les samedis de M.
Lancelot”, 1931, ”Ainsi parle M. Lancelot”, 1932,
”Chroniques de Lancelot du Temps”, 2 bd, 1936—
38). H., som 1927 blev led. av Franska akad.,
uteslöts 1945 på gr. av att han under 2:a världskriget
understödde Pétain-regimen. E.
Hermanu’bis, myt., se Anubis.
Hermaphrodi’tus, -a, -um (se Hermafrodit),
artnamn på växter och djur med både han- och
honorgan.
Hermas, en romersk kristen, känd för en o. 150
författad skrift, H:s ”Herden”, vilken en tid åtnjöt
kanoniskt anseende i kyrkan. Boken består av 5
”syner”, 12 ”bud” och 10 ”liknelser”, förmedlade
dels av en kvinnogestalt, som representerar
kyrkan, dels av en botängel i herdegestalt (därav
namnet). Syftet är att varna den kristna kyrkan
mot synd och slöhet och mana till bot och kristna
dygder. Framför allt behandlas frågan om botens
och syndaförlåtelsens möjlighet. — Litt.: M.
Di-belius, ”Der Hirt des H.” (i ”Handbuch zum
Neuen Testament,” utg. av H. Lietzmann, Erg.-bd
1923); A. Ström, ”Der Hirt des H.” (1936). A.J.F.
Hermeli’n, art av vesselsläktet*, även om
pälsverk, berett av denna sorts skinn. — Her., pälsverk
el. foderverk, som framställes med i rader ställda
små figurer, liknande kors med tredelad fot.
Användes på samma sätt som de heraldiska färgerna.
Jfr Heraldik.
HePmelin, gruvsamhälle i Gällivare* sn i
Lappland.
HePmelin, ätt, utgrenad från släkten S k r a
g-ge, vilken på 1400-talet uppträdde i Värmland
och kan följas från 1500-talets mitt; från samma
släkt stamma adliga ätterna Skraggensköld,
Skrag-genstierna och Lagerborg*. Nedannämnde H.i)
adlades 1702, hans ätt utgick 1797; en hans son
blev friherre 1766. — Litt.: R. Lagerborg, ”Ur
en värmlandssläkts öden” (1919); J. Hermelin,
”Släktsägner och minnen” (1927).
1) Olof H. (tidigare S k r a g g e), ämbetsman
(1658—trol. 1709), anställdes efter studier i
Uppsala och utlandet 1685 i Riksarkivet, 1689 prof, i
Dorpat, 1699 kungl. sekr. och historiograf, 1705
kansliråd och statssekr. H. gjorde sig tidigt känd
för sina stora kunskaper, framför allt i latin, och
ur hans penna flöto de officiella svenska svaren
på tsarens och kung Augusts manifest vid det
stora nordiska krigets början; även senare togs
den i bruk för liknande ändamål. Som sekr. i
fältkansliet fick H. snart ett ganska betydande
inflytande, framför allt som mellanhand i
befordringsfrågor, och var högt skattad av Piper. Även
konungen värderade honom. Huruvida denne haft
reda på den fronderande hållning, som H. liksom
så många andra i konungens omgivning intog i
fråga om dennes polska politik, är osäkert. H:s
slutliga öde är höljt i dunkel. Han blev fången
vid Poltava, enl. en uppgift skall tsaren strax
— 301 —
— 302 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
