Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hernqvist, Peter - Hernön, Hernösand - Hero, heros (hjälte) - Hero (mytologi) - Hero, Försäkringsbolaget - Herodes (regenter) - Herodes (Claudius Tiberius Atticus Herodes, atensk talare) - Herodianer - Herodianos (filolog) - Herodianos (historiker) - Herodianska dynastien - Herodias - Herodias (zoologi) - Herodikos från Selymbria - Herodotos från Halikarnassos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERODOTOS
H. som föreståndare och intill 1780 ende lärare.
Verksamheten vid denna blygsamma inst. började
redan s.å., och H:s energiska och målmedvetna
arbete började snart bära rika frukter. 1778
erhöll H. prof:s titel. V.Mr.
Hernön, Hernösand o.s.v., se Härnön,
Härnösand o.s.v.
Hero [-å’], h e’r o s, plur. h e r o e r [-å’-] (av
grek, heros), sagohjälte, halvgud, hjälte,
överlägsen personlighet. Jfr Heroer.
He’ro (lat.; grek. Hero’), grek, myt., en
Afrodites prästinna i Sestos, Leanders* älskade.
He’ro, Försäkringsbolaget, se
Försäkringsbolaget Hero.
Hero’des, regenter i Palestina, se Herodianska
dynastien.
Hero’des (fullst. Claudius Tiberius A
t-ticus H., vanl. kallad H. Atticus), atensk
talare (101—178), bekant för sin rikedom, vilken
han bl.a. använde på fädernestadens
förskönande. Ännu kvarstå betydande rester av det odeon
(övertäckt teater- och konsertlokal) han lät
uppföra på sydsidan av Akropolis. H. blev konsul
i Rom 143 och invecklades här i ett flertal
processer, bl.a. anklagad för mord på sin hustru.
H. var berömd för sin vältalighet; i den enda
åt oss bevarade skriften ”Peri politeias” (uppl.
av E. Drerup, 1908) visar han sig som en ivrig
anhängare av atticismen. [W.N.1K.H.
Herodia’ner, motståndare till Jesus, omnämnda
flerstädes i NT (Mark. 3:6 m.fl. ställen). H. ha
av namnet att döma varit anhängare av det
herodianska kungahuset och därmed väl också av
det romerska väldet i Palestina.
Herodia’nos, grekisk filolog, verksam i Rom o.
160—180 e.Kr. H:s flitiga och mångsidiga alstring
synes ha gått ut på att samla och systematisera
tidigare vunna forskningsresultat. Huvudverket
”Allmän prosodi” kom att gälla som den grekiska
vetenskapens sista ord på stavelsemätningens
område.
Herodia’nos, grekisk historiker (o. 240 e.Kr.),
förf, till en romersk kejsarhistoria i 8 böcker
(fram t.o.m. kejsar Maximinus Thrax, d. 238).
Det lättillgängliga men föga vederhäftiga verket,
som mera fullföljer skönlitterära än
vetenskapliga syften, blev flitigt använt av senare
populärhistoriker och krönikörer. Uppl. av L.
Men-delssohn (1883).
Herodia’nska dynastien, en idumeisk fursteätt,
som efterträdde mackabéerna som härskare över
judarna under romersk överhöghet med namn efter
Herodes den store. Den förste av h., som direkt
härskade över judarna, var Antipatros, urspr.
förmodligen ståthållare över Iduméen, utnämnd
47 f.Kr. till prokurator över det judiska landet. —
Hans söner voro F a s a e 1* och Herodes den
store. Den sistn. utnämndes av fadern till
strateg över Galiléen och av Antonius 41 f.Kr. till
tetrark jämte brodern Fasael. Fördriven av
Anti-gonos flydde Herodes till Rom, där han blev
utnämnd till konung över Judéen och Samarien
(40 f.Kr.), men först år 37 kunde han med
romarnas hjälp sätta sig i besittning av sitt rike. Han
skänkte riket inre och yttre lugn men gjorde sig
hatad av judarna genom utrotandet av den gamla
mackabeiska konungaätten, genom sin romarvän-
liga politik och sin förkärlek för den hellenistiska
bildningen. Herodes är berömd för sina många
och praktfulla byggnadsföretag, främst
restaureringen av Jerusalems tempel, påbörjad 20 f.Kr.
och avslutad först 63 e.Kr. Herodes omgav sig
med ett stort harem, där allehanda intriger
frodades, vilka Herodes kvävde i blod utan att ens
väja för att avrätta sina egna söner. 37 f.Kr. gifte
sig Herodes med Mariamne av mackabéernas släkt,
och motsättningen mellan henne och hennes söner
å ena sidan samt Herodes’ moder och syster
Salome å den andra gav upphov till
sönderslitande strider inom Herodes’ familj. Efter Herodes’
död delades hans rike mellan hans söner, av vilka
Herodes Archelaos 4 f.Kr. som etnark
erhöll Samarien, Judéen och Iduméen men redan
6 e.Kr. förvisades till Gallien. Galiléen och
Pe-réen tillf öllo Herodes Antipas, känd för
sina byggnadsverk, framför allt grundandet av en
hellenistisk huvudstad Tiberias v. om Gennesaret.
Urspr. förmäld med nabatéerkonungen Aretas IV:s
dotter skilde han sig från henne för att äkta H
e-r o d i a s, en sondotter till Herodes den store och
tidigare g.m. Antipas’ halvbroder Herodes. Denna
händelse föranledde Johannes Döparens
straffpredikan och avrättande (Mark. 6:17 ff.). Antipas
förvisades till Gallien 38 e.Kr. F i 1 i p p u s* fick de
n.ö. delarna av faderns rike. —
HerodesAgrip-p a I, Herodes den stores sonson, Herodias’
broder, av Caligula 37 e.Kr. utnämnd till konung över
Filippus’ tetrarki, erhöll år 40 Antipas’
fursten-döme och år 41 av Claudius Judéen och Samarien.
Han sökte vinna fariséernas bevågenhet och
förföljde därför den kristna församlingen (Apg. 12:1
ff.), varvid aposteln Jakob avrättades. Efter
Herodes Agrippa I:s död år 44 lades Palestina
omedelbart under Rom och styrdes av prokuratorer.
— Herodes Agrippa II, den föreg:s son,
konung över Chalkis, innehade från år 50 e.Kr.
uppsikten över templet i Jerusalem och rätten att
utnämna överstepräst, erhöll år 53 i st.f. Chalkis
Filippus’ gamla tetrarki och vissa andra områden.
Gentemot judarna förde han en försiktig politik
men stod i judiska kriget på romarnas sida.
Herodes Agrippa II omtalas jämte sin syster Berenice
i Apg. 25:13 ff. — Litt.: H. Willrich, ”Das Haus
des Herodes” (1929); E. Stave, ”Israels historia”
(2 uppl. 1931); J. S. Minkin, ”Herod” (1936; sv.
övers. 1937); A. H. M. Jones, ”The Herods of
Judæa” (1938). G.Bsm.
Hero’dias, se Herodianska dynastien.
Hero’dias, zool., se Ägretthägrar.
Herod’ikos från Selymbria, hygieniker
och dietiker, se Sjukgymnastik.
Herod’otos från Halikarnassos, grekisk
forskare och berättare (o. 485—425 f.Kr.), till
språket jonier, möjl. av karisk släkt, med
litterärt påbrå (morbrodern Panyassis var en av de
sista episka diktarna). H. lämnade tidigt sin
fädernestad, kanske av politiska skäl; efter ett
mångårigt reseliv, som spände över hela den
kända världen, en tid med Samos som
operationsbas, blev han bofast i Aten, där han hörde
till Perikles’ krets och stod Sofokles nära. Som
”adoptivatenare” deltog han i grundandet av
den allhellenska kolonien Thurioi i Syditalien,
där han dog. — H:s livsverk, ”Forskningar”
— 313 —
— 3U —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
